Korrupt!

Nuförtiden kan man muta Gullgossen. Iallafall ibland.

För någon månad sedan var det svårt ”om mamma tömmer diskmaskinen så kan vi blåsa bubblor sedan” resulterade i skrik om ”BUBBOR” men inget fokus alls på att vänta – han ville bara förstå det ROLIGA!

Vi har nu ställts inför ett stort problem – som blev hur litet som helst eftersom Gullgossen visat sig vara  korrupt som en rysk statstjänsteman.

Detta har hänt:

Jag fick frågan för några månader sedan ”Tycker du att du har gett Gullgossen allt han behöver?” – ryggmärgsreflex – JA! och efter lite eftertanke fortfarande ”JA!”.

Men nu efter jul har det som gnagde lite innan blivit nåt som gnager mycket i mammas samvete.

TANDBORSTNINGEN! Jag har inte gett min son god tandhygien!Samvetet har blivit sämre och sämre, men det har änså inte gett någon lösning. Gullgossen skriker och jag har gjort halvhjärtade försök att bortsa men skriket har liksom vunnit.

Mitt i allt jobbiga på sjukhuset såg jag att Gullgossen hade en svart prick (=ett HÅL) i sin ena kindtand. Tandborste hade vi inte med på sjukhuset – så närmare undersökning visade sig svår. Ångest ångest – ska gossen behöva gå direkt från dropp till tandlagning??? Vad för mamma låter detta ske? bara en riktigt usel en!

Vid nästa tandborstnings-krig visade det sig att det bara var mat som fastnat – Karius och Baktus hade inte fårr (synligt) fäste än. Dags att smida planer!

Nu har vi krigat ett par dagar – men funnit ordning i en liten låda med motorcyklar. 46 olika klistermärken med motorcyklar gör vilken gullgosse som helst sugen på att borsta tänderna!

mc

muta

Nu måste jag bara snabbt hitta bra klistrings-ställen. Huset kan snabbt bli överbefolkat av små motorcyklar. hrm – bättre det än hemska borrningar redan innan 2 år…

inte så vuxen

Premiärdagen! Nu skulle jag bli vuxen. Kombin hämtades i snö-regnet igårkväll och bilbarnstolen monterades idag.

Gullgossen fick ha sin stol i baksätet – av två anledningar.  Kortsiktigt – airbagen kopplas inte ut förrns i slutet av veckan – men mest viktigt –  långsiktigt – bebisens ankomst får inte förknippas med hans förflyttande bak i bilen. Så nu är det gjort.

Vuxenpoäng till honom som accepterade det relativt snabbt. En av anledningarna kan ha varit en ganska barnslig mamma – som ständigt gjorde grimaser och räckte ut tungan i speglen så Gullgossen skulle skratta.

Kändes inte så hemskt och svensson och vuxet som jag trott. SKÖNT! Bara för att man är 42 år, har kombi, radhus och barn så behöver man väl inte vara vuxen? eller?

Varsin bra dag!

Underbar dag! Trots att det var pölar och droppade från taken och läckte in lite i mina mocka-stövlar kunde jag inte alls tycka att det var jobbigt!  Underbart med ett hopp om vår!

Gullgossen och jag har haft varsin bra dag – hans var bra för att mormor och morfar kom och åt nybakt bröd till frukost och på kvällen kom Guldlock förbi med en duplo-sopbil – roligare att hon kom än duplo-bilen.

För mig var det bäst på dagen – vi tog oss in till stan och häckade i kvarteren där jag bodde i nästan 15 år innan Gullgossens intåg. Handla på favoritmataffären, äta lunch på favoritfiket/salladsbaren, fixa nya vantar till Gullgossen och nya korgar på Granit till mamma. Kul att vara tillbaka men ur ett Gullgosse-perspektiv så är det nog bättre där vi bor. Fast visst saknar jag det ibland. Att ha allt runt hörnet.

I stan var det vattenpölarna gossen gilade bäst men lite snopet att inte få hoppa i dem. Imorgon får vi leta fram gummistövlar och regnkläder (på dagis har vi allt men vi har nog lite arvegods-kläder hemma också) – och ut och plaska!!!

Heja Sverige!

Dul (gul) är Gullgossens favorit observation just nu. Båu (blå) gäller annars.
Finns ett litet litet gult fält i en bild så utropar han DUL!!!

Gult och blått är bra färger att kunna som svensk i os-tider – rätt prio av Gullgossen!
Rött och grönt säger han inte – och där är han också lite vacklande när det gäller att peka rätt. Oftare rätt än fel men inget att riktigt lita på ändå.

Nej – lita på Sverige och Gullgossen när det gäller gul-blått – utöver det ges inga garantier!

första-dagen-efter-semestern – olust-känsla

Det kom smygande igår – det lite obeskrivligt overkliga i att nu var det dags att börja jobba igen. Att nu var det slut på hemmalivet – och det är definitift slut på lugna-gatan-jobbet. Precis som efter vilken semester som helst – även om det enda som varlit semesterlik under dessa veckor varit att jag inte jobbat.

Morgonen började inte på pluss heller. Ellr ett STORT pluss dundrade in vid 10 över sju – morfar kom in och berättade att han hade skottat fram bilen och nu skulle kolla att den startade! Han meddelade också ”domen” – MINUS 25 GRADER!!!

Morgonen fortsatte med MVC-besök. Jag kände mig så matt att jag trodde att jag måste ha dåliga järnvärden. 116 – tipp topp – kanske var det första-dagen-efter-semester-känslan som gjorde sig påmind! Lillasyster mår bra – 142 i hjärtslag…

Det var kaotiskt att ta sig till jobbaet – infartsparkeringarna var tomma och motorvägen igenkorkad. ALLA tog bilen till jobbet – ingen väntade på pendeltåget.

På jobbet var det bara stress…. Nu måste allt som ska göras göras – det är max knappt två månader kvar att jobba… Och 2 veckor hemma har gjort ett hål i ”luften” som fanns i min planering….

Jag har inte lyckats skaka av mig olust-känslan riktigt. Men hoppas på att det blir som det brukar efter varje semester – man kommer sakta igång och allt blir som vanligt. Men ikväll känns det inte roligt att tänka på en morgon till med minus 20 grader, trafik-kaos och överhopad att-göra-lista!

Gullgossen hade mer av en mjukstart – mormor och morfar lät honom har hemmamorgon och tidig eftermiddag – så han var bara på dagis mellan 10 och 14.30. Och sov två av de timmarna. Även om han nu är mer eller mindre som vanligt hemma, så är han lite medtagen ändå – och var lite extra trött på dagis. Det kan man ju förstå – det är ju han och inte jag som varit sjuk och legat med dropp – och ändå är det jag som beklagar mig… och helt hypokondriskt tvingar till mig blodvärdesprov på MVC för att jag är trött. Hrm skärpning mamma!

vuxen poäng

Jag har ett barn och ett på väg. En sommarstuga och ett eget radhus. En liten bil.

Fast idag känner jag att jag tagit mina första riktiga vuxenpoäng.

Jag har lagt handpenning på en ny (ja eller annan – det är en 01:a) bil.
EN KOMBI!!!!

Aldrig har jag varit så vuxen som nu när jag (snart) har min egen FAMLJEBIL!

Snabb status

Skönt att vara hemma tycker vi båda.
Jag undersöker att det kissas och Gullgossen undersöker favoriter bland leksaker och filmer.
Allt är nästan som vanligt – ett tecken på friskhet är att han blev gladare av att se en hörnslipmaskin än mig när jag kom tillbaka från fyndshopping.
Trots gott allmäntillstånd har han dock spytt en gång idag. Läkaren varnade att det kunde hända – men jag gillar det inte. Kisskontroll intensifierad och tjocka handdukar är utlagda i sängen…
Sjukhusvistelsen känns redan som något jag drömt – skulle Gullgossen varit på sjuk alldeles här om dagen? Ja. Jo. Så var det faktiskt!

Tredje Astrid Lindgren-premiären…

Vi gillar inte våra Astridlindgren-premiärer längre!!!

Idag – vid lunch – kom vi hem från Astrid Lindgren – sjukhuset… Mamma urvattnad och trött, Gullgossen trött men förväntansfull – och smal som spagetti…

Ja – den där lilla spyan som kom vid tre-tiden natten till lördagen var början på en resa vi gärna kunnat vara utan. Allt han fick i sig på lördag förmiddag spydde han upp. Morar fick hönga på låset på apoteket och köpa vätske-ersättning.

Vårdguiden rådde – små klunkar och kissar han inte ring igen. Kissa under natten hade han inte gjort. På eftermiddagen hade han inte heller kissat. Så iväg till barn-näraktuen…

Efter lååååååååång väntan – med dryck (2 ml ! 5 ml var för mycket då spydde han direkt) var 5:e minut ur en lite spruta träffade vi läkare. Remiss till nästa akut (Astrid Lindgren). Vänta vänta vänta vänta.

11 timmars väntan – men han fick till sist vård! Vid 2 på natten fick Gullgossen den sista sängen på barn-sjukhuset och äntligen kunde jag andas ut lite – dropp kopplades in i hans lilla fot.

Gullgossen och jag hann boa in oss ordentligt i vårt lilla rum – ingen av oss kunde lämna det från 2 på lördagnatten till 11 på fm idag (4 nätter) – för barn med infektion får inte lämna rummet och uttorkade små gossar är inte så intresserade av att deras mammor lämnar rummet – eller förresten släpper kroppskontakten överhuvudtaget.

Barnen tas mycket väl omhand – ingen stress alls – stanna en natt till och en till tills de blir bra. Föräldrarna får frukost men måste fixa resten själv – egentligen helt OK – vi är ju inte inlagda – men som ensam kan det ju bli svårt.

Räddningen var mormor och morfar. Varje dag kom de med mat till mamma, kläder till oss båda, och viktigast av allt – ett paket till kämpare-gossen,
Gullgossen har hunnit få såpbubblor + bamse-gosedjur, 2 vägarbetsfordon med garage, briotågskopia från IKEA + stapelkoner, och idag ett paket ballonger. Och en bok om hur det är på sjukhuset – av sjukhuset. Den har vi läst mycket – för att kunna prata om vad som händer.

Hur klara man då detta? Själv? (inte logistiskt då men…) Det första dygnet var jag så otroligt fokuserad på att se till att han fick i sig vätska att jag inte kunde fundera på något annat. Efter ronden på söndagen – när det stod klart att vi skulle stanna en natt till (minst) så brast det. All oro, spänning och lättnad rann ut och jag grät – mest av lättnad egentligen – lilla gossen hade fått hjälp…

1,5 kg lättare och med en skaplig skepsis för folk i ”scrubs” är han iallafall nu hemma – och äter lite pasta, en bit äpple kanske och dricker framförallt välling.
Och mamma har nog inte kunnat slappna av och ta in allt riktigt än! Det kommer nog – jag är inte orolig!

Ofrivillig OS-tittare

Efter 5 sjukdagar med feber och hosta, toppar Gullgossen med att kräkas vid 3 på natten.
Han sover, tvättmaskinen går och jag är vaken.
OS-invigning är en pampig historia (antar jag) men det är ganska långtråkigt med 1+ timme med länder som vågar in… Bara Sverige var intressanta att se;-)

Astrid lindgren premiär – igen

I fredags var Gullgossen med Knasluvan på Junibacken. En angenäm Astrid lindgren premiär.

Idag gör vi premiär nummer 2. Ganska lika förutsättningar – det kostar ca 120 kr. Vi har hängt av oss i ett 5-kronorsskåp. Fullt av barn och föräldrar. Kö. Latte till mamma.
Ja. Men sedan upphör likheterna.
Gullgossens feber har kommit och gått i 4 dagar och idag har han pekat på blöjan. Kanske urinvägsinfektion?
Så vi är sedan 3.5 timmar på astrid lindgrens närakut. Glammig premiär…
Vi gillar junibacken bättre!

uppdatering:

Jaha… 5 timmar var vi där. typ.

Det tog låååång tid men gick liksom fort ändå.

Gullgossen var exemplarisk men vägrade ta av sig mössa större delen av tiden. Man fattar ju i och för sig det – för det var ju folk som stack in saker i örat på honom (tempen när vi kom och doktorn kollade efter öroninfektion…).

Ja iallafall – det hela visade sig vara förkylning med halsont.

Detta kom man fram till via urinprov, halsprov och blodprov (sänkan). Gullgossen var skeptiskt inställd till proven – han grät så fort han kom in i undersökningsrummen – självklart känner han igen en potentiell tortyrkammare när han tvingas in i en.

Processen (vet kanske alla andra om men ny för oss) är:

  • ta nummerlapp
  • registrera
  • betala
  • (i vårt fall – klistra på en påse för att samla urin)
  • vänta tills läkaren ropar upp
  • undersökning
  • vänta tills sköterskan ropar upp
  • provtagning
  • väntan tills läkaren ropar upp
  • diagnos

Lite sifferexercis:

När vi kom stod det ”67” och vi fick nummer lapp ”69”.

När vi kom in till läkaren stod det ”94” och när vi gick hem stod det ”104”….

Vi kom 15.20 coh kom iväg (efter ett sista blöjbyte) ca 20.10.

37 nummer hade alltså tillkommit på våra 5 timmar. 3 hjältar till läkare med tröttare och tröttare patienter och mer och mer irriterade föräldrar – svårt att se att alla de 37 som kommit efter oss verkligen skulle hinna få hjälp innan närakuten stängde kl 22….

Inget penicillin (bra jobbat doktorn) men imorgon ska vi handla hostmedicin och mer alvedon förståss…

Gullgossen sover nu – fortfarande med mössa på – för säkerhetsskull!

livsviktiga egenskaper

Jag har skrivit om det förut – men jag är fortfarande fascinerad av hur en Gullgosses huvud fungerar.

Redan i slutet av sommaren kunde han komma och be en smaka mat han kokat på sin spis. Redan skriver jag för att jag inte fattar att de är så coola så tidigt, inte för att Gullgossen var tidig – det vet jag inte om han var.

Sedan har han ju fantiserat så mycket annat – att en pinne är en såg, eller en galge är en motorcykel tex. När jag hänger tvätt står han alltid och gasar med handen tills han får en galge så han kan brumma iväg med sin motorcykel…
Och sedan han fick en kaffeservis så serverar han kaffe – ofta och till alla, men också kakor i form av torkade ler-figurer som vi gjort.
När vi läser böcker eller han tittar på filmer med motorcyklar (på youtube), eller när han tittar på bilder i tidningar eller sina inplastade biltema sidor, så vill han bestämma vem som ska få vilken motorcykel/traktor/hund/såg/skruvdragare/yxa. I varje bil/traktor/lastbil/tågvagn som han leker med så berättar han först vem som kör och vem som åker med genom att peka in i de små fönstrena och berätta. Han vet ju att det inte är på riktigt, men han väljer och funderar och definierar. I sin fantasi.

Tänk att fantasi och humor redan finns så tidigt. Det måste vara riktigt viktiga egenskaper – som får ta plats så tidigt i utvecklingen!

konkurrens

Gullgossen tycker att det är mjukt och gosigt att hålla en hand på mammas bröst när han ska somna – eller när han vilar i famnen och är trött/febrig.

I förebyggande syfte har jag därför berättat att vår bebis kommer att äta från brösten.
Det börjar nog sakta sjunka in för idag, utan att vi pratat om det, mitt i en febrig vila, satte han sig upp och deklarerade att bebisen skulle äta från brösten. Men sedan sa han nej och att han minsann skulle äta själv från brösten…

På Gullgosse-språk: säger ”äääähhh” – peka på bröstenpeka i munnen. eftertänksam paus -säger ”nej nej nej” . peka på sig självpeka på bröstenpeka i munnen

Konkurrensen kommer nog att vara hård men oundvikligen kommer bebisen att vinna. Det är känns ändå skönt att vi redan nu börjat reda ut saken.

Febergossen kom tillbaka under efetermiddagen – 39,8… Så det blir hemma dag imorgon också.

andas-ut-dagen

28+0
Nu har vi kommit långt – lillasyster och jag. Noteringar för dagen är 28+0 i graviditet och 150 i puls.
Gullgossen och jag är hemma idag – efter en febernatt för honom.
Tur att vi har mormor och morfar – som haft fullt schema på morgonen. Morfar fick skjutsa Gullgossens moster och kusin till arlanda vid sju-tiden och mormor fick komma vid halv-åtta och ta hand om febergossen under MVC besöket… Febergossen är misstänkt lik gamla vanliga Gullgossen nu – så till imorgon är han nog frisk.
Gossen och jag får nog ta en prommenad i solen idag och ta oss en andas-ut-och-bli-frisk-fika kanske med en semla???

mitt? ditt?

Just nu är det viktigt att meddela vem som ska ha vad eller sitta var eller äta på vilken tallrik. Det behöver inte vara på riktigt – Gullgossen delar med sig!

Förutom sågar och hamrar som han delar ut till alla han känner, så bjuder han ut maten på tallriken till (frånvarande) personer eller hundar.

Han kommer gående med bilar, traktorer och tåg – pekandes på förarhytten och berättar att mommo, mamma, han själv eller någon annan kör bilen/traktorn/tåget och vilka som sitter bredvid och i baksätet. I hans lilla (fast förvånandsvärt stora) fantasi-värld är det klart att vi är ute och åker tillsammans.

Ikväll bestämde han fram och tillbaka om vilken stol han själv och bebisen-i-magen skulle sitta på. Och så bytte de stol. Och så tillbaka.

Den enda gång han vill ha närvarande personer är när han serverar kaffe i sin kaffe-servis. Då är kaffet fantasin och personerna verkliga.

Det är inte att han ska ha allt själv – långt ifrån – han ”ger bort” mycket – men ett spännande skede är det. Kanske utvidgar han sin familj? Eller utvecklar sin fantasi? Eller så bara leker han!