Gym, monarki och donator

Pippilotta har idag lärt sig slå på sakerna i babygymet.
Att vara en hejare på gymet är ju numer en saker gräddfil in i kungafamiljen – dags för mig att börja slipa på talet jag ska hålla inför miljontals tv tittare när Pippilotta gifter sig med sveriges nästa tronarvinge – man vill ju inte vara sämre än Olle!!!
Spännande om VoD får en dotter först och hon och Pippilotta vill gifta sig. Måste lill-kronprinsessan abdikera då – eller godtar monarkin för det första en öppet lesbisk regent och för det andra prinsess barn med donator?

Enklast för monarkin om det är en hetro-prins som en hetro-Pippilotta charmar med sina gymövningar.

uppdatering – 5 minuter senare

Har läst på hermans hörna på svt.se/detkungligabrollopet angående adoption:

De kan adoptera om de vill, men de barnen har inte arvsrätt. Enligt successionsordningen kan den svenska tronen bara ärvas av ättlingar i rakt nedstigande led till kung Carl XVI Gustaf. Det finns en likhet på Riddarhuset. En adelsman kan adoptera ett barn, men det barnet kommer inte in i adelskalendern.

Ska maila honom och fråga om donatorbarn  – de är ju genetiska arvinar – om prinsssan blir ”födelse-mamma”:)

Glada Nyheter II

Har nu ringt runt för att lösa mitt problem med att hinna mellan tåg och buss. Till SL som inte villehjälpa till med nåt vettigt annat än ge numret till de som kör bussarna åt SL i det området. Bussbolaget gav mig numret till bussgaraget. Där fick jag prata med en reko kille och i slutändan kom vi fram till att jag iallafall kan prova att ringa bussgaraget när jag är på tåget  så kan de (eller har de  iallafall möjlighet att) kontakta chauffören… kanske vågar vi göra ett försök till?

första och sista

Eftersom ingen vill leka med oss smitt-spridare stannade vi hemma från roligt kalas idag. Men vår husarrest har pågått för länge nu så vi beslutade att åka in och titta på blommorna i storkyrka med mormor.

Pippilottas första tur med SL! Allt gick bra – barnen var strålande – hon sov mest och Gullgossen höll låda och gladde sig åt varje motorcykel/moppe i hela stan samt var mycket nöjd met att få se båtar. Glass och korv höll humöret på topp. Utanför Storkyrkan var köerna låååååånga så vi beslutade att inte gå in eftersom 2 supersnälla barn lätt kunde förvandlas till något annat innan vi var klara.

Jag var upplyft av hur lätt det ändå var att åka in med dem och hur bra vagnen faktiskt kom fram inne i stan och genom alla spärrar och dörrar och… Jag började planera fler turer – när vi nu inte har snittet att tänka på.

Då kom chocken. Tåg till förorten – check. Snabb prommenad till hissarna  – ingen kö – snabb prommenad mot bussarna (på nytt ställe pga ombyggnad – som ökat på vägen ngra hundra meter) – ingen kö till den hissen heller och sedan snabb prommenad/småspringande mot bussen som stod inne. Jag vet att det kan vara tight med tid när man kommer med vagn – så jag hade med flit skyndat på lite. Ja bussen drog ju innan vi hann fram! Det är ju inte precis 4.an med 3 minuters-trafik här ute i förorten… så 30 minuters väntan fick vi i persent.

SL-upplysningen har inte mycket att komma med heller – jo det är meningen att man ska hinna – och en massa andra ”jag hör vad du säger (men jag kommer inte att göra något åt det)” uttalanden. Hon trodde att om jag ringde huvudkontoret för att prata med trafikplanerare så skulle jag skickas till upplysningen igen… ett svart hål – för hon frågade varken om namn eller nummer så klagomålen hamnade troligen i runda arkivet.

När jag utrett det hela så

  • skulle jag kunna få taxi betald  (men oups jag släpade visst inte med mig 2 bilbarnstolar),
  • ska man hinna,
  • kan jag inte ringa i förväg och säga att jag kommer med ett visst tåg – kan ni vänta
  • kan jag inte komma i kontakt med någon som har detta som sitt ansvar

Alltså blev nog premiärturen också vår sista tur för det är inte  alltid så här bra förutsättningar – fint väder, glada barn, mätt mamma, mormor som sällskap och framförallt – morfar som hämtar. Risken att vi blir stående är alldeles för stor. synd:)

brölllopsyra

Dagen har gått i bröllopets tecken. Vi har befunnit oss nära TVn sedan åtta-tiden morse – med ett litet uppehåll för att köpa bubbel och snitt-mat.

Pippilotta har haft klänning nu när hon skulle på bröllop – pga liten olycka fick hon även användning för sin ombytesklänning. Tur att vi avancerat till att ibland ha storlek 62 (!) annars hade det varit tunt med klänningar.

Själva bröllopet såg vi med hela släkten – trångt och glatt. Skålade gjorde vi för brudparet men också för mormor och morfar som igår hade sin 45-åriga bröllopdag – och idag fick fira kronsprinsessans bröllop tillsammans med all sin efterkomma.

Förtäring var bubbel och 2 olika snittar (löjrom på smördego ch skagen på toast), baguetter med lufttorkad skinka, italiensk salami och brie – dagen till ära utsyrd i bröllops-tårte-kronan…

armbågar och 2 x tårar

För att få hem Gullgossen från mormor och morfar utan för mycket protester sa jag att vi ska hem och ha fredagsmys med ostbågar. Hejhej sa Gullgossen direkt.

Under prommenaden hem (4-5 min) så började han prata om BUBBA. Det kan betyda olika saker – bulle, jordgubbe och armbåge. Jag redde ut situationen – det var armbåge han pratade om . Konstigare saker har hänt – så det var väl OK att sitta och prata om armbåge. Sedan visade det sig att armbågen skulle ätas – det var inte jordgubbe? Nej armbåge… inte förnns vi gått igenom armbågsätandet flera gånger slog det mig – OSTBÅGE! (liknande händelse i julas när jag frågade om han sett tumstocken och han sprang iväg och hämtade julbocken)

Efter det var det sorgliga tider i Gullgosse-hemmet… Kåvepenin 10 ml skulle inmundigas. Mutor i form av löfte om mer ostbågar (han får en egen skål med 4-5 st) eller ny liten bil hjälpte inte alls. En gosse som skriker, gråter och vrider sig kan man inte få i 10 ml äcklig vätska. Jag har sprutat in 2-3 ml dryck mot hans vilja förut – men han sätter det i halsen. 10 ml tar för lång tid och kväver honom nog – för man får spruta när han skriker… Summa sumarum – allt ögon-var försvann i den häftiga gråten, hostmedicin (1 ml) har jag sprutat i honom mot hans vilja men kåvepenin är kvar i sprutan….

Själv har jag under kvällen haft fantom-smak av fazer choklad i munnen (nu när jag slutat cold turkey) och suttit och tittat på kronprinsess-konserten. Victoria och Daniel  ser verkligen ÄRLIGT glada och lyckliga ut – kungen däremot ser allt lite uttråkad ut. Det var flera tillfällen när jag var tvungen att gråta lite.
Undrar om det var lätt att ge Victoria kåvepenin när hon var två år? Fick kungen brotta ner henne och tvinga i det? Var hon rödgråten, varm och ålande som en orm? Svårt att se framför sig – de hade väl en privatläkare som gav det intravenöst eller nåt…