Vimmel

Vi är på läger. Här vimlar det av barn med donatorpappa. 15 familjer – mamma och barn – i 5 dagar med helpension. HELPENSION! Man behöver inte hacka en grönsak, steka en korv eller handla en endaste liter mjölk…. HELPENSION!!!

15 kvinnor som delar min och Gullgossens verklighet. Mycket är samma och mycket är olika. Men oj vad gulliga alla är. Och vettiga. Och BRA.

Vi leker, bygger med klossar, går med lära-gå-vagn och lära-gå-giraff,ritar, kör med bilar, sjunger , badar och äter. Och äter. Och äter. Frukost, förmiddagsfika, lunch, eftermiddagsfika, middag, kvällsmacka – och så chips och rödvin när gullungarna somnat. Lite uppsvälld känner jag ig, men magsäcken har tänjt ut sig, så jag får plats med mycket mat och många mål.

Att sitta och prata med alla dessa underbara kvinnor är SKÖNT. ROLIGT. LÄRORIKT. Jag vill fortsätta träffa dem. Hela tiden. Och vad roligt det är att Knasluvan och Sockerärtan är med. Skönt för mig att ha någon att automatiskt höra ihop med. Roligt för våra barn att växa upp tillsammans.

Halleluja – är inget dåligt? Kanske lite sämre väder just nu. Annars – underbart!!!

ice cream

Nu har det börjat. Lägga in ord på engelska för att han inte ska höra!

Vi hade ett ärend i stan. På vägen hem var han varm och uttråkad (ingen AC i Toyotan) – och jag sa ”vi åker och handlar – och tar en glass”. smack. Smack. SMACK. SMACK!!! Och upprörda skrik. Väl där ville han ha korv hellre än glass – så vi köpte båda.

När jag skulle berätta om detta för mormor fick jag lov att ta vissa ord på engelska – för att undvika skrik och gråt…
Sportintresserade mormor förde också fjärils-sim på tal – det är ju högaktuellt idag. Ivirgt gestikulerande kom direkt från Gullgossen – han visste tydligen vad en fjäril är (liknande flugans zzz-ljud med irrande finger-rörelse)….

En resonabel man!

Gullgossen har en egen vilja. Och kan skrika ganska högt och irriterat om han inte får som han vill. Det händer dock inte allt för ofta – en del skulle drista sig till att säga att han är bortskämd – men det kan jag inte tänka mig….

Men ibland kan han inte få som han vill – hur mycket han än skriker – och då resonerar vi.

För någon vecka sedan skulle han prova sin cykelhjälm tyckte jag. Projektet montera-barnsits-på-cykel hade äntligen startat – sitsen fyndade vi redan i april (!)

Han vägrade – skrek, vände huvudet och slog upp armarna till försvar. ”Alla har hjälm – nu tar mamma på sin” gjorde susen. Tjoff – så dög det för honom också.

Vi har nu haft samma kamp med hans bälte i bilbarnstolen. En dag var det nog, han ville ha bort det – ”men mamma har också bälte” och sedan dess är det OK. När vi skulle hem från den turen pekade han på sitt bälte och sedan uppfodrande på mig – jag hade inte fått på mitt än. Numer kontrollerar han att jag har bälte och pekar på sitt i princip varje tur.

Det fukar – vi resonerar om allt nu för tiden. När vi hade gäster bjöd jag runt från kakfatet. Gullgossen hade spanat inen syltkaka och satt och pekade och smackade sitt ”jag vill smaka”-ljud. ”Vi ska bjuda gästerna först sen får vi” – och han tystnade och väntade. En gäst satt lånt bort så jag skickade fatet till honom – och fick direkt ett upprört tjut från Gullgossen. Han hade ju väntat snällt – vad hände med kakan? Men det kunde åtgärdas snabbt – lovat är lovat och kaka är kaka!

Min dagliga joggingtur…

..tog jag på förmiddagen idag! Skönt att jogga för första gången på 2+ år – det känns i benen.

Gullgossen och jag, 3 av hans kusiner och moster samt mormor och morfar är på långt-norrut-semester på morfars barndomsgåd. Så fullt av barnvakter är det här – och därför kan jag utan problem fortsätta hela veckan med ”min dagliga joggingtur”.

Hur coooolt det än skulle vara att skriva om ”min dagliga joggingtur” efter 5 dagar så känner jag att det är säkrare att skriva om den så länge den är daglig. Det kan nämligen visa sig att det var min årliga joggingtur också. Man vet liksom inte så noga…

För att neutralisera dagens friskvårdschock sitter jag nu iallafall och kopplar av med dator, god bok på lut, sovande Gullgosse, chips (!) och ett glas vin. Perfekt uppladdning för att kunna ta en tidig runda imorgon. Runt byn. 4,7 km. GOGOGO!

phu – saved by the evolution

Gullgossen har ju oftast suttit där man satt honom – med lite saker att pillerilla med. Fast egentligen kravlar han omkring hela tiden numer – men i hans mammas huvud har det inte hängt med.

Jag har visat honom att om han kryper fram till kanten på sängen kan man ramla ner – illustrerat med en bil som fick dunsa ner – och inte tänkt på att visa att han ska vända sig om ifall han vill ner – har inte tänkt på att han vill ner…

Ja så jag hängde tvätt på balkongen, Gullgossen sitter på sängen och grejar med fjärrkontrollen och en massa galjar. Helt plötsligt hör jag ett ansträngt stönande – Gullgossen står bredvid sängen och håller sig krampaktigt i ett lakan på glid. HAN HAR VÄNT SIG OM OCH GÅTT NER MED RUMPAN FÖRST! (antar jag? annars har han gjort en ”kattvändning i luften…)

Det ingick tydligen i evolutionen!!!!

gnissel – och mamma-tjafs

Gnisslet är inte mellan Gullgossen och hans mamma – men mellan Gullgossens 2 nedre och 4 övre tänder…
Hade han varit vuxen hade jag gissat på att han hade det stressigt på jobbet eller bar på någon sorg/ilska. Nu hoppas jag att det bara är nåt han gör… och att det inte är farligt…

(nu kommer mer mamma-tror-att-barnet-är-unikt-och-supersmart-vad-han-än-gör-tjafs)
Han fortsätter utvecklas varje dag – mamma hänger inte med.

Konstant berättar han saker. Och det kommer nytt hela tiden – ljud som vi lärt oss tillsammans – tex såg han hästar idag, pekade på dem och sa ett ääääh-ljud (njäähähä säger jag i boken) – de brukade ha generella-djur-ljudet fram till idag. Han lägger ofta till nya beskrivande ljud – men slänger in nåt ord ibland – ”atten” har han sagt 3 ggr idag – när han druckit vatten – slump? Han har ju redan ett ljud – schlurp…

Han lär sig själv också. Nu har han tex ett speciellt smack-ljud för att tala om att han är hungrig/vill ha någon speciell mat. Det smackar han när jag har mat som han vill ha – pekar och smackar – men man kan fråga om han vill ha tex en yoggi coh smackar han betyder det ja – och det händer att han smackar för att tala om att han är hungrig utan att se maten. Han beskriver vilja, känslor och saker. Han bara fortsätter och fortsätter och kommer med flera nya saker varje dag.

Hrm – ja – jag erkänner – helt ointressanta fakta för alla andra. Men fantastiskt för mig att uppleva – jag måste skriva om det!!!

myspys-bus

Gullgossen har fått två nya trick de senaste dagarna.

I helgen kom han på att HAN kan prutta på min mage och hals! Han tycker det är lika roligt som när jag pruttar på honom – och skrattar högt – och jag skrattar också – fast jag vet inte om det är så roligt att bli pruttad, men det är desto roligare med en busande Gullgosse!

Idag satte han byxorna på huvudet – och skrattade sedan så han välte när jag utropade ”Så tooooooooooooookigt – byxorna på huuuuuuuuuuuuuuvet”. Sedan gjorde vi det måååååånga gånger.

Busa är roligt – och nära… efter varje bus måste han slänga sig mot mig och skrata, pussa och krama. Bara bonus att han busar mer och mer!!!

— 2 små minnesnoteringar —
Angående gående…

han går sedan en vecka GÄRNA med att hålla bara en hand. Han reser sig ofta och lägger sig ner för hasning oavsett underlag, och blir ledsen när det är grus och gör ont… Jag tycker att han är bättre på att stå och hålla, släppa och gå till mamma… Så nu är jag inte en lika orolig mamma längre. (när det gäller utvecklingen..)

Icke-amning
Går bra. I morse så blev han glad när vi gjorde välling vid halv-sex och somnade snabbt om. JIPPI! Han har fattat att det är finito nu!
Själv hade jag en krisdag i måndags när jag bestämt att nu fick det vara nog. Igår oroade jag mig för att vällingen inte hjälpte – vill inte stiga upp kl 5… Idag har jag varit glad för att det fungerade – tjoho – och glömt att vi inte ammar.
Men om jag tänker på det är det sorgligt – varje dag sedan han kom har vi ammat. Vårt alldeles egna aktivitet som ingen kunnat ta från oss. Men nu är det över….

Arla morgonstund…

…har inte bröst i mun (längre)!

Vi är oense – Gullgossen och jag – han anser att vi gott kan fortsätta morgon-amma, annars kan vi lika gärna stiga upp. Jag anser att vi kan låta bli att amma, ta välling vid 5-tiden och fortsätta sova.

Ställningen är 1-1. Ingen amning men lekdags redan klockan 5…

Vi har nu läst samma bok 10 ggr, stoppat pennor i ett glas, lekt med gosedjur, stoppa in en laddarsladd i baby-watchen 20 ggr, kört med bilar i garaget – innan klockan 7. Och druckit 1 mililiter välling…

Hoppas det är tillfälligt. Att vi kan komma överens på ett bättre sätt. Dvs mitt sätt….

Gullgossen blows my mind!

De senaste månaderna går det i rakertfart i hans lilla hjärna. Han fattar allt känns det som. Han hör allt man säger, förstår, kommer ihåg och svarar eller bekräftar.

Vi över aldrig ”säg mamma, säg mormor, säg vov, säg muuu” utan jag pratar på och frågar ibland vad något djur säger. Men mest så säger han själv när han är klar – när han har bestämt hur det låter och hur han ska använda det. Precis så gjorde han när han började ”prata” – när han beskrev att en bil åkte förbi på landet. Inte härmade när vi pekade i en bok, eller lekte med en bil. Utan beskrev, berättade att nu åker bilen förbi. Mrrrm.

Han kategoriserar, han generaliserar, han bildar undergrupper, han utvidgar sitt språk precis som han själv förstår språket och sin omvärld. (jag har skrivit om det innan) Visst har han många gånger hört mig säga ordet/ljudet innan – när jag berättar i boken – men han använder det när han har plats för det i sin värld. Härmar men härmar med urskiljning. Och lägger till egna. Sschluuurp säger han och menar vatten. (Eller dricka vatten?) Inget jag lärt honom men visst slurpar det när han dricker.

Man berättar något en gång och sedan vet han. ”Där är spinnrocken” för första gången i hans liv på förmiddagen – och frågar man på eftermiddagen pekar han på övervåningen där den står.
Hela tiden. Han vet ”allt”. Han kommer ihåg ”allt”.

Och han berättar allt. Först för mamma. Sedan för mormor eller morfar. Han pekar och förklarar – och vi ska ge riktiga ord och bekräfta. Han gör ”2 ljudsmeningar” tittadä brrrr (titta där står gräsklipparen) dä mmmm (där finns det nåt gott att äta), dä dä ”smack smack smack” (exalterat – där flyger fåglarna).

Eftersom vi bekräftar honom med beskrivande ord, så bekräftar han oss med beskrivande ljud. Vi tror han bajsat – men jag tittar efter och säger att han bara pruttat – pruttet får en ljudillustration i form av ett prrrrrrr (pruttljud) och bajset får en pekning mot blöjan. Samma sak om vi pratar om flugor (zzz följt av en irrande handrörelse), fåglar, fiskar, gräsklippare, gasolgrillen, bilar eller vad som helst. Direkt ett ljudkvitto från Gullgossen, eller en pekning. Jag är med – jag vet vad ni snackar om.

Det är svårt att sätta fingret på – men att vi under de senaste månaderna får en djupare verbal kommunikation, att han visar att han förstår vad pratar med honom om, att han gör det man säger och att han själv bygger upp en värld han kan beskriva är underbart. Flera gånger om dagen händer nåt nytt. GULLGOSSEN BLOWS MY MIND!