vecka två

Här är vi. I Kurtiet. På vecka två.

Vi fortsätter mer eller mindre som vanligt – det har varit lite blåsigt och molnigt några dagar men det stör oss inte… Det är strand, pool, shopping, lekparkpark och gräsmatta.

Jag har varit på gymmet 4 ggr hittills och det blir väl två till. De hade inga cyklar så jag har joggat på band. OJOJOJ. Jag har joggat 3 ggr sedan Gullgossen föddes – två gånger i norrland när han var drygt ett år och en gång förr-förra våren med ett fantastiskt dåligt resultat.

Men min intervallträning i vintras har gett resultat och jag KUNDE!

Det här med semester är ganska mysigt. Och att bara t-shirt och håååååååååååååårts passa Pippilottan – man behöver inte bråka om att ha de kläder man mest vill ha.

Nä nu blir det frukost på altanen tror jag!

Livet på en pinne!

Ingen pratar om poolen. Mammorna har fattat det exekutiva beslutet att vi går ner på stranden innan lunch och äter på den mysiga beach club-restaurangen. Sen kan vi gå upp till poolen. Men än så länge har stranden varit det ställe vi hängt på. Och vid våra markplans-lägenheter där barnen springer fritt på vår egen gräsplätt.

Annars testade vi buffen igår och konstaterar att det är mysigare på restaurangerna – man kan inte heeeeejda sig när det är turkisk grilladton och massa goda kebaber och köftor och lamm och…. Bara spring och nästan magknip och erkänsla av skolbespisning eller nåt – inte så mycket njut. Jo tillräckligt för att gå nån gång men inte 21 buffer per vecka….

Bra: allt! Väder, barnlycka, stranden, rummen, hotellet, shoppingen, maten. Försäsong.

Mindre bra: ja…. Skulle väl vara trängseln vid poolen men så länge som barnen inte propsar på pool slipper vi det, och känslan av boskapshjord i buffén (som vi inte går på…)

Framme!!!!

Vi kom in i Turkiet!!!!! JIPPI!

Vi har lägenhet i markplan och utanför vår terass finns gräs med små fotbollsplan.

När vi kom var vattenspridarna på – barnen sprang runt i resläderna och jag tog av mig jeans-shortsen och sprang efter – vi var dyngsura inom nån minut – å vilken lycka!

20140421-174831.jpg

Nu ska vi snart äta middag och ha en ganska tidig kväll – efter Lollo och Bearnie förstås…

Påskaftonsmiddagen….

…. Blev korvstroganoff på papptallrikar.

Nu vid halv sju är vi på väg mot förortshemmet i den allra som finaste kvällssolen – efter en fin slapp dag på landet.

Imorgon är det pack- och fixardag. Och påskmiddag hos mormor. Jag har bestämt att packningen ska vara i bilen innan vi äter påskmiddag – så blir det en stressfri kväll. Eftersom jag reste i jobbet 1-4 ggr i månaden under 12-13 år så har jag en viss förkärlek för att slänga ner lite saker i en väska vid 4-5-tiden på morgonen, medan jag väntar på taxin. Fel approach om man ska packa för tre personers två veckor långa solsemester (badkläder, solkräm, kepsar, badrockat, puffar…. Plus kläder. Och alvedon. Och plåster. Och en fryst falukorv. Och…..)

Stämningsbild – köket

20140418-192939.jpg

Till mormors/mammas 70-årsdag monterade loss och skickade hennes bror den gjutjärns-spisen de växt upp med. Morfar/pappa och disel-Yngve hämtade den i Värtahamnen och så bytte morfar bort den lilla lilla spisen som stod i torpet mot den stora varma spisen från Österbottens bondbygder.
Och den värmer – i tanken och i verkligheten.

Långfredag på landet

Å det är mitt bästa ställe på jorden. Jag skulle inte stå ut med att bo här året runt men åååå vad jag mår bra av att bara vara här.

5 min efter vi anlänt kan man knappt få kontakt med barnen – de hamrar och bygger viktiga saker.

20140418-190405.jpg

Själv har jag frenetiskt städar, röjt och möblerat om vardagsrummet.
Våra nya fönster är på plats – precis så underbart som jag föreställt mig – och rummet nu helt annorlunda för att erbjuda en tv-avdelning och en älska-utsikten-avdelning.

20140418-190810.jpg

Nu tittar barnen på film, v vuxna stirrar ut genom fönstren och tänker tillbaka på grill-middagen....

jag väljer att tro på den information jag fått

oxh fortsätter se fram emot vår resa.

Det är så irriterande att jag verkligen funderade på det här med Gullgossens pass i torsdags och sedan på lördagen ändrar de reglerna.

Nya planen är att vi åker till Arlanda imorgon direkt efter jobbet och sitter där tills vi får ett pass (de har öppet till 22) – för att ha tid på oss. Det kommer nog vara många stressade-turkiet-resenärer där…

Barnen blir glada – middag på McD kan jag tänka mig. Jag vill slippa få magsår på fredag morgon.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ det måste funka!

KRIS OCH PANIK

Fick idag reda på att följande:

Nya passregler för Turkiet

Turkiska passpolisen stoppar nu de resenärer med svenska pass som inte har sex månaders giltighetstid kvar i passet.

De nya passreglerna tillämpas från den elfte april. Generalkonsulatet i Istanbul rapporterar om att flera svenska medborgare inte har kommit in i landet utan har fått återvända till Sverige, då giltighetstiden i deras pass varit för kort.

Passets giltighetstid måste vara minst sex månader efter datumet för utresan ur Turkiet för att gälla i landet.

 

Nyhet från

Rikspolisstyrelsen

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!
Har nu ägnat förmiddagen åt att
  • ringa turkiska ambassade (inget svar)
  • ringa passpolisen – hinner ej få vanligt pass
  • ringa turkiska ambassade (inget svar)
  • ringa turksika konsulatet (inget svar)
  • kontakta ving – de vet inte
  • pratat med polisen på Arlanda som utfärdar pass med giltighetstid 7 månader och 3 dagar (> 6 månader) och utfärdar många pass för turkiet-resor just nu men naturligtvis inte kan garantera att det funkar
  • ringa turkiska ambassade (inget svar)
  • ringa turksika konsulatet (inget svar)
  • Klä på mig och bege mig ner mot receptionen för att se om vi har någon poolbil så jag kan åka till ambassaden och FRÅGA samtidigt som jag ringer och ringer och ringer
  • på vägen ner geneom kontoret SVARAR ambassaden och det rosa passet fungerar!

Kan inte andas ut förrns vi faktiskt kommit fram men det finns en god chans iallafall…

Motvind

Hemvägen var låååång. Provade en annan väg, ca 1 km längre visade det sig, och det var motvind heeeeeeeela vägen.
Tog drygt 15 min längre……

Men jag gjorde det! Tjoho!
Jag cyklar imorgon också – och sen får det bli bil på torsdag!

Försiktiga barn (lååångt)

Läser en blogg av en psykolog – som skriver i DN och sedan publicerar de svaren. Så skönt att se andra med likadana barn och se att jag är inne på rätt väg – fast, hrm, med en del (kasnke ganska många) snedsteg…

 

Hur ska vi hjälpa vår son att våga mer?

Publicerat i DN 14 april 2014

Fråga: Hur ska vi kunna hjälpa vår son att våga? Vi har en 6,5-åring som är eftertänksam och försiktig av sig och så har han alltid varit. Han förstår inte heller vitsen med att öva på saker. Han blir väldigt besviken på sig själv om han inte kan direkt, även fast vi förklarar om och om igen att man inte kan kunna allt redan från början. Exempelvis vill han inte öva på att cykla då han ramlade av en gång när han var fyra och det kan ju faktiskt hända igen, säger han. Han vill lära sig simma men vägrar att öva utan simdyna eftersom man faktiskt kan drunkna, återigen hans egna ord. Så är det ofta, han ser liksom värsta scenariot hela tiden.

Åker vi till ett nytt ställe, som ett lekland, kan det låsa sig totalt. Om vi ger honom en stund att se sig om innan brukar det dock fungera bättre. Att tänka efter är en del av hans personlighet men nu börjar detta bli ett hinder för honom. Han ser till exempel att alla jämnåriga kan cykla, men det leder inte till att han vill öva utan bara till han känner sig dum. I förskoleklassen är han intresserad och gillar lektionerna, ligger långt framme med matten och kan nästan läsa. Han har också många kompisar. Hur ska vi kunna hjälpa honom? Nu blir det mycket tjat, frustration och ilska från alla parter.

Bekymrad mamma

Svar: Tack för ditt brev. Jag har tidigare svarat på liknande frågor då många föräldrar upplever samma sak som du. Problem med att våga blir ofta tydliga i din sons ålder, när kraven ökar och barn mer medvetet börjar jämföra sig med kamrater. Det är också vanligt att barn kan känna självförtroende inom vissa områden samtidigt som det sviker helt inom andra.

Jag tror att du redan känner till mitt första råd, nämligen att försöka ta utmaningarna i små steg. Även om många föräldrar vet detta, är det ofta svårt i praktiken. Hur ska man göra utmaningen mindre när barnet vägrar att ens gå in på leklandet? Om han väl har låst sig gissar jag att det är svårt att komma vidare, oavsett vilka förslag ni lyckas komma på i stunden. För många föräldrar leder det till tjat och frustration, vilket i sin tur leder till perioder då man helt släpper ambitionen att utmana rädslor.

Jag vet inte om detta känns bekant, men det är ett vanligt mönster i samspelet mellan föräldrar och barn som är rädda för saker. Det blir som en jojo där föräldern antingen sätter för mycket press eller ingen press alls. För att undvika detta är det förstås bra att planera utmaningar i förväg, helst tillsammans med barnet. Om du till exempel föreslår att ni ska åka till ett lekland kan du vara tydlig med att sonen inte kommer att behöva göra något om han inte vill. Om han bara vill titta är det helt okej. När ni är på plats låter det bra att först låta honom bekanta sig med stället en stund. Det är en illustration av en annan viktig princip – att inte ha för bråttom att ta nya steg. Vänta tills sonen verkar slappna av och ha kontroll. Om han ändå nobbar en utmaning du föreslår gäller det att svälja frustrationen och istället ge förslag på mindre steg – att välja en mindre rutschkana, att åka tillsammans, att bara åka sista biten, att bara klättra upp och titta osv. Försök att tänka igenom möjliga steg i förväg.

Man vill gärna försöka övertyga barn om att saker inte är farliga genom att argumentera. Risken är att man fastnar i en maktkamp och att barnet blir alltmer upptaget av eventuella faror. Dessutom kan man ju faktiskt trilla på cykeln eller få en kallsup när man badar. Medge att sådant kan hända, men led framförallt allt in barnet på själva uppgiften: ”Jo, om man har otur kan man ramla, men vågar du pröva om jag springer bredvid hela tiden? Om jag orkar det – du kanske cyklar för fort!” Låt barnet dra sina egna slutsatser efter en utmaning, till exempel genom att fråga vad som gjorde att det gick bra eller mindre bra.

Det är förstås också betydelsefullt hur du reagerar när han väl trillar på cykeln eller får en kallsup. Många barn blir rädda och tappar modet att fortsätta när det blir bakslag. Som förälder gäller det därför att försöka avdramatisera samtidigt som man visar förståelse. Gå lugnt fram till sonen och trösta en stund, men försök sedan att distrahera honom och gå vidare. Du kanske måste backa flera steg för att han ska vilja fortsätta, men undvik att ge upp försöket helt och hållet.

För att lyckas med allt detta finns det en sak som brukar vara avgörande: att föräldern stå fast vid överenskommelserna. Vi antar att din son faktiskt nöjer sig med att göra det ni bestämde – han väljer att bara titta när ni kommer till leklandet. Alla förslag på utmaningar nobbas. Då gäller det att du inte pyser ut besvikelse eller otålighet, vilket är lättare sagt än gjort. Försök att ställa in dig i förväg på att det är en framgång att bara komma iväg.

Sonens rädsla skulle också kunna handla om att han tycker det är pinsamt och jobbigt att göra fel eller misslyckas i största allmänhet. Jag vill därför ägna resten av svaret åt detta.

Många kopplar samman rädsla för att misslyckas med låg självkänsla och förespråkar att föräldrar ska ge villkorslös kärlek oavsett hur barnet presterar. Det är ett bra råd till föräldrar som i första hand ger bekräftelse när barnet lyckas med saker. Samtidigt är det många barn som är rädda för att misslyckas trots att de blir villkorslöst älskade av sina föräldrar. Jag vill därför ge tre råd om kommunikation som kan hjälpa barn med utmaningar oavsett hur mycket kärlek de får.

Det första handlar om vad man säger när man ger instruktioner eller uppmanar barn att göra saker de tvekar inför. För att öka lusten och modet att pröva är det bra att fokusera på hur man gör något. Förklara för sonen hur man sitter på cykeln, håller i styret, har blicken framåt och så vidare. Sådant gör förstås de flesta föräldrar, men risken finns att man samtidigt börjar prata om hur bra det kommer att gå eller hur liten risk det är att ramla. Då börjar barnet fundera på allt som kan hända och tappar uppmärksamheten på själva uppgiften.  En minnesregel kan vara att prata om vad barnet behöver lära sig eller träna på för att klara nästa steg. Forskning har visat att barn som fokuserar på vad de behöver lära sig både mår och presterar bättre än barn som strävar efter ett visst resultat (eller efter att undvika en katastrof).

Det andra rådet handlar om vad man säger när barnet misslyckas. Det är bra att från början omformulera vad ett misslyckande innebär. Försök att hjälpa sonen att se misslyckanden som tillfällen att lära. Det är förstås inte lätt att övertyga barn om detta. Ibland kan man avdramatisera genom att låta barnet misslyckas med flit – att ramla i slow-motion eller försök att få en kallsup.

Om man har pratat om misslyckanden på detta sätt är det lättare att följa upp dem på ett bra sätt. En vanlig fälla är nämligen att man som förälder vill trösta och släta över när barnet inte klarat något. Det är ofta kontraproduktivt eftersom man mellan raderna kan förmedla att misslyckanden är något att skämmas över. Om din son blir förtvivlad ska du förstås trösta en stund, men sedan hjälpa honom att se vad som gick fel och lotsa vidare till ett nytt försök.

Att kommunicera bra när barn misslyckas känns självklart, men det är faktiskt lika viktigt att göra det när barn lyckas. I motsats till vad man ibland hör mår barn bra om de får bekräftelse för prestationer, förutsatt att man bekräftar genom att prata om vad barnet faktiskt gjort: ”Nu lät du cykeln få fart innan du satte ner foten – bra!”. Barn som får sådan bekräftelse tycker både att aktiviteten i fråga är roligare och är mer villiga att anta nya utmaningar. Dessutom bidrar det till att barnen får en mer positiv syn på sig själva och tror att de kan lära sig nya saker. Om vuxna däremot bekräftar prestationer genom att ge allmänt beröm kan effekten bli den motsatta. Det gäller särskilt om berömmet handlar om egenskaper som att vara ”musikalisk”, ”smart”, eller ”snabb”. Alltså – var nyfiken och låt sonen berätta själv vad som fungerade. Ditt intresse är den bästa bekräftelse han kan få.

Martin

Aaaaaaaaaaaaaaah???????

I lördags hade vi middagsbesök. En ab familjerna som ska till Turkiet med oss.
Igår fick ett av de barnen magsjuka med diarré och de är hemma nu.

Typ 30 min efter jag hört det, nu ikväll, har Pippilotta en mörk fläck bak i byxan.
Hon har typ aldrig haft en olycka i byxorna nånsin.

20140414-190822.jpg

Det är en vecka kvar tills vi åker. Jag gör mig redo för vab. Men åka det ska vi….

OMG – röra sig på riktigt !!!

När gossen var liten cyklade vi. Han på sadeln.
Sen kom lottan och det har inte precis blivit nån cykling för mig sedan dess.

Förra året cyklade jag inte en meter….

Min nyvunna motion pga spinning samt barn som kan promenera till förskolan fick mig att pumpa cykeln i helgen.

Planen har varit: cykla till pendeln denna vecka (3 km) och provcykla till jobbet (17 km) efter Turkiet.

Vad skönt det var att cykla imorse. Och inget parkeringsstrul.

Och imorgon är pendeltågen inställda pga mälarbanan så kanske provar jag jobbcykling imorgon….

Det här med att ha hus

Alltså. Underbart att vi bor i hus, barnen springer i kvarteret och man kan komma ut lätt.
Men det är ganska jobbigt ändå.

Sedan vi flyttade hit december 2008 har följande byggprojekt genomförts:

2008

  • delvis ny planlösning på hela nedervåningen
  • nya golv, gips-skivor och tak nere
  • nytt kök nere
  • lite målning uppe
  • 2010

  • ny inredning i badrummet uppe
  • 2011

  • måla trappan inne
  • nytt golv i uterummet
  • 2012

  • nyvplanlösning uppe inkl allrum
  • utbyggd altan på baksidan
  • rum till Pippilotta
  • ombyggnad av mitt sovrum
  • 2013

  • inreda klädkammare
  • ny inredning i tvättstugan
  • 2014

  • altan på framsidan
  • nya plattor på framsidan
  • nytt tyg på markiser (hoppas)
  • byta trasiga altandörrar (hoppas)
  • Detta ingår i boendekostnad med hus (inte allt men det mesta) – men phu det krävs verkligen energi och hjälpsam familj och bra snickare.

    Lägstapris-garanti – I love it

    Idag har jag köpt 200 meter trall. På lägsta-prisaranti på Bauhaus…

    Tänkte köpa på Byggmax, såg att K-Rauta hade sänkt priset i helgen, ändrade mig till K-Rauta, kom ihåg lägsta-prisgarantin och handlade på Bauhaus…

    Så – 11.95 blev 9.95 blev 8,75… 200-700 kr billigar hur man nu räknar.

    Tredje gången på kort tid som jag använder det – på Ving-resan fick jag några tusen tillbaka, på min spinningcyckel blev det en tusenlapp och idag alltså några hundra. TJOHO!

    Jag fattar att det bygger på att de flesta kunderna ska vara lata och tänka att Om de har lägsta-priset-garanti så har det lägsta priset…och sedan inte kolla. MEN IALLAFALL! För mig rör det sig om i runda slängar 4000 kr den senaste tiden. Och i hela livet om jag ska vara ärlig – men nu fokar vi på perioden 28/12-13/4, eller hur?

     

     

    Bohemisk lunch på altanen

    Följande oordnade faktorer:

    Köttbullar bara värmda i micron inte stekta.

    På macka – orkar inte koka pasta.

    Bregott slut så smör ur paketet.

    Inga tallrikar.

    Kanske mest bohemiskt – de som ska äta springer runt i strumplästen på den fuktiga gräsmattan utan speciellt stort intresse för lunchen.

    20140412-124702.jpg

    Fö har visst en av de frånvarande matgästerna Bregott i håret – så inte helt korrekt beskrivning ovan…

    Fredagsmorgon 2

    Barnen äter morgonmacka i soffan på övervåningen medan jag gör i ordning allt för dagen.

    Helt plötsligt ligger Pippilotta i soffan på ett sätt så hon kommer åt mackan med håret.

    Så inträffar skandalen – mamma vill torka bort det lilla smöret.
    katastrof!

    För att återställa maktbalans och framförallt frukost-stylingen av håret, tar hon mer smör från mackan och smetar in i håret.

    Oklart om de på förskolan nu tycker att jag är en härligt galen mamma eller sitter och väntar på att klockan ska bli åtta så de kan ring soc.

    jag gillar public service, idrottsföreningar, kommunala skolor och skatteutjämning

    Här i förorten verkar allt röra sig lite långsammare. När flera av de som föddes samma år som Gullgossen men bor inne i stan redan gått på fotboll, så har förortens-IK sin bollek/fotbollsskola det året man fyller 6.

    Så alla -08:or, tjejer och killar, har fått ett brev med inbjudan till bollek. Förberedning för fotboll – om man vill.

    Det är gratis. De sätter ihop grupper enligt hur man ska gå i skolan till hösten. Man får önska kompisar.

    Idag fick Gullgossen sin ”placering” – med hans kompisar (ååå glädjen när han hörde namn efter namn – YEEEES-rop och glada hopp), men, utan att han vet det egentligen, också en ihopkoppling med hans blivande klasskompisar.

    Det är så fint. Gratis, bygg band med nya klassen (de skriver explicit att de tagit större hänsyn till skola än önskade kompisar men man får byta), allt är i föreningsanda 🙂

    Jag är en sucker för att alla ska få allt. Att inte bara de som vet hur man ställer sig i kö redan tidigt får plats , eller de som har föräldrar med resurser ska få komma med. Så att detta är en anska ordinär kommun vägs ändå upp av sådana saker som att de kommunlal skolorna och förskolorna är bäst. Och att förors-IK har gratis nybörjar-fotboll, för att skola in i fotbollen, men också för att bygga emenskap och se till att alla kommer med.

    Jag jobbar fö i utkanten av Public Service, jag gnäller inte över skattetrycket (trots att jag verkligen är en betalare än så länge) och jag tycker att glesbygden ska fp leva. Och att alla ska få spela fotboll. Om de vill.

    saved by google

    Kollade att ja kunde hitta våra pass tidigare idag. Och giltighet. Och jag kan HITTA alla tre och de är GILTIGA.

    Gullossens pass går ut i september – och helt plötsligt inser jag att det är inte är 6 månader tills dess.

    Efter MYCKET googlande har jag lärt mig följande:

    1. Man måste ha 6 månaders giltighet på passet
    2. Man måste BOKA tid för nya pass i Stockholms län
    3. Det finns typ INGA tider i närheten av oss under morgondagen
    4. nån på nåt fprum har klarat sig med två månaders giltighet
    5. troligen (och detta är det ja tror mest på) så gäller ett inklippt svar från ambassaden i ett foruminlägg – bara de som vill ha ett förlängt visum behöver passat ha en giltihet på 6+ månader

    Vad ska man tro? Ja jag väljer att tro på att vi kan komma iväg. Och hem. och sen ska vi skaffa pass, ASAP.

     

    behärskning!

    Pling och så kom det ett mail från Norwegian.

    Nu släpps vinterns långresor.

    Man kan alltså hitta resor för under 3000 per pers t o r till NY, Florida, Thailand…

    Jag ska INTE boka men ååååå vad sugen jag är!
    Eller SKA jag boka???

     

    Följande kryssar vi inte om

    Jag funderar på det där med kryssandet och om jag använder det mot min egen övertygelse.

    Exempel på saker jag inte tänkt ha krysslista om:

  • Att Pippilotta ska börja sova i sin säng
  • Att somna själv utan mamma i rummet
  • lära sig cykla (Gullgossen)
  • Även om dessa tre skull bara trevliga för min vardag. Men inte att göras med tvång.

    å nu undrar ni om vi svälter ihjäl??? visst har vi en matlista!

    Vi har tappat farten med det roliga innehållet i matlistan men så här då:

    Till helgen är jag sugen på köttfärs (typ köttfärspanna) och kyckling – kanske med balsamsås.