Oktober 2017 – en skitmånad

*disclaimer det blev ju en resa till USA. också men just nu fokuserar jag på det andra*

Jag har mått dåligt hela månaden och sovit skit för att jag varit tvungen att be 4 personer att ta ett erbjudande från företaget – inte speciellt generöst men som de kommer klara sig bra på. . Anledningen? Man kan tänka sig att det är för att ledningen vill visa att de kan jobba mer effektivt… För analysen är lite si och så kan jag tycka.

Skit jobbigt har det iallafall varit. När jag åkte på semester hade bara en av fyra skrivit på.

I början av månaden kom jag på att jag skulle färga håret – som jag alltid brukar med färg-ton 546. Fast jag köpte ett annat märke och eftersom jag då inte kände igen bilden på paketet råkade jag köpa 456…

Resultat efter 7 min – skulle sitta i i 25 min…

Så nu har jag 566 en ganska mycket mörkare ton än jag brukar eftersom jag var rädd att lilla-my-håret skulle lysa igenom.

Jag har också sakta kört in i en övningskörande bil med lite plast-skador på båda bilar. Ingen fara men måste fixas för 3000 kr….

En annan jobbig sak har varit förberedelserna inför USA resan så skulle jag bara fylla i ESTA (så man slipper fixa med visum) för oss tre. Mycket att hålla reda på – pass-info, kreditkort mm mm mm. Massa frågor att fylla i. Började två veckor innan. Gott om tid.

Dagen efter kom resultatet… Barnen var godkända men jag nekades!!! Efter massa ångest insåg jag att jag fyllt i JA på en av frågorna och intygat att jag är t*rror*st (vågar inte ens skriva det nu pga galna amerikanska underrättelsetjänsten)…

Dags att söka riktigt visum. Bara att skapa ett korrekt foto tog TVÅ timmar. Hela ansökan tog tre timmar att göra…

Nästa dag (14 dagar innan avresa) lyckades jag boka tid för VISUM-intervju till nästkommande tisdag- 8 dagar innan avresa.

Åh vad jag hade ångest över denna intervju. Men inte tillräckligt mycket ångest för att läsa riktigt ordentligt om vilka dokument som behövdes. Jag hade utdrag ur fastighetsregistret, anställningsbevis, lönesspecar, utdrag på skattsedeln, alla personbevis som fanns på skattemyndighetens hemsida att skriva ut, en sammanställning av hela vår res-plan med alla bokningar och biljetter. ÄNDÅ upptäckte jag sista kvällen att det var ett speciellt personbevis som behövdes. Ett man bara kan beställa med posten. Som jag inte skulle hinna få. Jag sov inte en blund den natten.

Tisdag morgon. Barnen till mormor och morfar kl 7. Jag själv till ambassaden till 8.03. Köa till 9.35 innan jag kunde scanna väskan, visa upp skorna och komma in. Väl inne lämnade man alla papper i en ”reception” och sedan var det bara att vänta. Min tid var bokad till 9.45 och 9.50 blev jag uppropad.

Så många frågor. Viktigast var frågan efter diskussionen ”why didn’t you pass ESTA? Have you been to Iran? ” ”I accidently answered YES to one question…” ”Which question?” ”That I am a terr*r*st”…. ARE YOU A T*RR*R*ST? *gravallvarlig min* och mitt nervös-käcka svar ” of course not. – I work for xxxx and have security clearance with The swedish Police… ”

Inga frågor om personbeviset. PHU!

VISA APPROVED klämde han ur sig till sist och meddelar att det kommer om 7 dagar på posten. Man kan inte hämta själv. Stressen… FREDAG KVÄLL kunde jag iallafall släppa’ ångesten – då kom mitt pass på posten…. Åååh sov max tre timmar/natt den veckan pga uppsägningar och VISUM-strul.

Utöver detta OCH DET ENDA SOM EGENTLIGEN BETYDER NÅT så blev min kompis med cancer sämre. Jag åkte upp till Gävle en lördag med kompisar från Linköping o Uppsala och hade en fin dag där med J – vi fokuserade på allt roligt vi gjort och hade en fin dag med god mat (vald av J) . Helgen efter åkte jag med barnen och den andra barn-familjen i gänget upp och sov över en natt och hann laga önskemat på lördagen och önske-hämt-lunch på söndagen. Kolla på kort från 20 år bakåt. Skratta. Barnen och J har alltid haft så roligt och det var kul för alla att ses!

Nu på semestern fick jag dödsbudet. En och en halv vecka efter vårt sista besök var det över. FUCK CANCER. Så jävla onödig sjukdom. Jag är så glad att få ha varit på så många resor och haft så roligt med J – vi har känt varandra sedan augusti 1988… Hela gängets vänskap grundades i att vi började samma utbildning och hade efternamn som började på typ S-Ö, eftersom klass-indelningen gjordes rakt av i alfabetet. Tur för oss alla att även J hade ett sådant efternamn. Skratt och vänskap, i nästan 30 år….

JÄVLA SKIIIIIT MÅNAD. SOM SAGT.

Annonser

I gaten

Snart är det boarding för vår höstlovsresa … Gatloppet oktober 2017 är inte över än men ett glas bubbel ska det bli på planet….

Ganska mycket skit

Drar mig för att skriva för det är en massa tråkiga saker som händer.

Omorganisation på jobbet som helt plötsligt gjorde att jag måste säga upp ett antal personer. Pga detta har jag inte sovit på typ 3 veckor.

Sedan fick jag igår reda på att en av mina vänner från högskolan, en av dem jag tillbringat varje valborg och många utlands-hus-semestrar med, har fått återfall i sin cancer och nu har palliativ vård. Vi (5 ur gänget) åker upp till Gävle imorgon – han vill njuta av den sista tiden och vill äta musslor och dricka vin. Så det ska vi göra. Så otroligt sorgligt och ofattbart.

Ja nä så det känns rätt pissigt just nu. Livet är viktigare än allt. Och för mig som ändå har lite av livet kvar tycker att livet är rätt tråkigt – en hemsk månad so far….