Välförtjänt altanhäng

20140731-180318.jpg

Är ”barnvakt” till grannbarnen som är 6 och 10. Detta med att jag är barnvakt går mer till så att barnen är uppslukade av varandra och jag kan få lite saker gjorda (inkl dricka bubbelvatten på altanen utan att nån gnäller) eller kommer och frågar massa saker.

Idag har jag fått hjälp av mormor att röja ur mitt utomhusförråd, från vilket inget kommit ut men mycket lastats in sedan december 2008. Där fanns innerdörrar och extra luckor till nåt gammalt kök. Allsköns skräp och en del saker som jag inte var redo att sortera ut eller slänga.

20140731-180847.jpg

Morfar kom med släpet och ojoj vilken hög av skräp vi kunde dra iväg till återvinningen med. En kille från myrorna råkade vara där så han fick några saker men det mesta var faktiskt skräp.

Sedan har jag byggt ihop och ställt ut mitt fina grythyttan rusta-möblemang – jag har bevakat det hela simmare och slog till snabbt dom en vessla när det kom på rea!

20140731-181202.jpg

Vi har provfikat och jag är mycket nöjd!

Nu återstår att lassa o pasta med köttfärssås i barnen och poppa popcorn och sätta på nån film.

Fast först – hänget! Lite lite till …

Annonser

När bubblan spricker

Det här med ensamstående föräldraskap kan ibland gå ut över helt vanliga saker som att racet glas vin med grannen på altanen.

Men nu är den där ta/hand-om-barnen-så-de-inte-dör-fasen gått över lite.
Så först kom grannen hem från jobbet och kom och tog ett glas vin. Och hennes 23-åriga dotter kom hem. Och anslöt.
Lite efter nio kom grannbarnens pappa förbi för att hämta hem sina barn men vi tryckte ner honom under markisen (det hade börjat regna) med ett glas vin och SMSade hans fru att det var bäst att hon kom genast – för vi drack vin.

20140731-000857.jpg

Å känslan. Kvart i tolv – då bröt vi upp! Va!?! Så mysigt och detta hade inte funkat innan alla medlemmar o Pippigullfamiljen fyllt fyra. Och solbrun är har vi det ❤

Surrogat.

När tiden går och möjligheten inte finns så kände jag helt plötsligt en dag: jag skulle kunna vara surrogatmamma. Jag skulle kunnat föda någon annans barn (med donerade ägg). En för alla – alla för en.

Jag har alltid varit för surrogatmödraskap (i 20-30 år typ) men aldrig funderat. Men så en dag för nån vecka sedan tänkte jag bara ”ja det skulle jag göra.”
Om tanken kommit innan mina egna barn? Nä! Då illegal jag ju ha barn själv. Och tanken kom ju inte när det fortfarande var ganska jobbigt med två ganska små barn – att lägga en graviditet på det. Nä.

Men nu känns det självklart. Om det känts självklart om jag vore yngre och det verkligen var en reell möjlighet (skulle tro att nästan 47-åringar i ett land där det är förbjudet inte kommer på tal) vet jag inte. Men jag tror det. Man kan inte vara för saker men bara förvänta sig att andra ska göra jobbet.
Andra donerade sprema – jag fick barn. Själv fick jag inte donera ägg – för gammal, men jag utredde iallafall frågan. Och surrogatmödraskap – omöjligt men jag kunde (kanske – troligen gjort det).

Vad vill jag med inlägget? Vet inte. Men jag vill ändå slå ett slag för möjligheten att få vara en familj.

Man alltså….

Det det är väl ändå otroligt! Jag sitter på altanen i t-shirt och trosor (byxorna åkte in i tvättmaskinen) och läser en bok. Det är lite blåsigt, väldigt molnigt.

Semester alltså! Vi har varit på Åland och badat i så fin miljö. Vi har varit lite gnälliga men inte bråkat så mycket.

En sur mammas bekännelse

Jag har varit sur några gånger idag:
* när Gullgossen ville vänta med sin dusch till efter badet (vilket ju var smart för set var alger i havet)
* när vi på stranden såg att han hade svarta prickar i hårbotten och vi troligen har lusägg
* när jag på parkeringen vid Ica fattade att om de busar/bråkar kommer vi missa färjan med 15-30 sekunder och vi sedan missade färjan med 15-30 sekunder bl.a. Pga av bus (men allvarligt talat är det inte deras fel för jag kunde haft koll på tiden i affären och inte lagt på dem att hantera 15 sekunders marginal på en 21,5 minuters körväg – jag dåsade ju omkring utan att kolla klockan!!!)
* när Pippilotta vägrade mig att kamma hennes hår (men sen kom jag på balsamspray och vips gjorde det inte ont längre)

Så nu var jag tvungen att säga till dem att de är det bästa som hänt mig och att mitt liv skulle vara så sorgset utan dem. För så är det. Nån luskamning eller 30-minuters-glass-i-väntan-på-färjan är ju faktiskt oviktigt.
Bäst!