Surrogat.

När tiden går och möjligheten inte finns så kände jag helt plötsligt en dag: jag skulle kunna vara surrogatmamma. Jag skulle kunnat föda någon annans barn (med donerade ägg). En för alla – alla för en.

Jag har alltid varit för surrogatmödraskap (i 20-30 år typ) men aldrig funderat. Men så en dag för nån vecka sedan tänkte jag bara ”ja det skulle jag göra.”
Om tanken kommit innan mina egna barn? Nä! Då illegal jag ju ha barn själv. Och tanken kom ju inte när det fortfarande var ganska jobbigt med två ganska små barn – att lägga en graviditet på det. Nä.

Men nu känns det självklart. Om det känts självklart om jag vore yngre och det verkligen var en reell möjlighet (skulle tro att nästan 47-åringar i ett land där det är förbjudet inte kommer på tal) vet jag inte. Men jag tror det. Man kan inte vara för saker men bara förvänta sig att andra ska göra jobbet.
Andra donerade sprema – jag fick barn. Själv fick jag inte donera ägg – för gammal, men jag utredde iallafall frågan. Och surrogatmödraskap – omöjligt men jag kunde (kanske – troligen gjort det).

Vad vill jag med inlägget? Vet inte. Men jag vill ändå slå ett slag för möjligheten att få vara en familj.

Annonser

One thought on “Surrogat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s