Soppa på en skruv

Gullgossen har (naturligtvis) en leksaks-spis. Med kastruller och stekspadar…

Redan någon gång i somras började han komma med mat som han lagat. Han kommer med en gryta, ibland en slev också, så får man smaka – direkt ur grytan eller ur sleven.

HUR KAN HAN VETA DET – lilla killen? Att han lagar hitta-på-mat och att vi leker att vi äter???

Förra veckan hade han lagt ner två träskruvar i en skål och så kom han med dem – och så skulle jag äta dem.

Stora gossen som kan leka och utveckla sina låtsaslekar!!!

swosh så gick det en vecka…

Tiden rullar på. Veckorna går i ett – måndag till torsdag susar förbi som ett X2000tåg, men sedan kommer lugna fredag-lördag-söndag…

Förra helgen lyckades Gullgosssen inleda med att spy på torsdagskvällen och verka frisk på fredagn— vilket lurade hans mamma att tro att han var frisk och inte smittade. Så han kunde i lugn och ro smitta 2 kusiner, mormor, morfar och moster. Själv spydde jag på lördagen. NU vet jag att man smittar 48 timmar efter man sist spydde. Den lärdommen fick andra betala dyrt för….

Sedan i måndags reser sig Gullgossen från ”mitt på golvet” – det sista viktiga steget för at hans gående ska vara perfekt! Applåder utbryter hela dagarna nu när jag ser honom resa sig! JIPPI!

Uppladdingen inför vår Spanienresa i början av oktober har oväntat börjat…. Jag hade inte en endast tanke på att Gullgossen och jag skulle utomlands. Ja förutom att vi skulle till Spanien förståss.. Ja så när en annan mamma slängde ut frågan om hennes bebis behövde pass för en London-resa så fnös jag i mitt stilla sinne – vilken okunnig tjej – så klart bebben ska ha pass… Det tog ett par minuter till innan poletten trillade ner. Gullgossen behöver ju också pass. Om han ska följa med till Spanien och det tror jag han vill.
MINST 20 kort fick de ta innan han kunde titta nästan-fram (titta rakt fram gick inte) utan fingrar i munnen. 2 passpolier var inblandade och hans mamma, leksaker, nycklar mm Ändå var det nästan omöjligt. Trots sin späda ålder och i vanliga fall otroligt fotogeniska utseende, så ser han nästan kriminell ut på sitt passfoto. Inget ovanligt i pass-sammanhang, men kanske lite förvånande att en 15 månaders gör det…
Han slapp skriva under, men som ett viktigt kännetecken har man skrivit in hans längd. Eventullet kommer den inte ens att stämma när vi åker – hoppas de inte mäter.

Lipsill

Har länge varit lite för sansad när det gäller starka känsloyttringar. Efter Gullgossen har jag blivit mer blödig. Men idag blev jag förvånad över mig själv…

Det började på eftermiddagen i bilen på väg hem… Lantz i P1 diskuterade civilkurage och Annika gav ett snabbt exempel – mannen som räddade killen som trillade från fönstret. Jag kände direkt hur jag höll på att falla i riktig gråt. Bara så där. Inte så där gulligt tårögd utan riktig gråt. Lyckades hejda mig – innan jag körde in i någon annan bil….

Under kvällen har jag blivit tårögd minst 4-5 ggr under Idol. IDOL! SKÄRPNING!

UNDERBART

Åååå vad det är underbart med en Gullgosse som kan gå! Jag har inte upplevt någon nackdel än (kommer nog en tid snart när han springer iväg och rymmer…) – men mitt livär sååååå mycket enklare nu. Och han trivs!

Han glömmer sig ibland och ska ta fingret – men då säger jag att han ju inte behöver mamma för han kan gå själv och då ler han och pinnar iväg 🙂

GULLGULLGULLUNGEN!

Up and away

Det har äntligen hänt. Igår! 5 september 2009.

Gullgossen började gå!

Han har kunnat gå hur länge som helst men igår började han gå. På terassen på landet – med Knasluvan och Sockerärtan som ganska ointresserad publik – men med deras mammor ivirgt klappandes! Han gick och gick och gick – stannade mest till för en uppmuntrande puss ibland – sedan vidare, runt runt, runt!

Idag på eftermiddagen var vi och hälsade på mormor och morfar, som inte visste nåt. När han såg mormor pinnade han iväg i fullfart genom huset. Jag tror inte ett öga var torrt – han var så stolt och fin och glad och läääängtade efter sin älskade mormor. Ut igen och leta reda på morfar – Gullgossen sken som en sol när han gick över hela tomten och fick komma fram till morfar. Sedan kom Gullock – lyckan var gjord – han fick gå till sin älskade älskade kusin… ALLA VAR DÄR!!!!

Redan är det så mycket enklare att ha en Gullgosse. Han roar sig själv ännu mer! Och han är så glaaaaaaaaaaaaad. Och stolt. För att han KAN! Han med!

Glada dagar….

Idag var jag lite nedstämd på morgonen – ska det vara så att han med jämna mellanrum under dagen ska komma på att han är ledsen för att mamma är borta? Ska det behöva vara så – egentligen?

Så jag frågade om han och jag skulle gå tillsammans på dagis på fredag – vår lediga dag. Men det tyckte de inte – det gör det rörigt…

Jag har stålsatt mig när jag lämnat honom på morgnarna – bäst för honom om man går ganska snabbt. Bara första dagen var jag också tårögd… och idag var det lite jobbigt – jag vill att han ska slippa vara ledsen.

MEN IDAG KOM VÄNDNINGEN! Han grät bara när jag gick. Sedan var han glad hela dagen! Phu!

Min arbetsinsats idag var liten men större än igår. Men en del av tiden gick åt till privata arbetsrelaterade saker som att beställa ny mobil-telefon, fixa med rikskuponger, skaffa nytt parkeringstillstånd samt gå igenom pappersexercisen för att jobba deltid. Jag hade mina jeans på mig – med en tröja som dolde fettvalkar som hänger ut över jeansens linning. Imorgon får det nog bli mer fokus på prestation….