Mannen som kan nästan allt

Han kan ju allt – brukar jag tro. Men det kan han kanske inte. Men han kan uttrycka de flesta önskningar med tecken och ljud. Han kräver konsekvens. Han vet vad han vill och vad han inte vill. Han kommer ihåg och berättar. Han kan allt.

Har upptäckt att han verkar sömnig lite innan sju och om jag då frågar ”är du trött? vill du gå och sova” lutar han huvudet mot mig, säger ”ssss” (=sova), och sedan smackar han med munnen och går till köket för vällingen. Han somnar inom 5 minuter. Behaglig nyhet – innan har vi kunnat hålla på en timme i sängen. Men nu – slurp, lägga sig till rätta och så ssssss. Han vet att han är trött och så somnar han.

Han pekar på blöjan – innan han ska bajsa. Och troligen innan han ska kissa. Eller precis efter han gjort det. När han bajsat och man frågar om han vill byta blöja säger han näe och förflyttar sig för säkerhets skull från mamma. Om jag frågar vad han tror mamma vill så pekar han på blöjan. Han kan allt!

Alltså vet han också att om hans dagiskasse kommer fram och packas så ska han till dagis. Vi hade redan pratat om dagis de sista dagarna å ledigheten. Han hade berättat om sandlådan, rutchkanan, gungan och tågbanan. Imorse var hans förklaringar följda av ett oroligt ”mamma????”. När dagiskassen kom fram var det kört. Tydligen pratade vi inte bara om dagis – tydligen skulle vi dit. Han tog väskan, smågråtandes, med en mamma-mamma-mamma-mamma-klagosång, och försökte slänga bort den, lyfta iväg den, visa att han ville vara med mamma.

Lämnande på dagis var argt och ledset från hans sida, och tårögd från mammas sida. Men – när jag ringde en timme senare för att höra om han fortfarande grät, hade det inte alls tagit så lång tid för honom att börja leka. Phu!

Men fortfarande vägrar han vantar. Så han kan inte vara ute. I princip. Mamma har vantar. Roligt. Mamma sätter vantar på Gullgossen. SKRIK och GRÅT. Tydligen fattar han inte allt… för då hade han fattat att vantar kanske är tråkigt men vinsten med dem är ganska stor.

-20 grader och premiär och lite tråkigt…

Imorse lämnade vi 27-gradiga Spanien för att flyga hem till 7 gradiga Skavsta. BRRRRRRRRR! Det var overkligt. Veckan i spanien kändes direkt som en liten parentes. Som det liksom knappt hänt.

På vägen hem från Skavsta blev det nödlunch för oss i bilen – 3 vuxna och en Gullgosse. I valet och kvalet mellan en burk med HIPP Pasta Rigatoni Napoli och Happy Meal. Det fick bli Happy Meal-premiär. Chicken McNuggets (fast jag pillade bort ”skalet”), och pommes frites. MUMS! Han mumsade i sig drygt 3 stycken. En stor dag för snabbmaten – kanske inte en stor dag för gourmetmaten… Men det kändes lite vuxet – beställa två menyer!

Trots att Spanien snabbt kändes som en parentes så har jag varit med Gullgossen igen – dygnet runt i 10 dar. Nu kan jag inte fatta vad jag menade med att det var svårt att roa honom hela dagarna och att det var OK med jobb och dagis. Lillgossen – ska han på dagis imorgon? Utan mamma? Och ska jag på jobbet? imorgon? Utan honom? Känns tråkigt!

Hola!

Svensk sommarvärme med råge väntade oss i Spanien. Mycket förvånande men vi klagar inte. Leka i sanden på stranden, bli rädd för vågor, hälla med vatten på gräsmattan, jaga ballonger, plocka stenar – oj vad roligt man kan ha när man är ledig tycker Gullgossen. Gullgossensmamma njuter av kompisar, semester, mat och dryck – och somriga icke-dagis-dagar med favorit gossen!
Kanske kommer vi aldrig hem!

däbbt i däsan

Dagis har ju inte alls visat sig vara den VAB-fällan jag trott (ÄN SÅ LÄNGE)…

En liten snabb-magsjuka – som inträffade på vår lediga dag är allt på en och en halv månads dagistid. Men nu är Gullgossen däbbt i däsan. Naturlitvis. För imorgon åker vi till Spanien. Tusen gånger minst har jag oroligt lagt handen på hans panna – men ingen feber än…

En vecka i solen, i det fina huset vi 8 vuxna och 3 barn ska husera i. Jag har längtat. Sedan i maj, när vi bokade. Gullgossen har ju tillochmed pass! Vore väl typiskt om han skulle bli sjuk så det blir en vab-vecka i regn istället för en glidarvecka i sol…

Jag tuffar på somom inget hänt – han kommer att vara lite hostig och snörvlig imorgon – inte mer! SOOOOOOOOOOOOOOLEN!

hellre frysa än…

Gullgossens första egna åsikt (utöver hunger och sömn-gråt) var att tydligt, redan runt en vecka gammal, sparka av filtar/täcken som låg på hans ben. Han är född i början av sommaren och hade body på sig och ibland ville man värma hans ben – men inte han.

Detta har fortsatt och nu har vi hamnat i ett dödläge. Jag vill använda täcke. Och ha svalt i rummet. Gullgossen vill sova utan täcke. Och kräver därmed ett varmt rum. Ett kvavt rum.

Han har samma aversion mot vantar. Han har aldrig haft ett par på sig och just nu vet jag inte hur någon ska kunna få på honom ett par… På dagis har de inte lyckats. Jag har inte lyckats. Inte ens Guldlock lyckades. SUCK.

Själv tror han nog att han hellre fryser än har täcke- han vet inte att han inte får frysa för hans mamma svettas nätterna igenom. Och han TROR nog att han hellre fryser än har vantar men det för att han inte vet hur kallt det kan vara. Men en så envis liten kille kanske hellre fryser fingrarna av sig än har vantar. Man vet inte.