då och nu

Nu: Surfar runt på dn/svd/expressen/aftonbladet och undrar med mycket dåligt samvete om världen är inne i ett kärnvapenkrig eller nåt. Hur står det till med USA och Nordkorea? Har inte ens kunnat utvärdera om det är en situation att fundera över…

Då: skulle surfat in på nyheter flera gånger under dagen, haft på P1 i bilen, kollat på Aktuellt kl 18 (finns det aktuellt kl 18 nuförtiden???), läst rubriker på stan, kanske snackat med npgon om det under dagen.

Nu: yrvaket visar jag en avlägsen släkting från Kanada Stockholm. Utan barn. Refererar till saker som ”för nåt år sedan” och ”sist jag var här” utan att fatta att det var typ 5-7-9 år sedan. De senaste 5 åren har min sighseeing-kvot varit NOLL. Och min visa-upp-stockholm-vana sitter lite löst…

Då: rörde mig runt i Gamla Stan, på Norr Mälarstran doch just precis var som helst som en del av mitt vardagsliv. Att gå i parken vis stadshuset – med så fiiiiin utsikt – gjorde jag ju mest varje vecka.

Nu: känner att påsken är en av mina högtider – att traditioner som påskkärringar, påskharar, äggmålning är bäst i världen

DÅ: kände mig utan sammanhang på högtider som påsk – som kretsar runt traditioner som passar i familjen inte för singeln i stan… försökte skapa ett eget sammanhang men var egentligen gladast om jag var utomlands (Vietnam. Sydafrika, Miami/New York)…

Annonser

rätt man på rätt plats

Jag har ett inlägg jag velat skriva men tappade sugen rätt rejält nu med den där skärmen 😦 fast kanske kan jag peppa upp mig lite med att skriva detta!

Jag var ju otroligt ledsen och uppgiven förra våren när jag inte fick någon chefstjänst i organisationen. I slutet stod det melllan mig och M för chefspositionen för den grupp jag nu vickar i. M fick tjänsten, jag blev projektledare mot min vilja. Kort därefter blev det klart att sektionschefen skulle vara föräldraledig och M tog det vicket… och jag kunde söka och  jobbet jag har nu.

Nu har det gått 7 månader och vi har haft medarbetarsamtal i gruppen. Och ja vad kan man säga – de är verkligen skitnöjda* med mig! De hade förväntat sig att jag skulle sköta det administrativa runt dem men flera av dem har uttryckt att de tycker att jag är bättre än M, att jag gjort väldigt mycket för dem, att de hoppas att jag får fortsätta eller hittar en annan grupp att vara chef för. Summa – de är tacksamma för att JAG är deras chef och för  mitt sätt att agera runt dem och lösa deras problem.

Å det känns så roligt – inte för att jag får beröm, fast lite för det också förståss – men för att jag hittat en roll hos denna arbetsgivare där jag kan ge mycket, det spelar roll att det är jag som gör det, där jag utvecklas och där jag levererar! TJOHO!

* citat från en av medarbetarna

J*la skit

Min dator gick ju sönder, för ett tag sedan…. Nu närmar det sig sommar och ledigheter och då behöver jag en egen dator att ta med – hemma nu använder jag jobbdatorn men det känns inte ok…

Jag har hållit ögonen på marknaden och insåg att jag hittat en för ett bra pris på MediaMarkt – så igår slog jag till – barnen var ute och påskkärringade med kusin Guldlock, så det var ett så gyllene tillfälle…

Imorse vaknade jag och ser en dator med sprucken skärm som står nedanför soffan. Det är jag som ställt den där igårkväll/inatt. Om det är jag eller barnen vet jag inte men någon har råkat göra nåt med skärmen.
Jag har aldrig råkat ut för det NÅGONSIN. Och nu har det hänt på en ca 18 timmar gammal dator.

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!