Lite mer spännande än jag tänkt mig

Många små företeelser i vardagen har gett oss lite mer upptäckarlusta: Slut på nattamning gör mig piggare, kallt väder gör att vii är inne mer än vi borde, Gullgossen blir lite rastlös av att inget händer, jag inser att jag ska ta vara på den här lediga tiden, Pippilotta är ganska stor nu och lätt att ha med sig, en två-och-ett-halvt-åring är verkligen intresserad av saker (iallafall  min…) och att jag vill se och utnyttja Stockholms utbud av intressanta saker.

Ja så idag bestämde jag att det var dags för ett av de få måndagsöppna nöjena på stan – Sjöhistoriska… Det var kul. Kul med båtar tycker Gullgossen – lätt att ta sig fram med vagn, OK fik och ett bra lekrum. We like.

När vi var i lekrummet gick brandlarmet. Och en röst meddelade gång på gång att museet skulle utrymmas lugnt. Vi lämnade vagnen på källarplan och gick upp.Jag var lugn som en filbunke – och frågade om jag kunde hämta kläderna som vi låst in. Jo då – det kunde jag – det var bara bränt bröd i köket som satt igång alarmet.

På väg till vårt klädskåp kände jag att jag var nära att börja gråta – tydligen hade jag inte varit så lugn innan – för när allvaret släppte, insåg jag just hur allvarligt det kunde vara…

Hur som helst – spännnde var det! Brandbil och stegbil utanför, riktiga brandmän som knallade omkring – och en evinnerlig tur att vi fick hämta jackorna – brrr så kallt det varit annars.

Intresserad Gosse kollar in brandbilen på behörigt avstånd

Vi avslutade vår utflykt med fika i kaknästornet – jag hade via känningar fått möjlighet att åka upp gratis. Det var bra att få bryta spänningen med nåt annat…

Pippilotta känner sig hemma i Kaknästornet och tar av sig skorna.

Fika på toppen av Kaknäs...

 

När vi pratade om museet nu på kvällen, ville Gullgossen mest prata om det rostade brända brödet och stegbilen. Men det var läskigt – så han var tvungen att lämna sin matplats och sitt i mitt knä. När han skulle lägga sig ville han ligga i min säng. Kanske en slump,  det händer kanske en gång i månaden, men det kändes som det kunde hänga ihop…

skärpning?

Man kunde ju tro att den som leker-storkok-och-basunerar-ut-icke-efterfrågade-och-ganska-mediokra-mattips-med-en-inbillad-tro-på-sig-själv-som-mästerkock, lagade mat till sin 8-månaders dotter… Men… Pippilotta äter burkmat. Och dyr-gröt.

Vi hade kvar dillköttsrester igår – som jag sköljde nog i vatten så bara köttet fanns kvar. Det mixade jag idag med smör, mellangrädde, vatten, potatis och lite lite kokta morötter… det vr ju gott! så after dagens middag blir det lax-potatis-morötter-spenat-mix att frysa in.

Fasiken – nu gäller det! Imorgon ska jag prova göra gröt på krossat havregryn till henne…

Hejja hjärnan

Har ett litet litet centralt fackligt uppdrag kvar (har varit mer aktiv förr), och idag var det dags för ett 2-timmars brainstorming-möte. Pippilotta och jag drog till stan medans Gullgossen stannade hos mormor och morfar.

I drygt två timmar pratade vi, brainstormade och var VIKTIGA. Inte ett ord om barn, bajs, feber, hosta, amning eller nåt annat relaterat till mitt vardagsliv. Pippilotta var exemplarisk – lekte och roade sig själv! Å vad skönt att känna att jag kan! Jag var bara ringrostig i några minuter sedan visade hjärnan i stort sett samma brainstorming-kompetens som den brukade. *glädje*

Vem trodde han var dum och fattig?

Ingvar Kamprad har tydligen tjänat pengaroch smart är han också .

Personligen har jag alltid beundrat hur allt liksom blir smartare och smartare på IKEA – hur man nästan alltid tänkt på allt. Och jag har ofta tänkt att de måste tjäna mycket pengar – och tyckt det är OK.

Grattis Ingvar, varsågod och framförallt tack! Tack för alla skattepengar som ditt företag bidrar med. Tack för det uppsving ett IKEA kan bli för en kommun. Haparande är ett strålande exempel. Framförallt – tack för att jag får komma till IKEA och äta,, handla och titta mig omkring.

Serverat 9 – minimuffins

Hrm – det här med att baka och fika har fått kliva tillbaka lite nu när jag är viktväktare… Men så hittade jag ett muffinsrecept på deras hemsida – som man skulle baka i mini-muffinsformar. HA tänkte jag – finns väl inte?

knäck-, minimuffin- och bullform

Men jo  -det finns. På gamla vanliga ICA! Så det kanman ju egentligen baka massa olika små bakverk i – ja olika sorters muffins mest antar jag – men för en viktväktare blir det lätt att ta EN, och för andra kan man orka ta sig igenom en buffé av bakverk…

Jag bakade dessa (nyttiga) muffins:

45 st (1,2 propoints styck)

2 st Ägg
2 dl Socker
1/2 dl Margarin flytande 80%
1 stor(t) Morot, ca 1 dl riven
1 1/2 dl Fil mellan 1,5%
3 dl Vetemjöl
1 1/2 tsk Bakpulver
1 tsk Kanel
1 tsk Florsocker

  • Vispa samman ägg och socker.
  • Tillsätt margarin och fil.
  • Blanda mjöl, kanel och bakpulver och rör ner i smeten.
  • Blanda i riven morot.
  • Häll smeten i muffinsformar. Grädda ca 10 minuter.
  • Blanda florsocker och kanel, strö detta över när muffinsen svalnat.

 

domino

I söndags hängde vi hos mormor och morfar hela dagen. Jag kände mig dödstrött, som jag var klubbad, uppblåst i magen och ”tunn” i huvudet på nåt sätt. Inte sjuk men inte frisk. Jag låg på soffan hela dagen och gullgungarna lekte med morfar och mormor. Jag livsades mest med för att byta bajsblöjor och mata Pippilotta. Lite läs mage på eftermiddagen, och lite lite feber. Kändes som jag fuskade och var hitte-på-sjuk.,.

Igår var jag frisk, men mormor luddigt svag och lös… Idag är hon frisk men morfar mår illa – och Gullgossen bajsade tydligen löst på eftermiddagen, utan att uppvisa några symptom just nu… får se vem som ska vara sjuk imorgon…

Pärlpremiär

Jag har pärlat! Ja Gullgossen också men på nåt sätt var jag mest intresserad efter ett tag. Han har pärlat på dagis förr, och nån gång hemma – men då blev det mest halsband…

Tre uppenbarelser:

  1. Jag hittade knappt strykjärnet – undrar när jag strök sist
  2. Jag har köpt en burk på en stormarknad, alla färger var pastelliga – ska det vara så?
  3. Å vad jag längtar tills vi ska börja med små pärlor (snart – han kan ju små pärlor…)

fint och fult

Nu har jag läst på om bronkit – verkar kunna heta luftrörskatarr också.

Bronkit låter onekligen lite mer exklusivt – hade börjat planera vår flytt till nåt kurhhem i Schweitz för att bota bronkiten… men nu när det var luftrörskatarr så kanske vi kan bo kvar?

f’låt men jag tror jag är sjuk?

Jag har lite svårt för det här med att vara sjuk – eller ite att vara sjuk men att uppsöka läkare och andra inom vården…. Jag ber alltid om ursäkt, misstänker att jag tar upp tid och resurser från andra som verkligen behöver den, jag drar mig verkligen för att behöva störa på en akutmottagning eller vårdcentral.

Så imorse när Pippilottas hosta bara blivit värre och värre så ringde jag till barnläkaren, men insåg att jag nog måste åka på drop- in innan de ringt tillbaka. Väl där så urskuldar jag mig när jag pratar med inskrivningssköterskan, sedan medans vi väntar blir det min tur att bli uppringd så jag får ett samtal där jag urskuldar mig och säger att vi redan är där… sedan blir det vår tur hos doktorn och jag urskuldar mig igen.

Pippilotta har bronkit – som jag tror låter värre än det är (!?!). Så det fanns igen anledning till urskuldande. Jag hade inte utnyttjat resurserna i onödan. Och ändå känner jag mig lite påträngande, onödigt orolig och hypokondrisk. SOM JAG INTE ÄR!

Pipplotta har fått hostmedicin och ett prov i näsan har tagits (fast det såg ut som det var i hjärnan, så lång provpinne körde de upp i näsborren), ja, så nu ska vi väl vara på bättringsvägen…

Jag gillar inte Madickens mamma så mycket

I topp pp Gullgossens AstridLindgren-lista trängs just nu Pippi på de 7 haven med Madicken.

Vi har precis nu sett utflykten på mammans födelsedag – familjen har klättrat upp i två träd och tittar ner på picnic-korgen på marken. Madicken klättrar ner och hämtar den, och flickorna börjar äta mackorna. Hennes reaktion är ”Vad orättvist – det är ju min födelsedag” – lite gnälligt. Jag vet inte – men det är nåt irriterande själviskt och offeraktigt med henne ibland. Tänk att hon kunnat få så framåt ungar! Ja i vissa scener är hon inte så, men, nä jag gillar nog Emils mamma bättre…

Serverat 8 – craving for pepparsås

Pepparsås med tillbehör

Ja jag bara kände att jag MÅSTE ha pepparsås till middag – och nu som viktväktare kan man ju inte bara köpa nån fet sås… Internet to the rescue. Visst hittade jag ett gott recept!
det blev köttfräsbiff (köttförs, salt och peppar), matvete-och-bön-sallad och pepparsås.

Pepparsås

  • Ett paket (2,5 dl) 4% gräddprodukt
  • 1/2 dl grillolja (typ Santa Maria eller Caj P – allround/original)
  • massa svartpeppar
  • smaka av med salt

Blanda allt, koka upp, klart!

Serverat 7 – förenklingar av storkok köttfärssås

Ja inte tänker jag precis ge en kurs i köttfärssås – det gör väl alla som de vill.

några lite köttfärssås

Jag tänkte mest på några förenklande tips… och det blir väl genom receptet…Gul lök, krossade tomater och lite vatten, kalvfond, salt, peppar och socker är basen. I med köttfärs. Tilläggskryddor som krossade vitlöksklyftor och basilika har jag i sist… koka i minst två timmar!

Tipsen dårå:

  • gul lök – köper jag fryst färdighackad på Willys – 2,5 kg för 40-50 kr. Slipper man hacka lök, och vet att man alltid har hemma
  • socker – alltid alltid socker om man lagar mat med krossade tomater – livsviktigt för smaken
  • Köttfärsen – om man låter det koka länge behöver man inte försteka köttfärsen – bara i med den råa färsen – lätt som en plätt
  • fryst basilika – så man alltid har hemma!

När jag fryser in är det på samma sätt som med köttfärsen. Lätt att bryta av en bit lagom för Pippigull-familjen… jag gör också några småpåsar med lagomt mycket för en Gullgosse-portion  in case of emergency typ.

Serverat 6 – köttfärsvecka

OK – dags att erkänna! Jag lusläser ICA-bladet när det kommer på helgen. Jag till och med längtar lite efter det – VAD BLIR DET FÖR VECKA? Innan jag blev ”hemmafru-mamma-vuxen” handlade jag varje dag, det jag hade lust att laga och äta. Om jag inte åt ute. Dyrt och ineffektivt men passade singel-i-stan. Tillbaka till ICA-bladet… Varje vecka är det 1-2-3 olika köttprodukter som är nedsatta. Om inte annat så ger det uppslag till nästa veckas mat.

Köttfärsvecka alltså. Vad kan man göra då? Denna köttfärsvecka resulterade i följande:

  1. Köttfärs för frysen

    Frysa in. Den säljs i 1,3-1,7 kg paket så man får hantera det. Jag delar upp den i plastpåsar, plattar till dem och delar av dem lite. Man fryser in dem, kan lätt at ut en påse (~500 g) eller bryter av den och tar halva. Man kan tina en sådan påse snabbt genom att lägga den i varmt vatten – eller steket snabbt ner den eftersom den är tunn.

  2. Storkok – köttfärssås idag
  3. Steka och frysa- Jag steker köttfärsen med gul lök* och fryser på liknande sätt  200 g högar, redo att ta fram och snabbt laga mat av…
  4. En god middag – färsbiff och pepparsås kanske

*fryst färdighackad gul lök köper jag i 2,5 kgs påse för 40-50 kr på Willys – inget hackande – bara hälla ner i pannan…

It’s genetic!

Pippilotta såg såååååå sugen ut när Gullgossen åt sina lunch-korvar på ICA (som han gör en gång i veckan typ) att vi bestämde oss för att hon fick prova hans korv. MUMS! och hela huvudet sträcktes fram med öppen mun för att få mer…

Så nu vet vi – vi är en KORVFAMILJ!

ett skitinlägg (inget för känsliga läsare).

Innan jag fick barn hade jag lekt mycket med barn men insåg ganska snart att jag hade varit duktig på att undvika blöjbyten – speciellt bajsblöjor. Men det var inte så farligt som man kunde tro – funkade ju bra! Stäng näsan och jobba på liksom.

Lite irriterad har jag varit på mormor och morfar som liksom gärna väntat med att byta tills jag kommit – om jag vari antågande. Så äckligt är det ju inte…

TRODDE JAG!!!!

Igår insåg jag att det är äckligt med bajs. Andras bajs. De egna barnens bajs går an – men andra barns bajs – fy vad äckligt. Gullgossen har bra fart på magen  -det som kommer är ofta som keso – kladdigt och utspritt, Visst har jag reflekterat över att det skulle vara smidigare med små korvar men samtidigt så är det bra att inte ha fär hård mage… Men igår var jag tvungen att byta på en annan liten kille. Lika gammal. Samma fartiga mage.  OJ VAD ÄCKLIGT! Att jag gjort extakt samma manöver med precis lika äcklig keso-smet på Gullgossen bara 30 min tidigare gjorde inget för att mildra upplevelsen.

Det är verkligen sant – egna bajsbarn och andras skitungar… Än mer respekt åt dagispersonalen!

storhandling – förvirring

Jag köpte alltså 14 (!) par strumpor till Gullgossen. 2 av varje mönster, och 4 av det ena – dvs 6 olika mönster.

Enligt kvittot är det 10 st flickstrumpor och 4 st pojkstrumpor. hrm? utav dessa 6 mönster kan jag se att de röda är flickstrumpor (om man MÅSTE välja) – men sen? De blåvita kanske? Näe  Gullgossen får ha tjejstrumpor – och vi kommer inte ens veta att han har det!

storhandla – the sequel

Ja storhandla har massor av plus – det största är att man kan ha mat hemma och inte behöva handla varje dag. Kanske är nåt billigare också, men det är inte säkert…

Storhandla har också minus – att man handlar för mycket, som man kanske inte ens hittar i frysen eller kylen innan det blir för gammalt, och att man handlar saker man inte alls behöver (iallafall inte just nu).

Och är man på stora affärer som City Gros och ICA Maxi så kan man ju råka köpa precis vad som helst…

I precis-vad-som-helst-kategorin idag finns:

  • en pluka á 89 kr (vår har gått sönder på grusiga vägen till dagis)
  • 14 par barnsockor á 5 kr paret (alla jag hittade med minst 2 par i samma förg…)
  • grillpanna i gjutjärn a´ 79 kr (2 st till och med – en till mormor och morfar)
  • 4 st otroligt nödvändiga saker ur 10 kr-fyndlådan
  • 4 st rosa-bandet-märkta rullar avfallspåsar á 10 kr (reades ut, normalpris 25 kr)

Man binder helt klart kapital när man storhandlar… men får ju också nya matvaror så nu kan vi laga torsk som vi storhandlat – fint besök på ingående!

storhandla

Varje vecka storhandlar vi – Pippilotta och jag. Det finns alltid mat hemma att laga numer – kanske svårare med inspirationen ibland.

Idag ska vi hotta upp vår storhandling genom att åka till Stinsen i Häggvik och handla på City Gross… om jag känner mmig själv så slutar det väl iallafall med att vi får svänga förbi ICA här hemma  – jag hittar oftast inte allt i nya affärer…. 

Men VUXENPOÄNG får man iallfall – storhandling är helt klart supervuxet!!!

Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd….

Gullgossen behöver klippa håret. Verkligen. Så jag frågar honom mest varje dag om vi ska klippa håret. Svaren varierar:

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! (stopphanden upp)
– Nej inte idag!
– Sen!
– JA!

De gånger som JA är svaret skyndar jag mig på att hämta saxen – under tiden är han morsk och glad – tänker på sina godisar han ska få, visar gång på gång att han ska hålla för munnen (för att slippa få hår i munnen), och drar sig i håret för att visa att NU SKA DET BORT. Ingen är så modig som han – nu ska han klippas!

Sen får han syn på saxen – och blir nästan hysterisk av skräck. Ingen klippning då inte!

Det är då man kommer på hur det är – hur lätt det är att prata om saker man ska göra (bungyjump, springa maraton, skaffa barn själv*, fyll-i-vad-du-vill) men hur man liksom kan ta ett steg tillbaka när det närar sig verklighet!

* tur att jag inte gav efter för rädslan utan vågade försöka få barn!

MVG – 8 månaderskoll

Pippilotta har briljerat på BVC igen. Växer enligt kurva, och lös upp hela mottagningen med sitt otroliga leende.

8-månaderskontrollen var ju lätt som en plätt att klara – sitta (duh! har ju inte gjort annat de senaste tre månaderna), följa en röd pinne med blicken, ta den röda pinnen och stoppa in den i munnen (stoppa i munnen är ju en av favvo-sysselsättningarna), går at få kontakt med och ”svarar på” tilltal.

Sedan briljerade hon med att applådera  – pluspoäng till henne – det är 10-månaderskollen!

Imorgon smäller det…

…eller idag eftersom klockan visst precis passerade midnatt …. Första viktväktarveckan avklarad- dags för invägning! Känner mig  lugn eftersom jag har tjuvvägt mig imorse – men det är deras våg som gäller! Att det är minus vet jag – men hur lite/mycket vet jag faktiskt inte…

aldrig stilla men stabilt

Dygnsrytmer i familjen:

Gullgossen: om han varknar typ tio-i-sju, sover 0-10 min på dagen, så somnar han tio-över-nio, vaknari princip aldrig på natten men gnyr till vid tre-fyra. (två dagar i rad nu… så det stämmer ju med att sona 22.15 om man sovit på dagis).

Pippilotta: vaknar halv-åtta, sover två gånger på dagen men egentligen inga speciella tider – en gång 1-2 timar och en gång ca 30 min, somnar halv-nio, vaknar alltid 5-20 min nån gång mellan tre och fyra, och småsnuttar lite vid sex-tiden men somnar om.

Mamma: har faktiskt förmåga att vara vaken lite när de somnat, och att få sova ganska bra hela natten.

Men det är långa dagar med fullkoll. Som en fisk som aldrig är stilla ens när den sover….

en är borta mamma!

familjen på båtutflykt

Gullgossen bygger en legobåt.

– Gullgossen, mamma, pippilotta, moror och morfar följa med! Men han hittar bara 4 gubbar – stor jakt på en till…

Mormor och morfar är nästan alltid en del av den familj han räknar upp – när han ska berätta vilka som ska åka med, hälsa på, äta middag i hans fantasier… så fyra gubber duger inte – men vi lyckades fylla båten med heeeela failjen!

Serverat 5 – snabb middag att bjuda på

Ja kompisen ringde alltså på eftermiddagen och då ville jag ju fixa till en god middag utan att handla! Jag improviserade utifrån ett bra recept…

Köttfärsplatta med feta och klyftpotatis fick det bli

500 g nötfärs
4 msk ströbröd
1 dl vatten
1 st ägg
1,5 tsk salt
2 msk smör
   
2 dl matlagningsgrädde
1 pkt fetaost

Tillagning

1. Blanda ströbröd och vatten och låt det svälla några minuter.
2. Blanda ströbrödet med färs, ägg och salt. Hetta upp smöret i en stekpanna och platta ut färsen till en stor biff. Stek biffen på medelvärme ca 4 min. Skär biffen i fyra bitar och vänd dem.
3. Häll Matlagninsgrädde runt om, strö hackad fetaost på och lägg på locket. Fortsätt att steka tills biffen är genomstekt ca 10 min
”klyftpotatis” gör jag genom att dela potatisen i gansk stora ”tärningar” , en mellanstor potatis bli 8-12 bitar, sedan har jag dem inne i minst 35 in – de blir förföriskt goda!