Blixtsnabb vändning

Mysig morgon. Men av någon anledning missade jag den där halva sekunden mellan sista ”grattis” i Almanackan och påannonseringen av nästa program ”Buskul”.

Högtidliga löften om att inte busa eller löja sig vid overallpåtagning utfärdades och vi såg på Buskul….

Utan att vara för explicit så kan man ju (utan att egentligen bli förvånad) konstatera att båda barnen var helt omöjliga att få på kläder och komma iväg. Och jag klarar inte av att hålla mig, så det blir bara värre – ni looooooooovde ju . . . Nu får ni aldrig mer se på nåt extra . . . Kommer du ihåg vad du sa? . . . Skyyyyyyyyyyyyynda.

Ett barn grät hela vägen till bilen, i bilen, på vägen in och i hallen på förskolan… Jag VIIIIIIIIIL inte på högsta volym.

Hela jag blir bara som en hård knut av irritation och stress (inte stress över tiden utan över att det inte går att komma ur kampen).

Och nu är jag så sen att jag får gå direkt och byta om från träningskläder till jobbkläder, utan att träna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s