Inslag

Leksaker till paketkalendern.
Jag har köpt på mig saker under ett tag nu. Detta räcker inte ända fram till jul – översiktsräkning ger ca 2*15 paket… Nu ska tejp, sax och papper fram!

Ååååå vad han har längtat, Gullgossen… Jag har försökt dämpa eventuell besvikelse med att det är små paket….
Han kontrade med att visa hur stort paket ham fick med vattenfärger förra året. minnet!

image

connections!

Toys’R’Us-katalogen är poppis just nu.

På varje uppslag pekar Gullgossen på i princip varje grej och säger ”den vill jag ha” – efter ett tag eskalerar det till ”den MÅSTE jag ha”.  ”Du får önska dig det till jul” varvat med ”Du får säga det till tomtemn” är mina standardsvar.

Efter ett tag konstaterar jag att ”du vill ha allt i den tidningen” – ”ja jag MÅSTE ha allt” blev svaret. ”Ja men då får jag säga det till tomten då”.

Efter ett tags d´funderande kommer frågan – Mamma varför har du tomtens mobilnummer?

Lite superhjälte känner jag  mig ändå som! Jag har tomten i min mobil!!!

Nu när han är drygt 3 så har vi diskuterat viktiga tomtefakta – tex att man får paket av tomten MEN man får OCKSÅ paket av de som tycker om en (jag vill ju att han ska få paket av MIG också!!!). Och eftersom han har varit lite orolig för hur tomten ska hamna rätt med paketen så har jag lovat att jag ska SMSa tomten att han ska komma hem till kusinerna med paketen eftersom vi inte kommer att vara hemma…

kladd

Pippilotta har varit lite förkyld i helgen och var hemma i måndags eftersom hon hade klet i ögonen.

Om man var ganska positiv kunde man anse att hon var frisk idag – för det var inget nytt klet på eftermidagen igår och bara ett litet klet imorse… Ja hrm det blev förskolan för henne!

Imorgon får hon stanna hemma igen – stjärnorna mormor och morfar ställer upp!

Är detta ett tecken? Att jag inte borde söka nya jobb? Gullgossen går sin 5:e termin och har bara varit hemma några få strödagar förutom den gång han blev uttorkad och vi var på sjukhus. Men nu!!! på 2,5 veckor har vi haft karantän-efter-spya-måndag, hämta-efter-diarevarning-tisdag-med-karantän-onsdag, plus kladd-i-ögonen-måndag-följd-av-kladd-i-ögonen-onsdga-och-kanske-torsdag…

bilder i huvudet

Min kamera-situation har helt ballat ur!

På ytan – helt perfekt:

  • ganska ny smartphone från jobbet
  • kompaktkamera som jag köpte till Pippilottas födelse
  • systemkamera med två objektiv (vanligt 35-70 och ett 50-300 typ)

I verkligheten:

  • verkligen USEL mobilkamera (fast jobbet kan ju inte välja telefonmodell efter kamera förståss)
  • kompaktkameran har blivit fuktskadad och tar suddiga bilder
  • vanliga objektivet till system kameran ”trillar av” – måste nog till kameradoktorn – svårt att fota vanliga saker med långt-borta-objektivet

Just nu (de senaste månaderna) så sparar jag bilder av barnen i huvudet. Men nej – jag vill ju filma när Pippilotta sjunger ”Nickarboa hopp-pa-pa” och Gullgossen förklara hur man ska bygga en fiffig mojäng. Jag vill fota julgran, pepparkakshus och vanligt liv. Faktiskt.

Goda råd är dyra men det får bli en ny kompaktkamera (jippi – de blir ju både bättre OCH billigare vartefter tiden går) och ett besök till någon riktig kamera-affär med systemkameran. Så får det bli!

funderingar

De senaste månaderna har Gullgossen kommit in i ett nytt skede. Han funderar på en massa saker, han utreder saker som hände för flera dagar sedan. Han berättar vad som hänt på förskolan. Vi får gång på gång gå igenom hur olika saker fungera – och kanske leka det…. Han dansar med framför tvn och svara när de frågar nåt i barnprogrammen (har inte gjort förut).

På ett helt annat sätt än förut. Det är så roligt.

Och minnet! Han berättar för mig att förra året hade vi ett barn-tak och ett vuxen-tak på pepparkakshuset. Jag fattar inget tills jag kommer ihåg att han inte gillar non-stop så det blev fruxo på ena sidan och non-stop på andra. Jag frågar vilket godis det ska vara på barnsidan – det finns små godisar som är äpple-banan-päron säger han då och kommer klockrent ihåg att det var fruxo.

Han berättar var granen ska stå, var våra två halmbockar ska stå, att vi ska dela ut paket hos moster, att kusin Guldlock ska hjälpa oss bygga granen  och  andra julrelaterade sakr. Vissa har vi ju pratat om – om hur det var med julen förra året – men många saker har jag aldrig nämnt och faktiskt glömt bort själv.

Han längtar så till alltig som har med julen att göra. Han längtar efter nästa ljuständning, julgranen, adventskalender, julklappar, all bakning och ja allt.

På torsdag börjar adventskalendern-med-ett-paket-om-dagen… med två barn blir det 48 paket. 48!!!

Jag kommer att hänga upp ett paket var om dagen – inte alla 48 på en gång. Delvis för att jag inte har alla paketen (men kan ju hinna fixa innan torsdag) men också för att jag tror att det kan vara svårt att låta dem hänga. Och att det liksom blir mer spännande med ett nytt som hänger där på morgonen… Hur gör ni andra  – alla på en gång eller ett i taget? Och om det är all-in – blir det gnäll då? (Gullgossen brukar kunna vara bra på väntan ich tåla mod – men det kan ju krävas otroligt mycket tålamod i 24 dagar)

lugn och ro

Vi har haft en lugn dag men när man tänker på det så har det ju hänt massor…

  • Frukost hos mormor och morfar – med första adventsljuset Å jag har längtat efter det första ljuset, utbrast Gullgossen
  • Barnen satte upp mormor och morfars julstad – en juldekoration som egentligen bara finns för barnbarnen – tur att det kommer nya hela tiden
  • Jag var på spinning unde julstadsfixet
  • Godisinköp för pepparkakshuset
  • Förbereda kundpresentation när barnen sov middag
  • Byggt ihop trasiga delar till IKEA-pepparkakshuset (med livsfarligt smält socker)
  • Gjort kristyr och dekorerat alla sidor på pepparkakshuset
  • Gjort och ätit våfflor med sylt och grädde (LYX!!!!!!!!!!!!)
  • Byggt en bilfarbik i duplo (enligt Johans uppdrag)
  • Tittat på 5-6 avsnitt av johans uppdrag på svtplay
  • Samt tvätta 3 maskiner och diskat 2….

Än så länge har vi tid att limma ihop pepparkakshuset men tror vi tar det imorgon – om jag kan finta Gullgossen. Vi ska ju ha nåt att göra imorgon när barnen får vara hemma – Pippilotta har klet i ögonen. Praktiska mormor och morfar ställer upp – för jag har superviktigt kundmöte 9.30-11 och de tar barnen på förmiddagen inkl lunch på IKEA…

UPpdatering 15 min senare… ja men vi har väl byggt ihop huset dårå… lovat är lovat och minnet är lite väl exakt numer – inte lätt att luras där inte!

inställt

Vi skulle fota oss idag. Hos min fotografkompis. Förskolekorten blev inte bra ovh då lägger jag hellre pengar på många finnåa än få fula….

Hursomhelst – gullgossen har stort sår i pannan och jag har baddat upp pippilottas ögon på morgonen…. Vi skulle nog inte se så snygga ut…

fix med förhinder

2 kompisar kommer på middag. En av dem är expert på marksänd tv och ska hjälpa mig se om jag kan byta till boxer utan för stora problem…

Då måste han komma åt krypgrunden och vinden via skafferiet och klädkammaren. Just skafferiet och klädkammaren är de två utrymmen som är räddningen när jag ska städa undan för städarna. Så nu borde jag vara i full fart med fixandet och barnen borde sova… Men Gullgossen snubblade på asfalten och slog upp ett sår i pannan – så nu är det ”ta hand om stackren” tid istället… får se hur långt jag hinner med städningen – middagsfixet tar ju också sin energi och tid (lussebullar, revbensspjäll och valnötsbröd…)

 

the mamas and the papas

Gullgossen gillar att skoja. Naturligtvis. Och hans skämt har ju gått från kiss och bajs till lite mer roliga. Skämten lever över flera dagar och tar nya former.

Ett exempel – igår åt vi Pappardelle… det var ju roligt namn – kanske finns det mammardelle sa jag. sen pratade vi inte mer om det

Idag skulle vi tanka på Jet..

jag vill inte tanka på Jet!

var vill du tanka då? på korv-med-mor?

nä – på Mammardelle!

* katching! *

show and tell

Pippilotta, hon snackar på. Om allt. Varje morgon sätter hon sig upp – pekar glatt på Gullgossen och säer Titta där. Sedan börjar hon pekleken – där mamma, där dunndodden, där diddi (ja alltså hon säger sina uttal a deras EGNA namn inte luddiga uttal a blogg-alias, neturligtvis!). sedan drar hon till med mormor morpar. Ja ibland är BÄÄÄLLING det första hon SKRIKER på morgonen.

Sedan pågår pratet hela dagen. tröja, blöja, byxa, vantar, pumpa, skor mötta jacka – alla kläder ska pekas ut och pratas om. Alla leksaker. Frukter, Mat. Dryck. Alla fem förskolefröknar Inalill, eeerit, tiiiina, usann, anka (Ingalill, berit, Kristina, Susanne och Ann-Charlotte).

Hon härmar uttryck ramla-ner, hjälpa-till utan tanke på att det är två ord. Om jag vill hålla hennes hand när vi går, det vill inte hon, så säger hon bilar eftersom jag alltid säger att hon måste hålla om det kommer bilar. När hon pratar om lampor säger hon antingen lanpa eller barm (varm).

Hon vet vem hon själ är – pekar på kort och säger diddi. Jag tycker det är otroligt att man vet hur man själv ser ut på kort nät man är så liten.

Pippilotta vet allt och kan säga allt och visa allt…

Bra att ha

Igår blev jag ju hemring men det var ingen fara med barnen egentligen.
Karantändag idag.

Det har gått förvånandsvärt bra att faktiskt få lite jobb gjort hemma både igår och idag…

Men idag hade jag ett viktigt möte med vd… som måste ske live. Mormor och motfar ställer upp på direkten. Å så enkelt allt bara blir då….

ganska friska och raska

Gullgossen har haft 2 otrevliga olyckor under dagen – mellan 10 och 13… Sedan har han varit på gott humör, ätit bra och lekt. Kanske lite extra tv-tittadnde. Inga mer nummer-två-toabesök.

Mamman har haft datorn tillgänglig hela eftermiddagen/kvällen. Vad roligt det är att ha nåt att göra på jobbet – som är viktigt och komplicerat och kräver lite engagemang och klurighet. Det var verkligen länge sedan!

sämsta dygnsrytmen

Jag varknar runt 6 – av att nåt av barnen vaknar eller av att inget av barnen vaknar och jag undrar varför ingen vaknar.

Sedan somnar jag mellan 20-21 tillsammans med dem. Vaknar till några gånger och vips är klockan typ snart 23.

Går ner för att kolla mail, läsa bloggar, ha vuxentid, vara vaken… och nu är klockan över 01 – jag är inte trött men har massor att göra imorgon och bprde sova – men jag har ju sovit bort sömnigheten…

Detta är numer en vana 4-5 kvällar i veckan de senaste veckorna. SJUKT IRITERANDE!

lättlurad?

Ja nu har jag alltså gått på det här med ”allt är klart – du har ett nytt jobb” TVÅ gånger – F*N! Hur dum får man vara???

Jag har pratat runt lite på jobbet idag – nä jag VILL inte ha det där produktchefsjobbet. Har pratat med hon som lämnar den tjänsten, en person jag har stort förtroende för, ställis chefen och avdelningschefen – ingen har nåt att säga som gör mig mer intresserad och ingen av dem har försökt säga nåt för att övertala mig. Avdelningschefen tyckte att jag inte skulle ångra mitt nej – han gillade att jag varit tydlig med vad jag vill… Och han viftade med ”nya möjligheter” så fort omorganisationen kommer… (haha samma sak igen – ska jag gå på den lätta????)

Ja så jag tittar runt lite utanför och väntar också på att se om det blir nåt spännande som dyker upp…

Besviken men är ändå glad att jag rett ut att jag inte vill ha produktchefsjobbet – att jag gått varvet en gång till och omprövat… men kommit fram till att jag gjort rätt som sagt nej!

jag har lärit mig den overallen!

Första overalldagen idag. Pippigull-mamman häller i och ur barnen hemma och på förskolan.

När vi kommer hem Proklamerar Gullgossen att han kan nu… och så tar han snabbt av sig, på sig och av sig overallen…

APPLÅD!!!!

Mannen som aldrig tar på sig eller av sig nåt självmant!!! Förskolan har VERKLIGEN sina fördelar!

Detta ska firas – men glass och strössel – vårt standard fir!

Olika intressen

Pippilotta har precis hittat och tagit på sig Gullgossens kalsonger.
Hittills har Gullgossen ALDRIG bara tagit på sig ett par byxor eller kalsonger. Han kan, mest bara om det ingår nåt bus eller utmaning… Vi tävlar inte, då kanske han klätt på sig direkt  – jag tävlar aldrig med barnen – blir bara ledsen när tre åringars glada lek helt plötsligt blir till tävling…. Har sett det flera gånger – två barn leker nåt roligt och helt plötsligt kommer en av på att leken är en tävling -och leken upphör…
Eh. Ja. Iallafall – mer än två år tidigare tar pippilotta på sig byxor…. (tävling eller?)

image

Flygande mattan

Och två trollbundna pippigullisar….
Musik och dans.

Själv är jag inte så imponerad av denna omgång – förra vintern var det välgjort och proffsigt med hyfsat bra och kända artister och låtar. I år är det lite sämre med det mesta – produktionen, låtarna och KÄNSLAN!

Men det är musik iallafall – går hem i pippigullhuset…

image

dagen efter…

Ja så vad nu?

Fyra jobb har jag haft lite på G – har inte sökt andra och inte varit intresserad av andra:

  • Andra-sidan-stan – det har jag hoppat av efter två intervjuer – de hade också valt att gå vidare med andra än mig (som inte proklamerade att de verkligen inte kunde jobba på kontoret…)
  • Produkt chef (tf) på mitt nuvarande jobb – känns för ”sido-jobbs-aktigt” (mer om det senare)
  • Product Manager på mindre entreprenörs-liknande företag – jag var på intervju och de vill ha ett säljstöd/produkt chef – jag vill INTE vara säljstöd! så den intervjun tog inte så lång tid kan man ju konstatera!
  • IT Management-konsult jobbet… som vi ju vet hur DET gick…

 

Efter sura NEJET igår så har jag funderat. De pratar om omrganisation och förändringar på nuvarande jobbet. Tänk om det blir bra? Hur ska man veta? Ja – jag har mailat vår VD (på sverigebolaget) nu imorse och berättat att jag tackat nej till rollen men nu undrar om han har någon information  som gör att jag borde fundera på jobbet (strategi information)…

Planen nu är i första hand att fortsätta leta NYA jobb, men faktsikt ge VDn chansen att visa m det finns nåt bra med att jobba kvar… För det viktigaste är ju att ha ett BRA ROLIGT JOBB. Och om det är ett VERKLIGEN BRA jobb på mitt nuvarande företag så har det ju fördelen att jag kan jobba lite mindre och känner till företaget. Men det måste VERKLIGEN  vara ett bra jobb. Annars får det vara – och jag fortsätter leta utanför!

Jag är besviken – inte för att jag inte fick konsultjobbet, men för att vid VARJE möte har hotshot-chefen verkligen SAGT att jag har jobbet som i en liten ask. Det är faktiskt väldigt oproffsigt av honom. Jag har varit lite avvaktande – men när han bokade in mig med ”teamchefen” och efter det mötet så kände jag också att NU ÄR DET KLART!

MEN det kommer fler jobb. Även om jag var så himla redo att fortsätta mitt liv på konsultbolaget. Jag såg så fram emot det. Så nu är det VAKUUM-känsla.

Ny energi kommer – det vet jag – men lite urblåst känner jag mig nu. Får ta nya tag nästa vecka!!!

 

gammal är äldst

Vi har fått dagiskorten. Och igen är fotografen faktiskt ganska dålig. Pippilotta som ALLTID är glad ser ledsen ut på båda bilderna (sin egen och syskonbilden).

Jag håller upp syskonbilden och säger besviket till mina gäster :

– Pippilotta ser ut som sju svåra år!

Jag ser ut som åtta år, kontrar Gullgossen.

 

SKIT IGEN!

Nu har det hänt igen!

Efter att ha träffat 3 personer i ledningsgruppen på IT Management-bolaget så var de alla tre ”förälskade” i mig… men med lite reservation att jag inte har en konsult-cv utan mer en BRA CV…

Igår hade jag sista mötet med dem – han som skulle bli min teamchef… Mycket bra möte – lite si och så med konsultprofilen men BRA och rätt erfarenheter tyckte han… och jag…

Nä – så hade de ledningsgruppsmöte… 5 pers i ledningsgruppen – de två som inte träffat mig analyserar CVn på papper och säger att det inte är en ren konsult-CV. Nä det har vi ju konstaterat i 3 olika möten men de har ju gått vidare iallafall. Så de stängde konsult-spåret för mig.

Så nu har det hänt igen – jag blir besviken för att de jag pratat med varit så positiva att de själva trott att allt var klart och så var det inte det.

Fortfarande är jag glad att jag tackade NEJ till tf-product manager-tjänsten – men inte lika glad… jag vill inte ha det jobbet, men om det nu tar ett tag tills jag hittar ett nytt jobb så hade det kanske varit bra iallafall? Men NEJ! Jag vill jobba med VIKTIGA saker. Inte på-sidan-om-saker.  Faktiskt.

BLÄHÄ! Jag har hela tiden tänkt att det kanske inte blir av – men känt att VDn, min gamla hotshot-chef och nu igår teamchefen, gillat mig och förstärkt känslan av de verkligen vill ha mig. Och de vill de. Men det funkade iallafall inte. Nä. Nu är det nya tag och ett glas rött som gäller!

hur räknar man noll?

Gullgossen räknar. Hela tiden. Allt.

Igår visade han 10 genom att hålla upp ett finger och forma andra handen till en ring. Sedan började han fundera på noll… hur räknar man noll?

Både igår och idag har han frågat…. och ja – vad ska man säga? att det är när man har ”ingenting” har jag försökt med – han är tveksam till den förklaringen. Det är abstrakt med noll. Svårt. Tur att han inte frågat om ”minus ett” eller pi 🙂

 

åååå jag spricker!!!

Arabia KareliaEn gång i tiden, så där på 70-talet, samlade sig mina föräldrar och INVESTERADE i en FINSERVIS.

Arabia Karelia heter den – finsk så klart eftersom mamma är finlandssvensk.

Det var en verklig investering med den ekonomin de hade – precis som det ska vara med en finservis. De funderade och räknade och kom fram till att aldrig skulle de väl behöva fler än 10 tallrikar. 12 var verkligen alldeles onödigt många och inget att lägga pengar på – det var ju uppenbart.

Nu grämer sig mamma – varje gång vi ska ha nån middag… Min syster har 4 barn och jag två – tillsammans är vi 11. Ofta kommer nån kusin när det ska firas – då blir vi 12-13-14 st. Och alltid bara 10 likadana tallrikar…

Att hitta några till är näst intill omöjligt. I stockholm iallafall. Eller i Österbotten (Finland). De kostar kanske 100 + kr styck begagnade men man hittar dem som sagt inte.

Julen närmar sig och jag har börjat bevaka blocket och trader, lite i hemlighet. Inget napp… I ett galet infall så valde jag ”hela sverige” på blocket.

Så imorgon postas 8 mattallsikar och 4 djupa tallrikar (30 kr st) från Ysta. Till mig! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ jag vill liksom berätta NU!!!! (MORFAR – om du läser SÄG INGET!!!!)

bra tänkt…

Lax skulle vi äta till middag – det enda jag behövde handla var potatis – på lunchen… Glömde jag naturligtvis så vid hämtningen kom jag på att vi kunde äta köttbullar på IKEA…

Bra idé – fram tills vi ätit klart och lekt lite… precis när vi skulle lämna restaurangen kom Gullgossen på GLASSEN (den som ingår för barn men som vi sällan tar och nästan aldrig äter upp)! Jag orkade inte gå tillbaka och börja med den – hade äntligen fått på dem skor och kommit ifrån lekområdet. ”vi tar en glass därnere” sa jag – så dr som man helt riskfritt kunde säga till honom förut…

Att gå genom varuhuset var sisådär – Pippilotta ville bli buren halva tiden och ville rymma den andra halvan. Gullgossen ville leka på datorn. Båda antecknade allt av intresse med ikea-pennor på varsin tag-själv-lager-lapp.

Vi var väl ganska trötta allihp när vi betalt och jag hittade färdiga pepparkakshus-byggsaterna. 19 kr för väggar-tak-skorsten – ett fynd! att visa det för Gullgossen var inte det genidrag jag tänkt – han ville bygga det genast och det vart en låååång ganska skrikig gråt-diskussion om huet. Han var så trött och jag blev irriterad. Pippilotta valde sida genom att gråta hon också – för säkerhetsskull.

Helt plötsligt fick vi slut på det hela genom att Gullgossen snörvlade fram att han var hungrig. En korv? JAG SA JU NÅT DÄRUPPE!!! Han ville ha den där glassen… 2 strutar mjukglass och två överlyckliga barn och en suuuuuuuupertrött mamma senare kunde vi åka hemåt. Helt slut allihop!

Nä. Vi orkar inte gå på IKEA efter förskolan. Gråt. Irritation. Trötthet. Väger absolut inte upp att slippa laga mat!

mammografi – check

Att ha stora från början ganska hängiga) bröst, som förslappats av två graviditeter med amning verkar vara en fördel… det gjorde inte direkt ont alls och vips var det över.

Konstigt att jag aldrig är orolig för cellförändringar vid gynscreeningen eller nu för cancer vid mammografi – men var övertygad om att allt skulle vara fel vid varje rutinkoll av barnen i magen…  jag förberedde mig varje gång för hur jag skulle hantera de tråkiga besked jag var övertygad om att mvc-sköterskan skulle komma med.

mer mamma-skräck än mammografiskräck iallafall…

mer jobb…

Det allra första jobbet jag sökte i mitten av oktober verkade så bra… Ett företag med runt 75 personer som gör en mjukvaru-produkt inom mobilsektorn… en sorts företag som jag precis förstår mig på. Jag fattar hur produkten fungerar. Hur utvecklingen av produkten fungerar. Hur kravställning, prioritering, organisationen fungerar. De sökter en Product manager. Men jag hörde inget. Inget alls. På en månad. Konstigt – att de inte ens kallade mig… Men så i fredags. Då. En rekryteringsfirma ringer och berättar att de precis tagit över rekryteringen – företaget hade tänkt hantera det själva men insett att de behövde hjälp – därav tystnade.

Känns bra MEN jag tror att det blev ett super-rörigt första intryck:

  • under samtalet hann Pippilotta ramla och gråta
  • datorn startade omautomatiskt  när jag skulle kolla min kalender så jag inte kunde säga säkert att jag kunde på onsdag kl två – men vi bestämde det iallafall…
  • Sedan skickade han en inbjudan på mail och bad om digitala versioner av mina papper… Jag svarade alert och snabbt och glömde bilagorna.
  •  Sedan insåg jag att han bjudit in till onsdag den 17:e  – när vi bestämt nsdag den 16:e… mailade och frågade honom om han menade onsdag den 16:e som vi sa eller torsdag den 17:e – och han sa ”jag menade torsdag 17:e”
Ja så om man ska gå på första intrycket så verkar jag ju inte som den Product manager som kan styra upp deras verksamhet iallafall… Får VERKLIGEN inte strula till det mer nu!
På konsultfronten går det sakta framåt. CVn är nu genomgången av chefen, och upprättad lite, och ska nu skickas runt lite internt där och jag får mer information under veckan…
FRAMÅT FRAMÅT FRAMÅT!!! Det är verkligen inte dött på jobbfronten – även om inget slår in så finns det iallafall möjliheter!!!