upptakten inställd!

Idag ska Gullgossen ha kalas nummer 1 – kl 15 kommer kusiner, mormor och morfar och moster och morbror… Tårta och middag. PAKET PAKET PAKET!

Vi hade planerat picknick i solen (Femmis traditionella morsdags picknick) – som en trevlig förmiddags-aktivitet. Men – 12 grader och regn i luften kändes inte som en rolig uppstart på kalasdagen 😦 så nu stannade vi hemma, ska göra tårtan, baka en tårtbotten till imorgon… ja lite vad som helst utom gå på en solig picknick dårå…

Vädjan runt morsdag (assisterad befruktning för ensamstående)

Har mailat kd-riksdagspolitiker ikväll… Lite hederlig update-and-reuse eller gammalt-blir-som-nytt-med-lite-polerande… 2007 mailade jag massa politiker och nu kunde jag återanvända det.. möjligtvis var jag inte så kryptisk som det ser ut – jag kanske inte kallade mig Pippigullmamman och ev fick Gullgossen och Pippilotta heta sina IRL-namn…

Hej!

Nu till helgen är det morsdag. En så vanlig men speciell händelse i så mångas liv – att få vara mor (eller far för den delen) till ett efterlängtat barn. Efter många års längtan, flera års försökande och många resor utomlands är jag också mor – till Gullgossen (3 år på morsdag) och Pippilotta (1 år).

Med anledning av morsdag samt Gullgossens och Pippilottas historia tänkte bara sända några tankar om ensamståendes rätt till assisterad befruktning (insemination och IVF) i Sverige.

Ditt parti vill inte rösta ja till ensamståendes rätt till assisterad befruktning i Sverige och blockerar därmed också den majoritet av ledmöter i riksdagen som är för – kd (och möjligen sd) är det enda parti som är emot. Jag vädjar till dig att fundera på om du anser att det är förenligt med det samhälle vi lever i idag att dessa barn till ensamstående ska finnas utanför lagen. Fundera på om det ändå inte kunde gå att släppa frågan så de majoritet som finns i Riksdagen kunde få rösa JA och göra våra barn lagliga. Barnen finns och blir bara fler och fler, minst 1-2 barn till ensamstående och mha donerad sperma föds varje vecka i Sverige. Är det rätt att just denna familjeform – ett planerat, önskat och älskat barn till en ensamstående ska vara olaglig? Ensamstående föräldraskap är ju inte speciellt ovanligt i Sverige och inte heller olagligt.

Det finns så många sätt att se på frågan – vad är bäst för ett barn?

En del hävdar att det viktigaste är att ha två föräldrar med olika kön. Andra att det är att ha två föräldrar – samma eller olika kön.

Alla är väl ense om att det är viktigt för ett barn är att vara och känna sig älskat och växa upp i en trygg miljö. Jag anser att kärleken och tryggheten är det VIKTIGASTE för ett barn.

En del barn växer upp med en mamma och en pappa, andra bara med en mamma eller bara en pappa, en del med två pappor eller två mammor, och idag växer många barn upp med ett antal mammor, pappor, bonus syskon och bonusföräldrar. Det finns ingen standard familj längre – det finns alla kombinationer – och i alla finns det för delar och nackdelar. I alla olika familjer är det sist och slutligen inte familje-konstellationens exakta koordinater utan dess individer som avgör om det är en älskande och trygg miljö för barnet att växa upp i.Vad jag tror och tycker behöver ju inte vara sanningen – men forskning visar att barn till ensamstående som kommit till med donator är lika psykiskt välanpassade som barn till lesbiska och heterosexuella par” (referens:

http://humrep.oxfordjournals.org/content/25/1/150.full ).

Att välja att (försöka) skaffa ett barn med donator var ett lätt val för mig

Jag närmade mig 40 och hade bara NU att välja på – NU eller inget barn alls. Att skaffa barn med en okänd man, eller med en man som inte vill bli pappa är ett möjligt alternativ – men inte rättvist för barnet. Jag ville kunna berätta hur älskade och önskade barnen var, och att han som donerade sperman var en snäll man som hjälpte till att skapa de fantastiska individer som barnen är. Jag vill inte att barnen ska tro att det finns en pappa som jag kände men som inte ville ha dem. Det är inte basen för en trygg uppväxt. Precis som jag kände, så visar också forskningen att ett barn som vet om sin bakgrund och som aldrig upplever det som skambelagt att ha en donator som 50% av sitt genetiska ursprung  har samma chans till lycka i framtiden som alla andra barn som växt upp in trygg miljö.

MEN varför ska jag få skaffa barn – om jag inte har en partner? Det är väl ingen mänsklig rättighet att få barn heller?

NEJ det är varken en skyldighet eller rättighet att få barn. Det är en längtan, en instinkt, en gåva till framtiden att önska ett barn. Den önskan om barn har inte bestämt sig för att bara drabba de som faller inom definitionen för svensk lagstiftning. Den känslan/önskan/längtan finns hos människor (majoriteten men absolut inte alla) och den bryr sig inte om kön eller sexuell läggning, eller om man just då befinner sig i en parrelation eller inte.

Vad ger mig rätt att kräva att jag ska få agera på den känslan? Min fasta tro och övertygelse om att jag kan erbjuda mina barn en uppväxt i kärlek och trygghet

Att jag kan ge mina barn den grunden lika bra som två föräldrar kan, Att barnen inte automatiskt ska få ett sämre liv hos mig än hos ett par. Att mina barn kommit till som älskade gåvor till mig och till framtiden! Att barnen kommer att ha en trygghet i deras mamma, i sina syskon, i deras kusiner, moster och mormor och morfar.

Att tillåta ensamstående rätt till assisterad befruktning i Sverige är det ett erkännande av mina barn – att erkänna att de inte är oäktingar, att det inte är fel att vara född av kärlek och ett välkomnande till det samhälle barnen kommer att växa upp och leva i. Det är också ett tecken på att det annars så moderna Sverige faktiskt är ett modernt land!

Jag begär inte att partiet ska ändra sig utan skriver det här som en önskan om förståelse för den verklighet Sverige befinner sig i idag, och naturligtvis med hopp om en förändring av lagen – att (KD) låta den majoritet som är för vår fråga få rösta för!

Hälsningar,

Pippigullmamman mamma till Gullgossen (3 år) och Pippilotta (1 år)

dåligt väder-sinne

Jag har ingen kompetens för att tänka mig varierat väder. Så igår när det var sommarvarmt och sol var jag glad för att vi skulle ha sol och varmt fram till augusti när barnen börjar dagis.

Nu regnar det däremot och jag är så ledsen för att Gullgossens födelsedag ska regna in… och nästa efterlängtade långhelg på landet (ÄNTLIGEN!)… och midsommar… och lägret…

Kanske kommer iallafall den närmaste framtiden ordna sig???

Serverat 30 (!) – kycklinglår med gräddig linguini

Som vanligt följer jag ica-bladet till minsta extrapris – och denna vecka var det färska kycklingdelar. På mitt Ica tar de bara in styckningsdelen ”lår” när det är billigt – den delen tycker jag är bäst!

Färska kyckling lår (delar) – jag smällde i mig 3 st men 2 räcker väl egentligen per person…
Mellan skinn och kyckling hällde jag torkad rosamarin
På skinnet hällde jag lite olivolja och grillkrydda

In i ugnen – 225 grader ca 25 min

sås:

Häll lite av stekspadet från kycklingen i ugnen, häll i en kastrull, häll på matlagningsgrädde och en skvätt vitt vin. Krydda med salt, peppar och ganska mycket torkad rosmarin – sjud/småkoka i  minst 10 minuter.

Servera med linguini – nästan som spagetti men MYCKET godare. Häll såsen på pastan och riv över parmesan och lägg goda kycklingen på sidan – inte under såsen…

OH MY GOD!