sommar sopar under mattan

Att lyssna på sommarpratare är bland det bästa med sommar. Live eller som podradio. 99% av sommarpratarna är intressanta – deras livsöden och vad de väljer att berätta om.

Sommarens värdar vekar mycket intressanta – och i schemat kan få en snabb uppdatering om vem som pratar när – och vad de egentligen är kända för. Utom en person. Hon är bara ett namn. 8 Augusti pratar Annika Östberg. Utan beskrivning – utan förklaring.

Nästan alla vet väl vem hon är – att hon suttit i fängelse i USA i 25+ år för medhjälp till polismord. Det är den meriten hon blivit utvald för. Det är det hon är känd för. Trots att P1 anser att hennes historia gör henne tillräckligt intressant för att vara sommarvärd, så vågar man inte sätta en etikett. ”Polismördare”, ”fängelsekund”, ”straffad” – kanske inte så roliga epitet men bättre än inget – eller?

Flashback

Igår var vi på Fjärilen. Gullgossens nya avdelning på hans nya dagis.

Vi trivs där vi är nu men ska byta för att komma närmare hem. Men gensat fick jag en mycket bra känsla – de verkade ännu proffsigare och mer pedagogiska men ändå väldigt barnkära.

Efter introduktionem på lilla avdelningen gick vi in och tittade på ”stoooora” avdelningen –  där fjärilens 3-4 åringar håller till. Genast kände jag igen mig – väldigt väl. Jag gick på lekis i de rummen! Jag har inte kopplat ihop det – att jag gick på lekis 73-74 på samma ställe som dagiset ligger nu. Häftigt men lite konstigt ändå…

Nya dagiset hade en stor båt på lekplatsen så Gullgossen var supernöjd med det. Inne satt foton på banen i hans höjd – så han pekade på dem ett och ett, jag sa namnet och han pekade på sig och sedan på barnet – de skulle leka tillsammans. Sedan pussade han några foton – han verkar gilla hur de barnen ser ut iallafall:)

4 veckor

För 4 veckor föddes min lilla prinsessa.

Ofattbart att det redan gått 4 veckor – samtidigt som det är ofattbart att hon bara funnits i 4 veckor. 

Jag har nog bestämt namn – från att ha gjort en halv sekunds paus innan jag sa namnet ”vill du komma till mamma *paus* Lillasyster-namn” så kommer det oftast rakt på nu – ett gott tecken! Nu ska hon väl få ett bättre bloggnamn än Lillasyster:)

Prosit!

Idag nös jag. Utan oönskade följdeffekter!!!

För er som inte fött barn så kan jag meddela att Susanne Lanefelt hade rätt i sitt ivrnde om kniiiiiiiiiiiiiiip  – en bra övning för de som fött barn. I slutet av grviditeten, med lillasyster som kraft nedåt på systemet, var det inte roligt att nysa eller hosta, det var stor risk för läckage. Men nu är den värsta faranöver!!!

Ett litet steg för mänskligheten men ett stort (fram)steg för mig!

livat värre

På förmiddagen idag uppstod situationen att vi ständigt var 2-3 gnälliga hemma. Jag vill förbereda Gullgossens kalas – Gullgossen pendlade mellan att tycka det var tråkigt med det jag gjorde (plocka undan) och tycka att kalaset skulle starta NUUUUUUUUUUUUU. Lillasyster var vaken (som hon är på förmiddagen) och var glad om hon ammades eller bars runt annars var hon arg. Jag hade sovit dåligt och var utrustad med ganska kort tålamod… Det löste sig med att Gullgossen lånades ut som handräckning till mormor och morfar (som fixade i trädgården) och så fick Lillasyster och jag  ihop ett kalas till sist.

Kalaset var lyckat. Gullgossen var dock ovanligt blyg först och ovanligt gnällig när det gällde att andra lånade hans leksaker (och allt var ju hans leksaker). Han gillade kalaset, presenter, fiskdamm och barn.

Själv var jag nöjd – det var strålande sol och sommar – många barn och mammor och ingen stress… Tårta först, korv sedan.

Nu på kvällen kom förklaringen till extragnället. Han har fått feber! Han var inte varm vid sex-tiden när vi lerade med hans nya lera. men sedan vid åtta kände jag att han var varm. Vem som helst som håller på att bli sjuk kan kanske vara lite extra gnällig… nu sover han sött med alvedon…

Allt som allt en bra dag – men vi ska inte fira nåt innan Lillasysters födelsedag 10 maj nästa år. Det tar på krafterna att vara tvåbransmamma och ordna kalas, men man MÅSTE ju få ha barnkalas när man fyller TVÅ!

perfekt i miniformat

Lillsyster njuter och sover i min famn. En helt perfekt liten flicka i miniformat. Gääääsp, tunga ögonlock, en hand runt mitt vänstra ringfinger och så somnar hon. Hur kan just jag få ha det så bra!?! *underbart*

På 3,5 veckor har hon växt men framförallt växt till sig. Mindre nyfödd och mer människa. Blicken, rörelserna, medvetenheten, styrkan.

Enda problemet är att hon inte riltigt fått ett namn än. Känns som ett svek – att jag inte lyckats känna vad hon heter. Jag provar olika namn och det är så fina namn och en så fin flicka men det har inte sagt klick än… Hon är värd ett namn lika passande som Gullgossens – och jag har inte hittat det än.

Fy f*n vad vi är bra!

Grannflickan har studentmottagning idag – som började med champagnefrukost. Just då när jag såg dem på gräset här utanför – i vita klänningar och kostym, med studentmössor på, nervöst förväntansfulla inför dagen – var det som igår. V

Min klass hämtades av Lenas pappa på ett lastbilsflak – kördes till vår champagnefrukost hos Johan och sedan ner till skolan – hesa efter att ha skrålat FY FAN VAD VI ÄR BRA :// FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN  i timmar medans vi körde runt och hämtade klasskamaraterna och sedan kördt ärevarv på ärevarv – för att visa upp oss – vi som var så BRAAAAAAAAAAAAA.

Jag har räknat efter 3 gånger för att kunna förlika mig med att det var 24 år sedan – 1986! Känns kanske som 24 månader sedan och när jag såg dem i morse som 24 timmar sedan men sällan som 24 år!!! Tur att tiden ändrar karaktär när man blir äldre – att 24 år kan kännas som 24 minuter – det är nog räddningen för oss som behöver känna oss unga för att orka med småbarn när vi är 40+!

2 år med Gullgossen

En 2 årig Gullgosse är det bästa man kan ha. Han får mig att skratta varje dag. Han får mig att uppskatta varje (ok – inte exakt varje…. men på ett ungefär varje) timme – tiden rinner iväg men via saker som diskussioner, sniglar, duplobyggen, trädfällning med motorsåg eller Mora Träsk på dvd. Aldrig saknar jag livet jag hade innan (kanske saknar jag ibland att gå ut och äta – men i ärlighetens namn så har jag ju gjort det även efter Gullgossens ankomst). 

     2 år med Gullgossen är en gåva – som han ger mig varje dag men som jag faktiskt  fått äran att ge mig själv. Att våga försöka, att inte ge upp, att tro på drömmen om barn och ha turen att lyckas!

Leva drömmen

Fick ett värmande mail från en kompis från förr:

 Som jag sa blir jag otroligt imponerad och inspirerad av att se dig nu när du lever din dröm. Så härligt att se hur trygg o mysig Samuel är o hur bra ni har, och kommer, att ha det.

Att jag har fått två underbara barn är det självklart att jag tycker, men så roligt när någon annan känner sig tvungen att säga det samma.