en oas!

I en trädgårdsbutik modell större här i närheten har de ett cafe. Det fick bli dagens svalkande event.

Gullgossen, Pippilotta och jag mötte upp med en annan mamma med 8-månaders son också som höll på att smälla av i hettan. 3 timmar drygt, med lunch och fika och mycket snack. Gullgossen sov till att börja med, hittade sedan ett lekstugehus att leka i, och en fontän-utställning att blöta ner sig i. Dit kommer vi tillbaka!

Igår och idag har vi träffat andra barn – igår två ur mammagruppen och idag andra okända barn som lekte i lekstugehuset. Nu har jag betraktat Gullgossen ur ett nytt perspektiv (pga ooouuuiiii). Han tar till gråt bara om någon knuffar honom eller om de tar det han har just då. Idag var det bara gråt när han ramlade inne i huset – fast en flicka tog 3-4 av de 6-7 hinkar han hade radat upp.

Slutsats – det är jobbigt när andra använder hans leksaker – de som han leker med just då eller de som är hans men som han inte leker med. Det är också min uppfattning sedan innan – att han är försiktig och att han oftast inte tar saker – annat än tar tillbaka. Kanske har våra Jesper Juul-samtal *) gjort skillnad – men generellt sett reagerade han idag och igår som han alltid gjort... På hans födelsedagskalas var han också gnällig – och lite sjuk – och det var samma situation – alla saker var hans!

*) I tidningen Vi Föräldrar har Jesper Juul föräldracoaching och ett återkommande råd är att vänta och ta upp saken när det inte pågår – och då prata på ett vuxet och lugnt sätt om vad som hänt och involvera banet i lösningen…

grepp om världen

 Pippilotta greppade en leksak idag – ett litet steg i utvecklingen.

Annars har vi inte mycket att rapportera – Gullgossen har de senaste dagarna övervunnit lite rädslor och går nu själv ner för trappan (om hn har ledstång), klättrar upp på nya saker (baden baden tex) och klättrar nu runt på rutchbanan som han varit lite avvaktande till. Han är så försiktig att han tvekar fast han annars klättrar upp på högre saker – men nu har han haft ett litet modighets genombrott…

Hans koncentrartionsförmåga är fantastisk – igår lekte han med klossar (byggde båtar) – efter 5 minuter började jag filma och orkade inte hålla komeran (samtidigt som jag höll Pippilotta) mer än kanske 7 minuter (och vem orkar se på så lång film av klossar…) – sedan fortsatte han lite till. Han fantiserar om vilka båtar det är  och bygger, och bygger om dem.

Sökes: ensamtid

Går med barnen i syskonvagnen. Pippilotta – pigga ögon och ett leende på läpparna, Gullgossen som ålar för att se vart Guldlock tog vägen med sin cykel. Vi har varit och badat med kusinerna hemma i förorten (vi åkte hem imorse). Då kände jag det så tydligt: JAG BEHÖVER ENSAMTID.

Inte ensamtid utan barnen men med ett barn i taget.

Att gå med Pippilotta i vagnen och kunna prata och sjunga för henne – 100% bara hon och jag på bästa vakentid. Inte diskutera med Gullgossen och ibland slänga ett ”heeej gull-pippilotta!” åt henne.

Kunna leka fokusera på Gullgossens badlek – bygga sandtorn, kasta sten, se hur långt vi vågar gå ut… utan att hela tiden slänga ängsliga blickar mot vagnen med Pippilotta – och ibland springa iväg för att hämta henne – med avbruten lek som resultat.

Tvåbarnsförälderns ständiga dilemma som verkligen inte blir lättare för en ensamförälder. Nu ska jag bli bättre på att planera in ensamtid med var och en av dem  – och inte utnyttja den till en snabb städning eller ”jag ska bara”-fixning utan njuta av två av världens absolut underbaraste människor!!!

svettigt

Det är svettigt värre i Gullgossefamiljen. Hettan är konstant och det påverkar oss alla tre.

Gullgossen har lagt sig till med nya tider – somnar vid 21-21.30 och vaknar vid 9,30. Detta ställer alla mattider på huvudet.Jag vet inte när vi ska äta lunch eller middag. Han verkar ha tappat mtlusten och äter knappt korv. Detta gör honom grinig – för lite mat och hettan – och det gör mig grinig. Jag panerar och steker fisk, kokar potatis, grillar korv, steker köttbullar – fast jag helst skulle äta fil – och sedan äter han inte…

Vi har iallafall vår nya strand att glödjas åt, så 2-3 timmar om dagen njuter vi där. Resten av tiden överlever vi – mellan för-lite-mat-gnäll-attackerna leker vi inne och ute – och tittat på BU (spöket laban). Tar en prommenad till närmare bryggor och tittar på båtar och kastar sten.

Pippilotta får ligga i skuggan och är lite gnäligare hon också. Jag kollar blöjan för att se att hon kissar – ingen uttorkning än!

Just nu skulle det vara skönt med en vuxen till här – som skulle äta maten man lagade, som skulle titta till barnen så man kunde ta ett ordentligt dopp, som kunde hjälpa till med enerigin så vi kanske skulle orka ta en prommenad efter middagen ner till havet och få lite svalka en sista gång. För värmen, bristande matlust, konstiga sovtider påverkar humöret och det är inget roligt att märka att jag är kort i tonen ibland – helt i onödan! Men vi har det ändå mysigt – vi kommer ihåg att skratta och busa lite!

Långtidsminne

Vi läste grävmaskinsboken igår. Som vi alltid gör. varje dag, Hans absoluta favoritbok här på landet.

– kommer du ihåg att vi såg en grävmaskin som tog ner ett hus? men en gubbe i?

– Mommo me. Bubba. lilla huset. borta!

Ja momor var med. Och efter det köpte vi jordgubbar (hade jag glömt) som vi åt i gäststugan – och han gömde dem i kylskåpet.

Jag hade helt glömt bort alla de sakerna som vi gjorde den dagen – som var för tre veckor sedan – men han visste precis!

Pippilotta har hunnit bli 2 månader – hon sparkar på och skrattar. jag tycker mig ha sett att hon lyfter lite mer engagerat på benen – som för att börja lära sig hur man vänder sig. Hon sparkar mycket i ”gymet”, så hon far runt som en klocka” – precis som Gullgossen gjorde. Hon är stark i rygg och ben – en stå-bebis – det känns som man skulle kunna släppa henne och hon skulle stå – men det kan hon naturligtvis inte.