nyårsfets-uppladdning

Mycket liten nyårsfest ska gå av stapeln här hemma.

Status just nu:

  • Pippilotta snuvig och grinig men kommer inte till ro för att sova
  • Gullgossen tillfälligt upptagen av Pippi på de sju haven
  • Leksaker ÖVERALLT
  • Julgranen tar upp halva rummet
  • Teckningar på hela golvet
  • Köksön full av papper, majskrokar, tomma pepparkaksburkar och junk
  • Gullgossenns rum har (naturligtvis och som sig bör) golvet täckt av bil- och tågbanor, garage, böcker mm – men här ska ju gästerna sova!
  • Oxfilé mm måste inhandlas

Märkligt nog känner jag mig förvånandsvärt lugn och inser att jag får ta tag i allt lite senare…

Parmesankorgarna till risotton är iallafall klara och thailändska himmelslyktorinköpta!

Gott Nytt År!!!

En date!

Idag var jag och den finaste kavaljer jag kan tänka mig ute på date på stan!

Pippilotta kan ju äta gröt numer – så hon fick stanna hemma när vi hade Gullgosse-mamma-dag. För första gången… SKÄMS mamma som väntat så länge!

Buss och tåg in till stan – så mycket trevligare än bil. Lunch på italiensk resturang, lite leksaksaffär och bokaffär, fika i små fåtöljer och myyyyyyyyyyysa! Å sånt roligt och charmigt sällskap jag har. Det här ska vi göra om – ”bara du och jag” som han brukar säga (Emil härmning).

Vi träffade en dagisfröken (förskolepedagog…) på bussen. Utan att jag vet hur det hände så hade jag plötsligt dragit en låååååååååång harang om nya vagnen och att den var röd och hur den andra var svår i snökaoset. … tydligen har jag lite bekräftelsebehov kvar när det gäller den – inte förvånad eftersom det bara är dag 2…

bara så ni vet….

…det som kommer är inget nyårslöfte. Det passar in i Pippilottas icke-nattamning = min utökade sömn rutin.

Jag ska äta nyttigare. Börja på nytt. Så när jag EFTER nyår kommer med nyttigheter så är det för att Pippilotta blivit stor – inte för att det var några nyårslöften. Jag ska nog inte lova nåt – och om jag lovar ska det inte ha med vikt att göra!

köpt, köpt, kommer aldrig igen

När man varit strängt emot nåt och sedan liksom sakta men säkert, utan att erkänna det för sig själv, närmar sig det-där-man-inte-gillar och inser att man kanske ändå gillar det, så finns det tre vägar.

  1. Att principfast fortsätta ogilla. Och gå miste om DET DÄR BRAIGA.
  2. Att gilla, men komma med massor av förklaringar till VARFÖR det är så bra NU men att man egentligen hade rätt förut för det är nya förutsättningar nu…
  3. Att fet-gilla, och inte kännas vid att man kanske hade en annan åsikt innan

Jag pendlar mellan 2 och 3 just nu. Inför det jag köpt. känner mig själv – 2an regerar…

Och när jag köpt nåt, ganska dyrt, som jag gjort så måste jag oftast…

  1. Skaffa massor av godkännande från kompisar/familjen/grannar/okända på bussen
  2. Bortförklara sig lite, det var ju så attjag kan ju använda den så länge.. det funkade inte som det var nu
  3. Aldrig, ALDRIG, ALDRIG säga exakt vad det kostade till mamma (gäller fortfarande vid 43 års ålder)
  4. Stolt visa upp inköpet med kommentarer som den kostade bara 1500 mer än på blocket, det var ohållbart, osv

Ja nu är det iallfall gjort. Den där Phil och Ted som jag var emot (gillar inte spädbarnsidén och att lilla barnet tittar fram) hade jag insett skulle vara smidig till sommaren, när Pippilotta är större. Så kom ännu en snökaos-vinter. Och jag kommer liksom ingenstans med dubbelvagnen – den fastnar i snön på oplogade bil- och gångvägar, och de som har skottat har sällan skottat tillräckligt brett. Så det var liksom oundvikligt. Jag behövde nåt smidigae.

Blocket-bevakning i några veckor, men inte lyckats få tag i någon till vettigt pris. Ett besök på Babyland för några veckor sedan. Surfande på tyska barnvagns-siter. Och så idag. Nu fick det vara nog. Ett samtal till Babyland, reservation av sista exet. Och så iväg.

Rabatter och några gratis tillbehör, utgående modell, bara en färg kvar. En röd-grå phil & Ted Sport. Den är vår! Vi gillar den.

Tur att den bara fanns i rött - annars hade jag aldrig vågat ta annat än svart...

en (o)lönsam affär

Det är ju inte så lätt det här med pengar. Speciellt när jag i 99% av fallen betlar med kort.

I Gullgosens nya affär (min kom-o-köp som han kallar sin kassa-apparat) kan man handla vad som helst, och när han scannat och sagt en slumpmässig siffra till pris, så öppnar han kassaapparaten, tar ut ett mynt och ger till den som handlat.

Känns som an affär man vill besöka. Ofta.

jag kan inte titta….

…på ”Kapten Nemos barn”. Jag började, men – nej, det blev för jobbigt. Hur kan man överleva att ha fått ett barn och inse att det är förväxlat. Hur kan man byta? Hur kan man INTE byta? Hur skulle jag kunna byta bort Gullgossen eller Pippilotta – om det visade sig att de inte bioligiskt var mina? Men hur skulle jag klara att Gullgossen eller Pippilotta fanns någon annanstans?

NEJ jag kan inte se det. Jag orkar inte tänka det. Jag är glad att jag VET att Pippilotta och Gullgossen båda två fick sina nummer INNAN navelsträngen klipptes. PHU!

förutsägbart

  • Att skriva om vädret… idag är det förutsägbart att man skämtar om ”värmebälja” – det är ju bara -13…
  • Att ha ett behov av att shoppa några sista klappar idag, trots att det är den 23.e.
  • Att tänka på förra julen och nostalgiskt tänka vad fort ett år går, vad Gullgossen växt och tänk, då fanns inte Pippilotta
  • Att vara lite stressad – när ska jag slå in paketen? ska vi ha jul-strumpa imorgon? kan Gullgossen hålla sig om alla paket står framme från början?

Men trots att det är förutsägbart och nästan lite PK så är det ju ändå sant!

Vad som inte är förutsägbart är att anticimex ska komma och fylla på gift i krypgrunden… är orolig att mössen skulle komma på att de kan flytta in i mitt hus som faktiskt är, om än bara marginellt, varmare än utomhus… Det har inte varit någon synlig aktivitet men mänden lurendrejeri-mat hade minskat rejält…

Just när jag skrev det kom han – nytt gift ilagt och lugnet sprider sig! Ett check på listan och mindre oro!

det korvar ihop sig av olust

Lyssnar på P1 om flyg, tåg och vägkaos. Tänker på kompisen i Paris som vill hem till jul, hör SAS lova att de flesta (!!!) ska komma hem från London innan jul, tänker på Knasluvan och hans mamma som åker tåg idag.

Jag som gnäller lite över att det är motvind och oplogat några hundra meter hem till mormor och morfar… HAHA! Oj vad lyxigt att råka vara född på en  ort det var lätt att flytta tillbaka till efter studierna. Om jag bott kvar i stan så hade det iallafall bara varit 2 mil till julfirandet…

Det är ju så förutsägbart att jag kommer säga följande, men… hur kan Sverige lamslås av snö? Det är ju ett skämt!!!

Värsta fredagskänslan

Gullgossens jullov har börjat – sista dagisdagen igår. Så idag går jag runt och tror att det är fredag.

Vi eldar, tittar på Pippi, bygger koja, och fikar glass (brukar vi inte göra hur som helst på en onsdag… eller jo det brukar vi nog ibland). Pippilotta hoppar runt lite på golvet – det gäller att elda på så det inte blir för kallt för henne. Gullgossen och jag har ull-skidsockor på oss så vi klara det mesta, men hon som inte-har-lika-roligt-på-mattan-längre är mer utsatt. Kanske dags för ullstrumpbyxor till henne…

Ut ska vi helst inte gå hade jag tänkt. För kallt!!! lite olika bud gäller men allt mellan -15 och -19 har florerat som rykten.

Ikväll blir det Jansson till middag – men jag ska gardera mig med fisk och potatismos åt Gullgossen… är osäker på hans jansson-status!

Natt 1 check

Det gick superbra! Pippilotta vaknade flera gånger men kunde sövas inom ett par minuter med lite kramar. En gång var hon vaken lite längre – kanske 20 minuter, då funkade stående gungande och sång… Kl 5 fick hon äta.

Succé! Det jag befarat mest – att Gullgossen
Skulle bli väckt och jag skulle stå med två otröstliga barn (utan att kunna amma iallafall den ena lugn) – inträffade inte. Jag ger Pippilotta VG!

bestämd men inte taggad

Inatt ska nattamningen avslutas… har jag bestämt. Men den rätta fighter-andan har inte riktigt infunit sig. Men det ska hända.

Så här förberedde jag mig med Gullgossen:

Inför nattens kamp förberedde jag mig allt jag kunde. Förutom mental träning och peppning så såg jag till att minska effekten av de två största hoten mot en lyckad kamp:

  • doften av bröstmjölk (som gör att barnet inte ger upp)
  • kapitualtion (och mamman presenterar ett bröst för att trösta barnet)

Hur då? Jo jag tog på mig en träningsbh med effekten att brösten är väl inslagna i tjockt tyg och i princip orörliga – och över det en ren tshirt. Detta för att miskna mjölkdoft och göra det oänldligt svårt för för mig att kapitulera…

 

Jag har tagit på mig en ren t-shirt och klämt in mig (i princip omöjligt) i en sportbh. Denna gång är det nog allra mest för att jag inte litar på mig själv… jag är tröttare nu och inbillar mig att det skulle vara lätt för mig att råka amma istället…

Följande talar för att det ändå ska gå bra:

  1. Det fungerade ju med Gullgossen
  2. Pippilotta åt 1,5 portion gröt till middag och efter det har hon ammat på båda brösten innan hon somnade
  3. Hon vaknade till vid halv tio och medan jag höll i henne och funderade på om det var OK med mat så där på kvällen eller om det skulle räknas in till ”nattamning” så passade hon på att somna om… utan amning…

en halv miljon – drygt

Jag hann bara börja skottningen hos mormor och morfar när jag blev tvungen att sticka in huvudet i ”andra-ingången” och fråga var de egentligen placerar all snö… (första gången jag skottar där…) Fick synnerligt oklara direktiv om att man lägger den väl där den får plats… det är ganska stora ytor med 30 cm snö och det blir mycket att placera lite här och där… jaja.

Jag var alltså lite frustrerad och stressad när jag slängde igen dörren och hörde kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaassssssss…

Blå vasen hade trillat ner från hyllan bredvid dörren. OJ!

– Den hade hunnit bli ganska dyr sa en lite ledsen mormor. Jag såg en i Helsingfors och den kostade sex-sju hundra tusen!

Mycket chockad över att de hade en så dyr vas (trodde inte att de hade nåt värdefullt alls), att den stod på ett så utsatt ställe och att jag hade haft sönder den…

Det tog väl några minuter av frenetiskt sopande, under vilka mormor var synnerligen samlad för att ha blivit av med en förmögenhet, innan jag vågade nämna vasens värde igen – med någon svepnade fråga. Lite skämtsamt sa hon då Ja det blir ju lite mindre att ärva… LITE? LITE? hrm konstig definition på drygt en halv miljon kan man tycka… jag såg nog lite mysko ut…

– ja men finskt glas har blivit ganska dyrt . den kostade runt 70 € såg jag…

– 70 TUSEN menade du väl?

– Eh – nä – 70 € är väl typ 700 sa hon då…

Efter en förvirrad diskussion visade det sig att hon sagt ”sex-sju hundra-tusen” intesex-sju hundra tusen”.

Och visst – 700 kronor är ju mycket jämfört med de kanske 50 spänn som hon gav för den, men… jag är mycket nöjd med händelsernas utveckling.

ångrar mig…

Tar tillfälligt tillbaka NYTT #3 tror jag!

Gullgossen har nog rätt i sin skepsis. Vi har tagit oss ut på prommenad till mormor och morfar. Och tillbaka. Det innebär att putta vagn och släpa pulka i  följande svåra omständigheter.

  • opologad gångväg – på sina ställen  typ 40 cm snö
  • -9 grader
  • blåst omväxlande rakt i Gulgossens ansikte eller in i vagnen
  • fallande snö

Ingen pulkaåkning (annat än som transport) idag iallafall. Jag gjorde en skottningsinsats på mormor och morfars garageuppfart och gångar – här hemma pulsar manfortfarande fram… Nu är vi så slut att det får bli nödmaten korv och pommes frites till middag. PHU!

nytt nytt nytt

Nu ska det bli nytt! Inga nyårslöften än, men löften till mig själv.

NYTT #1 SÖMN – Snart, jag tror på tisdag när Gullgossen börjar sitt jullov, ska vi sluta nattamma. Jag har ju gjort det förr… Det borde inte ta mer än 3 nätter max – så det är klart innan julafton!

NYTT #2 ÄTA MINDRE GODIS – som kan underlättas av bättre sömn

NYTT #3 GÅ UT – Gullgossen gnäller ju nästan alltid när vi ska klä på oss och är glad sen när vi kommer ut – alltså – PAY NO ATTENTION utan dra på kläderna

Fortsättning på dagen och analys :)

Efter morfar (och sedan mormor) dök upp var det bara solskensgosse. Och på eftermiddagen åkte vi till andra-sidan-stan för att sova över hos kompisar – och där var det en solskensgosse som lekte med de andra barnen (6 barn inkl Pippilotta). Han var vaken till elva utan minsta gnäll… Och idag vaknade vi tidigt (trots bristfällig sömn) och det var strålande humör hela förmiddagen…

Min analys är – inte konstigt att han blev sur när jag satte mig att amma när jag sagt att vi skulle ut, och sedan var det nog egentligen mest för att jag hade vaknat på fel sida som vi hade en sån däääääääääääääääär dag. Annars hade han inte varit så strålande glad resten av dagen… Det finns flera exempel på att en extremt tjurig gosse inte blivit gladare av att hälsa på andra barn eller att mormor och morfar dyker upp – så han visade sitt sanna jag när mammas dåliga vibbar minskade bland folk.

Så – en tvär och trött mamma kan få den gladaste Gullgosse att surna till – sedan är vi bra på att sakta men säkert bryta ner varandra…

Nu – hemma igen – ska vi ha roligt (med pärlor som snart ska komma fram) och så¨råkade vi precis bjuda hit några kompisar som kommer förbi och leker och käkar middag ikväll. Spontant. I like!

en sån däääär dag

vilken mysig morgon – vi vaknade tio över sju och grejsade på en massa. vid tio ville gullgossen ut – jag skulle bara passa på att amma innan – så Pippilotta skulle klara sig när vi var ute.

Där nånstans hamnade vi snett. Sedan ville han inte ut. Jag orkade inte tvinga, han blev på dåligt humör, jag ville söva Pippilotta, han ville störa, jag föreslog prommenad till mormor och morfar, han bråkade, jag lagade lunch, han vägrar äta, Pippilotta somnar men väcks, somnar igen och jag har helt tappat orken. Mitt i kommer stunder när vi har mysigt, skrattar och leker och sen kommer nåt trots (och i vår familj är tydligen inte trots att ligga och skrika och sparka utan att gnälla och tjura).

Imorgon ska jag TVINGA ut honom. Men att tvinga ut honom kräver viljestyrka och tålamod. Det kräs att Pippiotta är mätt, bytt och påklädd (lätt som en plätt), och Gullgossen PÅTVINGAD kläder och det kan kräva beslutsamhet och energi som ja måste skaffat innan.

Nu kom morfar för att hjälpa oss stötta ett tak i uterummet – så nu blev han på bättre humör – det häääääänder nåt.

det har väl bara börjat….

Jag tror ju inte att det kommer att töa och bli noll/plusgradigt denna vinter. Så där som det brukar – ibland lite kallt och snö, men ofta lite varmkallt och tö…

Så det här med vantar känns liksom viktigt. Det har ju varit ett problem till och från även tidigare, men ett långt tag har det varit hyfsat. Men nu har det tagit stopp igen. Igår när jag hämtade honom gick han runt med händerna inne i overallen men utan vantar. Han kan ju inte göra nåt utan händer – varken leka eller gräva i snön…  Men han hade vägrat vantar!

Imorse sa jag att vi skulle kolla igenom våra vantar för att se vilka man kan gräva i snön med. Fram med flera par vantar (skaffade ju ett lager i ren desperation förra vintern) och flera spadar. I pyjamas och bästa-vanatrna gick han sedan omkring och låtsas-grävde.

Varmaste. lättast att ta och överhuvudtaget bästa vanten (Lindberg Edsbyn) vann - JIPPI

Lätt som en plätt kom de på när vi skulle till dagis – och han tog med en tesked ut för att kontrollera att man visst kunde gräva med en liten-liten-liten-sked-spade. JIPPI (för idag – detta kan vara över redan imorgon).

Vädret för hur som helst med sig positiva saker också – som att han åker pulka till dagis. Det känns så fint och idylliskt tycker jag, är roligt tycker han, och går fortare än när vi går och han kommer på att han vill vända och gå hem…

meh! vattenfärger är ju sk*tsvårt

Jag har varit en ganska superslapp mamma… efter pippilottas ankomst har det inte kommit in så mycket nya pedagogiska leksaker här precis… vanliga pussel kom jag på i höstas – vi har ju några men de hade jag inte ens tagit fram. Pärlor, vattenfärger, ja en massa saker har inte kommit hit… Gullgossen är nog Sveriges enda två-och-ett-halvt-åring som inte har pärlor och vattenfärger hemma!

Idag var det iallafall dags för vattenfärger i adventskalendern-med-paket-varje-dag. (Pärlorna får komma till helgen)

FÖRKLÄDE! krävde Gullgossen med myndig stämma. Jo för på dagis har man ju förkläde om man kladdar med vattenfärg.

Sedan målade vi. man kan i princip likställa våra alster. Det är väldigt svårt att måla med vattenfärger och en synnerligen usel pensel. Minnena från barndomen visade sig gälla än. Snabbt var vattnet svart. Sedan såg allt man målade lite smutsigt ut och tillsist var alla olika färger blandade och allt såg svart ut.

Nu ska jag köpa vaxduk. Borden blir fulla av färgkladd och lerbitar och… med den här kalla vintern och ett dagisfritt jullov kan det ju bli mycket pyssel – vi kanske introducerar lim till och med…

Pippilotta – 7 månader och GODKÄND

Läkarbesök idag (6 månaders). Pippilotta växer och står i (69 cm och 8,96 kg). Helt godkänd av läkaren – naturligtvis.

Vad kan en Pippilotta en dag som denna?

  • Hon sitter och plockar leksaker – sträcker sig mot de som är långt borta. Ibland sträcker hon sig så mycket att hon ramlar framåt
  • Om hon ligger på mage försöker hon komma framåt men åker bakåt
  • Hon sitter också och hoppar av glädje, och har upptäckt att då flyttar hon sig några milimeter framåt, så hon använder den metoden för att flytta sig lite lite, som blir nån meter om underlaget är lagomt tillåtande
  • Försökte resa sig upp när hon höll i mina fingrar tidigare idag
  • Hon gillar gröt och äter lätt en portion. Mammas glädje är stor – ser framför mig hur Gullgossen och jag ska kunna åka iväg själva. Och hur JAG ska kunna åka iväg ett par timmar. Tex occh dricka champagne i en hotellbar eller nåt annat nödvändigt…
  • Pratar/sjunger mycket och är social
  • Har en tand – mycket fin sådan
  • Sover mellan en och två gånger om dagen. EGENTLIGEN två gånger men ibland är våra hemförhållanden sådana att det bara blir en gång. Verkar inte påverka henne nämnvärt
  • Sitter i ”stor-stol” i bilen nu – har helt växt ur babyskyddet. Båda barnen sitter bak i bilen. Tråkigt tycker jag! (det fanns inga krokar att sätta fast hennes stol i där fram)
  • Gillar majskrokar. Och skedar. Roar sig själv lätt om om hon sitter med vid bordet…

Får nog bygga på listan när jag kommer på mer. Pippilotta och Gullgossen har mycket gemensamt men hon har verkligen ett helt annat sinnelag än han hade.

med en allvarlig min

Gullgossens första Luciatåg. Vi gick till dagis i ottan fast det inte var vår dagis-dag idag.

Jag fick lite tårar i ögonen redan när vi kom in hallen och trängdes bland alla lucior, tomtar och pepparkaksgubbar och deras föräldrar. Jag och Pippilottagick bort till matsalen och tog plats så Gullgossen skulle kunna se oss. Vi hade pratat om detta flera gånger om dagen i flera dagar – att han skulle gå som tomte (hans omval – först pepparkaksgubbe, men sedan tomte när han såg fina tomtedräkten i affären), att han skulle gå med de andra och att mammma och Pippilotta skulle sitta och titta.

Alla 60+ barnen ”myllrade in” och i främmsta ledet stod en allvarlig Gullgosse tillsammans med de andra ”minstingarna”. Det var ett fint och stämningsfullt myller av barn som sjöng eller bara stod. Och sedan var det fika – och vi gick hem, som jag tror Gullgossen gillade bäst… I vår familj känns det som luciatåget är mer för mamma än för honom. Men han var stolt över sin fina tomtedräkt och speciellt över sin tomtestrumpor som han visat upp flera gånger idag…

Fint var det iallafall. För mamma. Och OK för Gullgossen, men inte så mycket mer.

Någon form av jultradition, forts.

Gjorde ett nytt pepparkakshusförsök idag….

Några nya parametrar:

  • tunnare deg (den tjocka ville inte bli hård förra gången)
  • högre temperatur (se ovan)
  • inga fönster i sidodelarna
  • ingen skorsten
  • använde inte kristyr utan smält socker som lim (hade skrämts av arla som sa att man skulle var 3 personer för att lyckas… de är minsann inga ensamstående föräldrar…)

Det blev ett skevt litet hus, med ett Gullgosse-tak (fruxo) och ett mamma-tak (non-stop). Ganska dålig passform på nocken dåldes av polkagrisar, och det gamla tältet från förra försöket pimpades upp lite…

pimpat tält och vinglig stuga

upp och ner

Brasa. nyklädd julgran. relativt ”i ording” här hemma.

En sover, en tittar på Pippi ch en bloggar.

Alltså BRA!

Men också lite krypande… liksom under skinnet… Skulle behöva egna timmar. Bara några. Tex för att röja. Eller ta ett lyxbad. Eller nåt. Pippilotta sover nu bara två gånger om dagen (oftast) och somnar inte bara hipp-som-happ längre. Gullgossen äter inte alltid sin morgon välling men det betyder inte automatiskt att han äter någon annan frukost. Alltså kan dagarna börja bra men ganska snart urarta när den ena inte ätit och därför blir gnällig, samtidigt som den andra behöver lite lugn och ro för att somna. Och en tredje får kortare och kortare stubin och känner sig småstressad… Och efter ett tag så släpper inte småstressen taget. Nu med 7 månader med vaken Gullgosse till 21.30, ingen egentid och utan längre sömnpariter än kanske 3 timmar finns det liksom inte så mycket extra reserv att ösa ur.

Mormor och morfar skulle hjälpa idag – ta med ungarna på prommenad till ICA, så kunde jag röja. (och andas men det visste ju inte de att jag ville). Men -10 grader var ingen temperatur de ville ta ut barnen i. Så de kom hit och hjälpte mig röja istället. Bra. Skönt. Men det blev ingen plats att ANDAS. Fastnu är vi iallafall på en bra nivå – stressar inte över nåt – annat än småstressen som ligger kvar i kroppen. Idag ska vi inte göra nåt mer. Varva ner och kanske  andas….