Lite Parneviks i förorten

Varning – inlägg som kan vara lite väl rosa-molnigt. Kan hoppas över. 

har ni sett Patneviks på TV3 – underbart! Det jag gillade mest med den serien var hur de med arbete, talang och ändå viss tur har hamnat på en plats i livet där de har det bra, njuter och är bjussiga med det. De verkligen njuter av det de har – och visste är livet lättare om man har en supervilla i ett soligt Flordia med pool, strand, båtar, bilar och housekeeper. Men man kan ändå bjussa på det och njuta av det, eller ta det för givet och slösa bort det. 

Igår när vi hade 7-årskalas på fredagskvällen, och nu när jag röjt lite, så känner jag den där Parneviks-lyckan i det lilla. 

Att jag, med insats av hårt arbete och tur, har min barn. Det är verkligen inte självklart att den som vill ha barn kan få det. Än mindre att den som är ensamstående kan få det. Eller ha råd. Eller vågar. Eller orkar med den pressen och stressen som alla dessa resor och besvikelser av misslyckanden ger. 

Att jag med talang, tur och hårt arbete hamnat där jag är idag. Det är ju tur att min talang (logik) innebär ett mansdominerat yrke (ingenjör) vilket betyder bättre betalt. att jag är uppväxt i Stockholm, köpte en lägenhet, bytte till en större. Så att jag när jag köpte huset inte hade så mycket lån.

Att huset som jag köpte ligger så bra. Det var inte bara slump, jag hade kollat ut fyra radhuslängor som jag tyckte verkade ha bra solläge, men det hus som råkade bli till salu var ju så himla bra. Uterum, stor allmänning, gavel och kamin. Att ha kalas här är ju lätt som en plätt… Uterum för mat och fika, gräsmatta, studsmatta och allmänning för lek. Ombyggt på övervåningen så alla barnen kunde sitta där och kolla film. Inte bara tur, men en skön blandning.

Ja och det här med landställe. Det var ju både en och annan som rynkade på pannan åt att jag som 36-årig singel ville köpa en sommarstuga. Så gör man ju inte. Men så gjorde jag (och mina föräldrar) och vilken lycka att ha först  det roliga slitet med renoveringar i flera år och nu kunna njuta av det.

Sedan finns det ju (för balansens skull) en hel del som inte är så himla Parneviks också – precis som för Parneviks (många skador som satt stopp för karriären, cancer-risk osv).  Tex tröttheten, jobbstressen, hämta/lämna, extremt tjuriga och svårhanterliga barn och ett ständigt dåligt samvete för allt som förfaller – trädgård, tvättstuga, bilen, matambitionerna, ja det mesta egentligen…

Jag vet att jag skrivit det här inlägget förut (alltså ett liknande) men ååååå det är så bra att komma på att man är lite Parnevik ibland. Tur, talang, målmedvetenhet och hårt arbete i en mix….

Annonser

2 thoughts on “Lite Parneviks i förorten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s