De senaste månaderna går det i rakertfart i hans lilla hjärna. Han fattar allt känns det som. Han hör allt man säger, förstår, kommer ihåg och svarar eller bekräftar.
Vi över aldrig ”säg mamma, säg mormor, säg vov, säg muuu” utan jag pratar på och frågar ibland vad något djur säger. Men mest så säger han själv när han är klar – när han har bestämt hur det låter och hur han ska använda det. Precis så gjorde han när han började ”prata” – när han beskrev att en bil åkte förbi på landet. Inte härmade när vi pekade i en bok, eller lekte med en bil. Utan beskrev, berättade att nu åker bilen förbi. Mrrrm.
Han kategoriserar, han generaliserar, han bildar undergrupper, han utvidgar sitt språk precis som han själv förstår språket och sin omvärld. (jag har skrivit om det innan) Visst har han många gånger hört mig säga ordet/ljudet innan – när jag berättar i boken – men han använder det när han har plats för det i sin värld. Härmar men härmar med urskiljning. Och lägger till egna. Sschluuurp säger han och menar vatten. (Eller dricka vatten?) Inget jag lärt honom men visst slurpar det när han dricker.
Man berättar något en gång och sedan vet han. ”Där är spinnrocken” för första gången i hans liv på förmiddagen – och frågar man på eftermiddagen pekar han på övervåningen där den står.
Hela tiden. Han vet ”allt”. Han kommer ihåg ”allt”.
Och han berättar allt. Först för mamma. Sedan för mormor eller morfar. Han pekar och förklarar – och vi ska ge riktiga ord och bekräfta. Han gör ”2 ljudsmeningar” tittadä brrrr (titta där står gräsklipparen) dä mmmm (där finns det nåt gott att äta), dä dä ”smack smack smack” (exalterat – där flyger fåglarna).
Eftersom vi bekräftar honom med beskrivande ord, så bekräftar han oss med beskrivande ljud. Vi tror han bajsat – men jag tittar efter och säger att han bara pruttat – pruttet får en ljudillustration i form av ett prrrrrrr (pruttljud) och bajset får en pekning mot blöjan. Samma sak om vi pratar om flugor (zzz följt av en irrande handrörelse), fåglar, fiskar, gräsklippare, gasolgrillen, bilar eller vad som helst. Direkt ett ljudkvitto från Gullgossen, eller en pekning. Jag är med – jag vet vad ni snackar om.
Det är svårt att sätta fingret på – men att vi under de senaste månaderna får en djupare verbal kommunikation, att han visar att han förstår vad pratar med honom om, att han gör det man säger och att han själv bygger upp en värld han kan beskriva är underbart. Flera gånger om dagen händer nåt nytt. GULLGOSSEN BLOWS MY MIND!
