nyårsfets-uppladdning

Mycket liten nyårsfest ska gå av stapeln här hemma.

Status just nu:

  • Pippilotta snuvig och grinig men kommer inte till ro för att sova
  • Gullgossen tillfälligt upptagen av Pippi på de sju haven
  • Leksaker ÖVERALLT
  • Julgranen tar upp halva rummet
  • Teckningar på hela golvet
  • Köksön full av papper, majskrokar, tomma pepparkaksburkar och junk
  • Gullgossenns rum har (naturligtvis och som sig bör) golvet täckt av bil- och tågbanor, garage, böcker mm – men här ska ju gästerna sova!
  • Oxfilé mm måste inhandlas

Märkligt nog känner jag mig förvånandsvärt lugn och inser att jag får ta tag i allt lite senare…

Parmesankorgarna till risotton är iallafall klara och thailändska himmelslyktorinköpta!

Gott Nytt År!!!

En date!

Idag var jag och den finaste kavaljer jag kan tänka mig ute på date på stan!

Pippilotta kan ju äta gröt numer – så hon fick stanna hemma när vi hade Gullgosse-mamma-dag. För första gången… SKÄMS mamma som väntat så länge!

Buss och tåg in till stan – så mycket trevligare än bil. Lunch på italiensk resturang, lite leksaksaffär och bokaffär, fika i små fåtöljer och myyyyyyyyyyysa! Å sånt roligt och charmigt sällskap jag har. Det här ska vi göra om – ”bara du och jag” som han brukar säga (Emil härmning).

Vi träffade en dagisfröken (förskolepedagog…) på bussen. Utan att jag vet hur det hände så hade jag plötsligt dragit en låååååååååång harang om nya vagnen och att den var röd och hur den andra var svår i snökaoset. … tydligen har jag lite bekräftelsebehov kvar när det gäller den – inte förvånad eftersom det bara är dag 2…

bara så ni vet….

…det som kommer är inget nyårslöfte. Det passar in i Pippilottas icke-nattamning = min utökade sömn rutin.

Jag ska äta nyttigare. Börja på nytt. Så när jag EFTER nyår kommer med nyttigheter så är det för att Pippilotta blivit stor – inte för att det var några nyårslöften. Jag ska nog inte lova nåt – och om jag lovar ska det inte ha med vikt att göra!

köpt, köpt, kommer aldrig igen

När man varit strängt emot nåt och sedan liksom sakta men säkert, utan att erkänna det för sig själv, närmar sig det-där-man-inte-gillar och inser att man kanske ändå gillar det, så finns det tre vägar.

  1. Att principfast fortsätta ogilla. Och gå miste om DET DÄR BRAIGA.
  2. Att gilla, men komma med massor av förklaringar till VARFÖR det är så bra NU men att man egentligen hade rätt förut för det är nya förutsättningar nu…
  3. Att fet-gilla, och inte kännas vid att man kanske hade en annan åsikt innan

Jag pendlar mellan 2 och 3 just nu. Inför det jag köpt. känner mig själv – 2an regerar…

Och när jag köpt nåt, ganska dyrt, som jag gjort så måste jag oftast…

  1. Skaffa massor av godkännande från kompisar/familjen/grannar/okända på bussen
  2. Bortförklara sig lite, det var ju så attjag kan ju använda den så länge.. det funkade inte som det var nu
  3. Aldrig, ALDRIG, ALDRIG säga exakt vad det kostade till mamma (gäller fortfarande vid 43 års ålder)
  4. Stolt visa upp inköpet med kommentarer som den kostade bara 1500 mer än på blocket, det var ohållbart, osv

Ja nu är det iallfall gjort. Den där Phil och Ted som jag var emot (gillar inte spädbarnsidén och att lilla barnet tittar fram) hade jag insett skulle vara smidig till sommaren, när Pippilotta är större. Så kom ännu en snökaos-vinter. Och jag kommer liksom ingenstans med dubbelvagnen – den fastnar i snön på oplogade bil- och gångvägar, och de som har skottat har sällan skottat tillräckligt brett. Så det var liksom oundvikligt. Jag behövde nåt smidigae.

Blocket-bevakning i några veckor, men inte lyckats få tag i någon till vettigt pris. Ett besök på Babyland för några veckor sedan. Surfande på tyska barnvagns-siter. Och så idag. Nu fick det vara nog. Ett samtal till Babyland, reservation av sista exet. Och så iväg.

Rabatter och några gratis tillbehör, utgående modell, bara en färg kvar. En röd-grå phil & Ted Sport. Den är vår! Vi gillar den.

Tur att den bara fanns i rött - annars hade jag aldrig vågat ta annat än svart...

en (o)lönsam affär

Det är ju inte så lätt det här med pengar. Speciellt när jag i 99% av fallen betlar med kort.

I Gullgosens nya affär (min kom-o-köp som han kallar sin kassa-apparat) kan man handla vad som helst, och när han scannat och sagt en slumpmässig siffra till pris, så öppnar han kassaapparaten, tar ut ett mynt och ger till den som handlat.

Känns som an affär man vill besöka. Ofta.