Ilskan och Martyrmamman

Bra soliga dagar med bara lagom mycket småbråkat – olika åsikter får man ju ha! Barnen har lekt med kompisar och vädret har varit fint!

Planen var att åka till landet imorgon men så kom jag på att jag vi hellre kunde åka vid middagstid och då vara framme imorgon men ändå hinna med en hel lekdag.

Övergav sibylla/McD och kom på att vi kunde äta sushi och pizza när vi  handlade… Lite mysigt…
Möjligen hade jag inte förberett pippilotta på att vi skulle dela maten (4 stora bitar sushi och tio dumplings samt 6 st minirullar sushi) Men hur som helst så var hon först mycket uppspelt på gränsen till galen. Sedan lite upprörd för att jag skulle ha delar av maten (typ HÄLFTEN) så hon hets åt sitt, ville ha pizza av gossen och dumplings av mig, springa och hämta räkchips vid disken och var allmänt högljudd. (det är en liten restaurang med.fokus på hämtmat)

Jag bad henne ta det lugnt ett ögonblick så skulle hon säkert få pizza och jag skulle hämta räkchips.
Detta möttes av allmänna höga utrop (uppsluppna) och att hon lutade sig tillbaka, tog tag i fötterna och började rotera dem i stora cirklar (fötterna hamnade mer eller mindre på bordet/ och proklamerade att jag bad henne ta det RUNT…

Efter 4 tillsägelser gick jag ut och satte mig utanför restaurangen
Ganska snabbt kom hon ut men inte för att be om ursäkt precis utan för att visa att hon proppat i sig mina sista två (av 5) dumplings. Munnen helt full.

När vi gått in igen ville jag ge henne laxen i en minirulle eftersom hon inte vill ha algerna. Det löste hon genom att sticka in tungan och peta på massa otrevliga sätt (tidigare hade hon snyggt petat ut avokado ur en annan så hon KUNDE göra.det snyggt). Sedan kastade hon.den till mig så den landade i misosoppan och blev en blöt smet)

Vid det här laget bar jag kokande, hon sprang ut och iväg, kom tillbaka och var uppspelt mer än ledsen) och jag bestämde mig för att vi kunde gå.

Det var attityden som var så irriterande och gjorde mig ledsen – hon kunde kanske fått dumplings av mig om hon inte stört ut hela restaurangen.

När vi kört en halvtimme kunde jag ändå inte hålla mig – och meddelade att jag skulle säga nåt som egentligen inte var så.snällt att säga – att jag fortfarande var väldigt ledsen för det som hände på restaurangen. Hon blev naturligtvis ledsen då men jag fortsatte och sa att hon måste förstå att andra människor kam bli riktigt ledsna som håller i sig länge. Sen en diskussion om varför det inte var.snällt av mig att säga så.

Väl framme hade jag släppt det tills hon för att få uppmärksamhet sätter sig och skriker ge mig kvällsmacka jag är hungrig (hon brukar inte ens.äta kvällsmacka) – då blev jag sur igen men sa inget. Du är arg på rösten anklagade hon och då körde jag på med att hon som ätit upp sin och en stor del av min mat faktiskt inte kunde vara hungrig utan fick stå ut med att  jag fokuserade på att gå upp i mörkret med gossen till toan och packa in… Känns inte helt ok att trycka ner allt i halsen på henne gång på gång men nån gång måste man ju förstå att andra kan bli sårade och ledsna…

Mvh
Martyrmamma

Annonser

One thought on “Ilskan och Martyrmamman

  1. Visst ska man inte klaga på barnen hela tiden och få dem att känna sig värdelösa (obvious) men viktigt att tala om när man blir sårad eller om beteende är oacceptabelt. Tycker inte du beter dig som en martyr!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s