Livet i jobbet

Sitter i omklädningsrummet på jobbet och gråter. Coolt läge, not.

Har precis haft ett möte med avdelningschefen och min chef där jag varit arg, besviken och ledsen.

Men tårarna kommer egentligen från livet utanför jobbet.

Mina föräldrars grannar, en lite under 70 och en lite över, somnade in i måndags kväll. Våra grannar sedan 1973.
Han hade cancer och 2 v tull 2 månader kvar nu (efter många års kamp). Hon hade lite krämpor hit och dit, inklusive epilepsi.

I flera år hade hon sagt att hon int hade något att leva för utan honom och nu på slutet var det tydligt (utan att hon sa det rakt ut) att de sa adjö.

Och i måndags hittades de sovande i sina sängar.
Tankarna är så många – sorg, tänk om de misslyckats?, hur kan man veta att man inte vill leva? Hur kan man våga när man står där – bara göra det! Tänk om de inte hunnit – tänk om han dött innan de hann?
Jag känner mig mycket förvirrad. Ledsen men också full av tankar på värdet av livet, vilket liv som är värt att leva. Hur kan man veta att det är bättre att inte leva?
De var inte kristna så det här var slutet för dem.

Ska väl samla mig. Bråka med företaget istället.

Men livet – va?

Annonser

3 thoughts on “Livet i jobbet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s