Sammanfattning

Mitt kanske något onyanserade men till största delen befogade skäll på avdelningschef och chef har gett viss verkan. De har tagit diskussionen vidare.

Jag inledde skrikmötet med att berätta varför jag var i obalans så de skulle fatta att det kanske något oproportionerligt stora känsloutbrottet inte bara beror på dåligt agerande i organisationen.

Eftermötet med min chef var lite si och så. Men jag var inte tillräckligt lugn för att kunna vara tydlig och rationell. Så lite obefogat gnäll från min sida. Ingen fara ändå – hon får fatta mitt känslotillstånd. Värre var väl att jag inte kunde formulera den kritik jag hade på nåt tydligt sätt. Kanska hamnar den i känsligt-gnäll-högen

Jag får formulera om mig när jag inte är arg och besviken och ovanpå det ledsen.

Det är dags att släppa arg och besviken. Ledsen får man vara hur mycket man vill.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s