besatt och beklämd

Gullgossen och jag är i någon form av koma… Jag har också kräkts nu (men bara två snabba – känner mig inte sjuk, lite trött kanske). Jag håller koll på vattenintag för gossen – inga fler sjukhusbesök tack!

Alla program inställda – Knasluvan och sockerärtan i fredags, barndomskamrat med två barn på besök lördag (de hade feber – vi hade magsjuka) och lunch med annan barndomsvän idag… Jag hade sett fram emot denna helg så fylld av roliga aktiviteter…

Istället ar jag blivit besatt. Som alla andra blev jag uprörd av Uppdrag Granskning (missade programmet men såg på svtplay senare på kvällen). efter det började jag min egen privatspaning och insåg att man är ju inte snabb i vändningarna precis. Jag hänger lite för mycket på barn-bloggar…

Flashback försökte jag följa – låååååååååååångt och ibland krångligt – och på något sätt hamnade jag istället på den mycket sansade bloggen I Cattas lilla värld. Jag har läst alla hennes inlägg i denna härva – börjar i januari – och killens mamma är med och diskuterar i kommentarerna.

Jag har blivit besatt av hela storyn på flera sätt – men det som känns relevant här är – vad skulle jag gjort? Om Gullgossen om 13 år blir anklagad för våldtäkt? Skulle jg också förvandlas till en rättshaverist som denna mamma? Jag hopps inte det. För när man läser vad hon skriver och hur hon regerar och diskuterar så blir man beklämd. Stackars pojke att komma hem till en sådan mamma nu efter placeringen på ungdomshem. Om han var skyldig (4 rättsliga instanser anser det och i 2 fall har han nekats rening) – så kommer han aldrig kunna erkänna det för sin familj, få rätt vård och gå vidare. Om han är oskyldig så ska han leva med vad mamman och brorsan gjort i hans namn. inget lätt liv.

Och 2 unga flickor har blivit våldtagn och förtalade. Och utsata för mobbing och utfrysning – bara för att en mamma vägrar se sin son som han är – och hjälpa honom innan det är för sent!

Hoppas det aldrig händer oss – att jag blir mamman, att Gullgossen blir sonen eller lillasyrran blir en av de våldtagna!

Annonser

Gör dina egna Gullgossens-mormors-köttbullar!

På förfrågan så kommer här receptet.

Men först lite bakgrund… Pernilla skrev recet i DN ”förr i tiden”. Gullgossens mormor älskade hennes recept. Gullgossens mamma älskar Anna (och Fannu) Bergenströms kokböcker. Bakar deras bröd, kardemumma bullar och lagar deras mat.

Nu visar det sig att Pernilla är mamma till Anna. God smak går i arv tydligen!!!!

Nu till mormors köttbullar (fast egentligen Pernillas Paradköttfärs):

  • 1 kg köttfärs (nöt)
  • 4 msk havregryn
  • 2-3 msk fint hackad och stekt gul lök
  • 2 dl vispgrädde
  • 3 krm svartpeppar
  • 2-3 tsk salt
  • 2 dl vatten
  • 4 ägg
  • SMÖR att steka i

Blanda ihop grädde, havregryn och vatten – låt dra medans man gör resten.

Finhacka och stek löken. Blanda ihop alla ingredienser. LÅT STÅ 1 TIMME! (jag rörde ihop allt på morgonen och lät det stå under dagen och stekte när vi kom hem från dagis).

Stek i SMÖR.

De blir ganska lösa – kan inte bli helt runda för de flyter ut lite – men de är saftiga och goda!!!!

Man kan också använda färsen till köttfärslimpa – mycket god den med!

Mammas köttbullar

I vår förort handlar alla på Ica. Kommer det speciella erbjudanden åker man till Willys (Fazer chokladkakor 16.90 eller 3 paket vetemjöl för 19.90 kan kanske locka). Men generellt så handalr alla på Ica.

På helgen – lördag eller söndag – kommer Ica-bladet! Då får man klart för sig vad det blir för vecka. Förra veckan var färsk lax och högrevs-vecka. Denna vecka är det köttfärsvecka. Och 2 feta-ost för 38 kr.

Fetaosten säkrad och 1.3 kg köttfärs införhandlad. Så idag blev det köttbullar. Gullgossensmammas köttbullar. De är UNDERBARA!!! Världens godaste – jag lovar. Anledningen till att jag kan säga det är för att jag är uppväxt på dem – de är också Gullgossensmormors köttbullar. Med grädde i och stekta i smör.

Steka köttbullar på 1 kg köttfärs tar en timme eller så. Förra stekningen resulterade i besvilkelse – Gullgossen ratade dem. IKEAs var tydligen bättre.

Dagens stekning var lyckad – Gullgossen gillade dem. Det glädjer en mammas hjärta.

Det finns 2 saker man ska kunna säga om sin mamma – att hennes köttbullar är godast i världen och ingen kan baka (kardemumma)bullar som hon!

Gullgossen är ljummen när det gäller kardemummabullarna och lite halvvarm när det gäller köttbullarna – vi är på god vägmot husmorsdefinitionen av en GOD barndom!

ÖVERFULLT!!!!

Jag har marinerat detta inlägg ett par dagar… var på fest i lördags och inom mig lever två versioner av kvällen. Det var roligt, men inte perfekt. Och jag vänder hit och dit på det – var vinglaset halvtomt eller halvfullt?

Kompisgänget från studietiden strålade samman i Stockholm för en (nästan) barnfri helg tillsammans. Det är runt 20 år sedan vi lärde känna varandra och vi har alltid roligt tillsammans – skratt och allvar blandas.

Tjejerna träffades redan på dagen och lunchade med vin på stan. Gullgossen och jag dök upp när de kom hem till kvällens mingel-, middags- och sov-plats.

Det var så roligt att träffas. Maten var god. Men på något sätt blev jag lite irriterad – så där man blir om man har en liten liten sten i skon – inte så att man måste stanna och ta ut den men ändå kan man inte sluta tänka på den.

När vi kom stod fyra ”tjejer” (hrm alla 40+) och vänatde i den trånga hallen. Kram till hela välkomstkommitén! Sedan skulle ALLA fyra hälsa på Gullgossen. Intensivt. Fråga nåt, göra någon barn-rolig grej eller klappa på honom. Gullgossen gillar vuxna – men kanske inte att bli överfallen av fyra kvinnor på en gång – han behöver lite tid att vänja sig. Snart hade han och tåg-suss valt varandra till favoriter. De lekte hela kvällen (hon är 45+, gift och frivilligt barnlös), dansade till melodifestivalsmusiken och skålade glatt.

Senare var Gullgossen uppe i högvarv – efter nio hade han fortfarande ingen lust att sova, men avslöjade sin trötthet genom att snubbla och vara gnällig. Så efter en ofarlig duns ner i mattan gräääääääääääääääät han och satt i mammas knä. Jag frågade honom om vi skulle gå och sova – NÄÄÄÄ – eller om vi skulle åka hem med bilen – NÄÄÄÄÄ- ett sätt att bryta hans gråt så han skulle slappna av och kunna somna i min famn. Då skulle fem av sex (två ”tjejer” hade tillkommit) ge goda råd – ”låt honom sitta, han somnar snart”, ”han är bara övertrött” osv. Gullgossen fattar när man pratar om honom. Han märkte att han var i centrum av allas uppmärksamhet – hur ska man då kunna slappna av? Jag kände hur jag nästan kokade – alla dessa 5 har barn i åldrarna 5 till 14 – 3 st är 3 barnsmammor och 2 är 2-barnsmammor – och ändå hade de ingen känsla. Jag sa till – om han slipper vara i centrum så somnar han nog – och mycket riktigt – det tog inte ens en minut för honom att lugna ner sig och somna.

Jag blir som en lejoninna. Jag ska försvara min avkomma. Rädda honom från allt ont. I brist på ”ont” så reagerar jag på småsaker. Han behöver inte försvaras mot väninnor som vill tycka om honom och bry sig om honom. Det räcker med att säga att han kan vara lite blyg i början när det blir mycket uppståndelse. Men jag reagerar instinktivt med försvar!

När vi åkte hem – EFTER MIDNATT (! ! !) – så hade jag haft flera timmar med tjejerna och en sovande Gullgosse i rummet bredvid. Trots att det varit skoj så lämnade jag festen med en bismak – fortfarade rusade försvars-känslor omkrig – och kanske var de blandade med en irritation av att ha misstänkt att de trodde att jag inte förstod min egen son när alla i kör var tvugna att tala om för mig det uppenbara – att Gullgossen var övertrött och att han skulle tuppa av vilken sekund som helst.

Ur den synvinkeln var glaset halvtomt. Men samtidigt visste jag innerst inne att det var halvfullt – att jag bara överreagerat på ingenting. Helt fullt var det ändå inte – för nu – i 35:e veckan så har jag tröttnat på att se på när andra dricker vin. JAG VILL OCKSÅ SMAKA.

Men nu har jag blivit helt säker på att  det var halvfullt, kanske nästan fullt. I vår obligatoriska ”tack-för-helgen”-mailning, blev jag glad när en av de gulligste men också mest ”påiga” (=största hotet) berömde Gullgossen för att han var så perfekt, och skrev att hon tyckte att han och jsg hade en nära och fin relation och att jag var en mycket bra mammma -och att allt skulle bli ännu underbarare med två barn.

Så lätt går man från halvtomt till halvfullt. Jag tvivlar inte på oss – Gullgossen och mig. Vi har ett underbart liv tillsammans. Jag är den bästa mamman för honom och han är den bästa sonen för mig.  Och glad blir jag när någon ser det! Försvarställningen tror jag handlar mer om att jag inte vill att någon slentrianmässigt ska förutsätta att Gullgossen har ett ofullkomligt liv som inte har en pappa. Att jag vill skydda honom från oönskat medlidande. Han har ett underbart liv med massor av kärlek runt sig. Våra glas är ÖVERFULLA!!!  Läs mer

säga nej?

Duktig på att säga nej har jag ju aldrig varit. Med i en styrelse här och med i en festkommité där, och i facket naturligtvis.

Sedan Gullgossen har jag ansträngt mig att säga NEJ – inte ta på mig nya, utan avsluta åtaganden jag har. Men… lite smickrad blev jag väl när jag tillfrågades om en plats i ett diskussionsforum inom facket. Jag svarade JA! Och glömde liksom bort det sedan – egot var smickrat men tiden inte reserverad.

Ja så idag upptäckte jag helt plötsligt att 17.00 skulle jag vara i stan. Ja jag bestämde mig – det blir möte – med Gullgosse.

Att vara i stan för en Gullgosse är en spännande upplevelse. Han hade fullt upp med att visa på bussar och peka på lastbilar och brumma, gasa med handen, påpeka att de som kör motorcykel måsta ha hjälm och såg att det verkligen inte var något annat än sirener på taket på taxibilarna (oouuuuuuuooooooo, ooooooouuuuuuuuuuooooo, oooouuuuuuuuuuooo).

Väl på mötet roade sig Gullgossen på olika sätt (rita, äta varmkorv, hämta frukt efter frukt efter frukt, bygga med klossar, titta på bebisen som var med). Perfekt mötes-gosse fram tills vi gick och hämtade vatten ur en sådan där vattenfontän. Det var ju roligt. Man kunde trycka. Och det rann. Han fyllde några glas. Han fyllde avrinningsbehållaren så det rann ut  på golvet. Han fyllde fler glas. Och spillde mer och mer. Visst, i omgångar tog jag bort honom. PROTESTER. 

Säga NEJ kunde jag till Gullgossen – men det hade knappast någon effekt. Skrik och gråt. Enda sättet att ha lugn gosse utan vattenfall var att lova att nu blir det dags för tåget hem – vi gick 10 minuter för tidigt.

Säga nej ska jag nog ändå öva på – till kommitéer och styrelser, kanske också till Gullgossen, fast det gör jag ju ibland iallafall.  Men trots misslyckade nekanden idag blev det över förväntan…

helvetestimme?

Det pratas om livspussel och helvetestimmen (den mellan fem och bolibompa). Livspussel känner jag inte igen – än. två barn och heltidsjobb kanske kommer att ändra på det? Inte känner jag till någon helvetestimme heller – Gullgossen och jag har mystimmar.

En typisk efterdagis dag:
Jag hämar honom vid fyra – vi skiner som solar när vi ses och han berättar (kasnke) vad han håller på med. Berättar på Gullgosse sätt: nåt ord, ljud, tecken, pekningar – haranger av ”ord” som få invalda kan hänga med i. 

På vägen till bilen stannar vi vid varje pöl och stampar lite. Idag behövde vi handla – så iväg till affären. Där börjar vi med att sätta oss i fiket, och Gullgossen äter en varmkorv. Vi sitter och diskuterar vad vi ser i fiket och vattenpölar han vill hoppa i och att det bor lejon i alla blommor – speciellt de hos mormor. Och Gullgossen skiner upp i sitt busigaste leende och viskar baaaaaaaaaah och pekar på munnen – jojo – lejonen som förut åt ssneeeeeeee (snö) äter tydligen bajs numer.

Vi handlar. Han trycker på Ok-knappen på kortterminalen, och hjälper mig packa (och upptäcker att vi köper daahhhhhhhhhhsch – glass). Några pölar hinner vi med på vägen till bilen och väl på väg skrattar han och skriker på Guldlock när jag påpekar att musiken på radion (melodifestival-anna) var den som han  och ksuinen dansade till i lördags.

Väl hemma läser jag reklamen sittandes på golvet, Gullgossen tar sin skruvdragare och skruvar lite. Sedan vill han ha sällskap – mammas skruvdragare åker fram – vi stoppar skruvar i hål och kör med våra maskiner. Sedan ska vi hamra. Varsin hammare – mamma ska hjälpa Barbapap att hamra – Gullgossen hamrar själv. Fram med tågbana. Jag bygger ihop några bitar så han får tunnel och ”rutchkana” – han bygger några bitar själv. Mamma tröttnar och går till datorn. Gullgossen kör tåg (geom tunneln ”hohhhh” och ner för backen ”djuuuuuuung”) och försöker sedan åka rutchkana i brio-tågbanan själv – fungerar dåligt. Hamrar lite till. Klättrar upp i soffan och stänger snabb som en vässla av datorn. Mamma biter ihop för att inte råka brista ut i nåt för negativt av bara farten.

Vi steker pannkakor (Gullgossen har inte glömt glassen – den är ett återkommande tema i vår diskussion), han äter smet. Liten kamp om soffbord eller matbord resulterar i matbord. Glass till efterrätt och sedan mer lek och dator. Hörselkåpor på och han sticksåg ”sågar sönder” soffbordet. Klättrar upp oh ner på en stol. Vi läser några böcker. Tittar på Pingu.

Jag frågar om vi ska göra välling – näh näh näh – smask smask smask (=vällingljudet) kommer i rasktakt.  Blöjbyte och tandborstning med obligatorisk motorcykelklistermärkesklistring. Gullgossen somnar inoom 3 min efter vällingen och mamma somnar 3 minuter senare och vaknar efter 2 timmar.

Vi har inga helvetestimmar. Vi har bara mystimmar.