jullov!

Med barn får man uppleva massor av barniga saker – inte bara när man är med barnen och upplever deras värld utan också sådana trevliga saker som JULLOV.

Idag var sista dagen Gullgossenoch jag jobbade. För att jag skulle kunna jobba klart så vände vi på steken – jag lämnade och mormor och morfar hämtade.

Gullgossen gillade INTE att bli lämnad av mamma. Inte alls. Men redan innan jag fått på mig stövlarna verkade det tystna där inne.

Gullgossen hade fått komma till de stora barnen. Han älskar att sitta och pyssla och pilla och undersöka saker – och då passar den avdelningen bättre. Där har de små saker man kan grejsa med – sådant som kan vara farligt för de minsta men roligt för de större – ochför Gullgossen.

Stora Gullgossen – på vissa sätt så liten och på andra så stor!

Nu är vi lediga!!! Lääänge!!! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ så skönt!

hur klarar man sig med tvättstuga…

…om man måste sätta igång en ny maskin ca en timme efter varje måltid?

Och hur vet man om en spralllig gosse är på bättringsvägen eller fortfarande sjuk – när det enda tecknet på sjukdom är att han ibland (ja alltså en timme efter mat) först drar handen på tungan (har troligen rapat spya-smak), gnäller maaaaaaaaaaaaaamma och sedan precis hinner komma i mammas famn innan katastrofen är ett faktum… 5 minuter efter vi båda fått nya kläder är han sprallig som vanligt….

Just nu leker vi med två ballonger – jag blåser upp och släpper så de flyger iväg. Han skrattar och springer i racerfat och hämtar tillbaka dem. Sjuk? Frisk? Får väl ge honom lite mat och vänta en timme….

följa john

Gullgossen vill ju inte vara sämre än sina kompisar Sockerärtan och Knasluvan.

Sockerärtan passade på att kräkas lördag + måndag för drygt en vecka sedan. Knasluvan slog till i torsdags, och Gullgossen hängde på – idag…
Det började med att han kräktes upp sin välling, men vi var säkra på att det var för att han lutade sig mot ett ryggstöd för att kunna se morfar skotta snö på utsidan.

Snabbt samtal till dagis gav goda råd – om han åt bra under dagen var det bara en händelse att han spydde… Så – mormor och morfar gav honom varmkorv till lunchen – 2 st åt han – friska killen!!!

På eftermiddagen, när jag kommit hem, och vi lekt ett tag – pigga och glada, kom korvarna farandes… inte fullt så friska killen. Kvällsvällingen har också visat sig efter snabbt besök i magen…

Natten är förberedd – många handdukar och en skål bredvid sängen (inför mitt oundvikliga insjuknande)….

lite lusse och halvtid

Vi missade ju Gullgossens första egna luciatåg. Men idag fick vi gå på Guldlocks. Jag kände mmig högtidlig och blev lite tårögd när de tågade in – 3:ornas luciatåg med levande ljus (!). Gulllgossen däremot hade svårt att hålla sig lugn – klappade händerna (gulligt och bra) men var också tvungen att uttrycka sitt missnöje med att Guldlock stod långt därframme – att hon inte var med honom eller att han inte fick vara med henne. Ibland var han glad och nöjd, ibland gick vi ut i korridoren genom bakdörren för att inte störa. Där ute kom vi (gång på gång) överens om att om vi skulle gå in igen skulle vi vara tysta (ssch sa Gullgossen med ett finger över läpparna) men så fort vi kom in igen så kunde han inte hålla sig: Guldlock-där-framme + jag-här-bak = FEL.
När han äntligen fick komma till henne kramade han henne i minst en minut – stilla stilla med enorm kärlek.

20+0 idag – räknas kanske som halvtid – eller är det nästa vecka? 20 är ju halva om man räknar 40 veckor – men de två första är ju ”icke-veckor” – så det är egentligen 18 av 38… så då är det kanske 19 av 38 (=21) som är halva? Virrig ingenjör kan inte släppa matematken 🙂
Iallfall – 6 kg tyngre, med en mage som växer snabbt, och en overklighetskänsla. Jag tänker på lillasyster som en färdig bebis – hur hon ska vara i relation till Gullgossen men också som en egen liten underbar flicka. Men magen – den glömmer jag – blir förvånad när jag får syn på mig själv i en spegel – just det – lillasyster är förpackad i min mage – och växer…

Det bli inte alltid som man tänkt…

Som första-gångs-mamma med första-dagis-lucia-någonsin i sikte, började jag redan förra veckan med inköp – ville inte riskera att det skulle ta slut.

Pepparkaksgubbe – om mamma får bestämma – och det får hon när det gäller en så liten Gullgosse.

Jag kunde se det framför mig – alla föräldrar står/sitter och väntar – och ett tåg myllrar in -barn som skriker snarare än sjunger, fler lucior än tomtar, och ett härligt kaos. Så fort de kommit in så ser de minsta sina föräldrar och springer till dem. Gullgossen skulle komma in hållandes någon vuxens hand – detta skulle vara lite läskigt för honom i början.

Shoppandet utökades under måndagen – utlöst av ett tips om supersöta sockor – bruna eller röda med vit mudd som små tomtar och pepparkaksgubbar kan ha… Gullgossen skulle vara perfekt i sin pepparkaksdräkt…

Ja men allt blir inte som man tänkt – på måndag em visade det sig att tåget skulle vara UTOMHUS. hrm – pepparkaksdräkten skulle inte komma väl till pass…

Hem och fixa fram en nästan-för-liten röd jacka till de röda överdragsbyxorna, och låna bebis-tomteluvan från mormor och morfar. Gullgossen skulle bli den sötaste utom-hus-tomten någon sett på många år. Pepparkasdräkt och sockor lämnades tillbaka till affären.

Men trots att man bixtsnabbt tänkt om så blir det inallafall inte alltud som man tänkt…
En Gullgosse med feber har karantän i 24 timmar – så idag när luciatåget var i full fart lekte Gullgossen och jag med bilar. Hemma. Utan pepparkaksdräk, utan tomteluva och utan julkänsla framkallad av gulligaste luciatåget någonsin…

Men det är inte bara för Gullgossensmamma det inte alltid blir som man tänkt… Knasluvans mamma ringde imorse – lika besviken hon – Knasluvan har också passat på att insjukna precis lagomt till luciatåget….

the heat is on

Ja nu brinner det äntligen lite på jobbet – efter månader av lugn och ro kommer nu lite mer att göra – och lite bråttom inför julen – jippi!

Då passar naturligtvis Gullgossen på att hetta till lite han med – feber igårkväll, i natt, imorse, idag och nu på kvällen…

Mormor och morar ställde upp med en halvdag idag och en halvdag imorgon – jag prioriterar om på jobbet och tar tag i det viktigaste. Hrm – eller – ja – Gullgossen är ju viktigast – men det näst viktigaste då.

Måste erkänna att komma hem efter en halv dag på jobbet känns mer än lagomt. Kanske skulle man ändå satsa på att bli lyxhustru? Gäller att hitta en rik man att slå ihop påsarna med (ja eller lönekonton)!
Hemmafru-livet väntar i och för sig runt hörnet – om allt går bra med lillasyster, så borgar hon för ledighet från mitten av april nästa år till augusti/september 2011.

pillerill-gossen

Numer när jag kommer till dagis så sitter Gullgossen ofta inne i rummet för de som kan leka med små små saker…. Ja eller kanske rummet för de som inte äter allt de hittar.

Häromdagen var det sådana där stora pärlor med en ”pinne” i som man sticker mer i en platta (kanske stiftplatta???). Kommer ihåg dem från min barndom – och där satt han nöjt och riktade in de små pinnarna i de små hålen – pillerill på hög nivå.

Idag fick jag stifta bekantskap med en ny sak – han hade hamrat i en ny sorts leksak – med platta, nubb och små figurbitar.
Han slutade hamra när han hörde mig prata med fröken (pedagogen) ute i andra rummet – så jag vet inte hur många steg han klarade själv – troligtvis fick han hjälp att sätta ihop nubb och träbit, men hamrade själv…

Nöjd var han iallafall – för när jag frågade vad de gjort på dagis ver det enda han ville berätta att han hamrat och de spelat på gitarr. Han ville inte ens erkänna att han åkt rutchkana idag – och det får nog anses som ett mirakel om han skulle ha hoppat över den roliga aktiviteten…

Lillasyster…

…är vad Gullgossen ska få när han blir storebror i början av maj nästa år!!!!

I augusti var jag två svängar i Köpenhamn – IVF igen, samma donator. Det fungerade på första försöket – så skönt!!!!!

Nu är jag redan i v 18 och det går fort fram…

Denna graviditet är på ett annat sätt – när jag väntade Gullgossen så var graviditeten det största – med förlossningen som ett stort fyrverkeri i slutet… Nu vet jag att det är efter förlossningen som det börjar. Att graviditeten bara är en transport-sträcka… Om 22 veckor kommer hon – en helt egen person – trots att när jag tänker på henne är hon en exakt tjejkopia av Gullgossen…

Idag var vi på Ultraljud – och hon visade sig vara lite blyg för kameran. Så bilden är otydlig för oss som inte är ultrljuds-sköterskor, men så här ser hon ut för dem som ser nåt…

kött sås potatis

Husmanskost är tydligen inprogrammerat i en generna på en svensk (svensk/dansk…) kropp…

Gullgossen älskar korv och pannkakor – men det är mat konsturerad för att älskas av barn.

Annars är det alltid en hit att servera något kött med sås och potatis (som blir som mos med såsen). Dillkött, köttgryta, köttfärsröra, köttbullar – med potatismos och sås och Gullgossen är direkt med på tåget.

Personligen lagar jag hellre pasta (man slipper skala och det går fort), och pasta är gott tycker vi båda. Men inget slår hederlig gammal husmanskost – kött sås potatis.

Förresten har julivern fått ett nytt tema nu – mina goda saffransbullar som vi bakade igår (Gullgossen rörde i smeten och åt deg, och brummade uppmuntrande mest hela tiden när han tänkte på att vi snart skulle eller precis hade använt elvispen)
Nu kommer stora frågan – får han lös mage av saffran och madnelmassa tro?