tipslådan

När man är mamma så får man många tips om allt – sådana man vill ha och sådana man inte vill ha. Och man sållar, provar och funderar . Om man har en mamma-svacka kan det hända att man lyssnar till råden mer än sig själv – men oftast är det så att man känner efter och gör det som känns bra. Och utan att få tipsen skulle man inte klara sig – de viktigaste kunskaperna finns i erfarenhet och inte i böcker.

På senare tid har två bra (och säkert 20 dåliga) vällingtips trillat in i min tipslåda.

No 1 – för någon vecka sedan sa Knasluvans mamma att hon köpt en ny nappflaska, ungefär i samma mening som hon sa att nu är Knasluvan en baddare på välling. Jag vet inte om hon menade att det kanske var pga av nappflaskan eller inte – men jag kopplade ihop det så… och köpte en igår för att öka sannorlikheten att Gullgossen accepterar att byta bröst mot flaska.

No 2 – lurendrejeri-tips för att få Gullgossar att tycka att
själva vällingen är mumsig… att sockra har jag hört om innan men det har inte känts bra. Men igår fick jag vanillin-lurendrejeri-tipset. Man har i (ganska lite) vanillinsocker och voila – godare!!! Gullgossen är ju en vanilj-sås-konstnär så det var en bra matchning!

Resultatet? Gårdagens mer-än-en-och-en-hlav-timmes-kamp för att få honom att somna (ingen välling accepterad) har idag bytts mot 5 minuters kamp, och precis innan det var det nästan-lätt att få i honom en halv portion välling (11o ml). TJOHO!

prat i kvadrat – och milstolpar på rad

Mest för att sjlv komma ihåg så kommer en uppdatering av Gullgossens pratande…

Blommor har ett ljud – sedan någon vecka.

För 3-4 dagar sedan fick fiskarna sitt egna ljud, igår fick lejonet ett ljud och idag har bäää kommit fram.
”Tittut” kom också idag – och han har en hel del andra ljud för sig som man lätt missar i allt snackande!

Ikväll har han också druckit 0,7 dl välling (!!!!) och somnat utan amning!

Om man inte har barn kan det vara svårt att förstå varför 0,7 dl välling är något att skryyta om… Jag trodde att alla barn bara drack välling, automatiskt. Men vi har kämpat på, mer eller mindre engagerat, i några månader. Om sanningen ska fram så har det varit ”mindre engagerat” mestadel av tiden… 0,2 dl var max innan ikväll… stora milstolpoar!!!

upp och ner, ner och upp…

Nu har Gullgossen fattat vad för nytta man kan ha av att resa sig!

Han reste sig själv i januari för första gången. Sedan har det hänt – kanske en gång i månaden – och nu sedan han började ”gå” (i början av maj) har han ökat frekvensen på försöken. Men idag – då kom han igång!!!

Efter det provade vi att släppa bordet och gå till mamma. Väldigt svårt att filma – så det är kanske mest kuriosa…

värre än gråa hår…

Jag zappar ofta på radion i bilen. P1 är en favorit men annars finns bla P3, Mix Megapol, The Voice. Jag vet inte när det hände – men helt plötsligt har jag visst lagt till P4. Troligen för trafik-information någon gång.

Idag märkte jag att jag lyssnar mycket på P4. Den är redan på när jag startar bilen. (!?!) Jag kommer på mig själv med att tänka att det är väl inte så gammalt när Erik Blix är programledare… (Wikipedia meddelar att han är född 1957 – ingen ungdom precis)

P3 är radio för och av unga människor i Sverige. Skön, rolig och viktig radio med ett innehåll att skratta åt, reagera på, sjunga med i eller städa till.

P4 är den breda och folkliga kanalen, som vänder sig till den vuxna befolkningen.

Vad hände? Hur kunde jag gå från P3 till P4 som slölyssningskanal? Har jag blivit vuxen eller???

Fågelinfluense-salmonella-virus-attack

Kom hem igår till denna utsikt i uterummet. Ett bestaliskt mord måste ha begåtts – men jag kunde varken se offer eller förövare – bara dun och fjädrar.

Gullgossen var vaken så jag ville inte gå ut och undersöka. Om jag nu inte skulle få fågelinfluesna så skulle jag iallafall få salmonella!
Idag gjorde mormor och morfar ett CSI-besök och hittade en lämlästad koltrast. Liket och delar va dunen har nu kremerats på avfallshanteringen. Men det finns dun kvar. Som måste dammsugas upp.

Vilken dammsugare ska jag då smitta ner med fågelinfluesne-salmonella? Min kvalitets Miele-dammsugare eller min trendiga uppladdningsbara Elektrolux? Jag vill inte ens fundera på det. Jag får låta det vara tills imorgon. Eller övermorgon. (Enligt devisen Skjut inte upp något till imorgon som du kan skjuta upp till i övermorgon!)

små små steg mot egna steg

Gullgossen gillar att gå – mer och mer… Vi har idag utökat oss lite – nu har han hållit i sig (tex i ett bord), släppt och tagit något steg innan han släääääääääänger sig på mamma. Behövs några upprepade ”kom till mamma” och ”du kan” men det går. Även motsatt har vi gjort – lämna mamma för att ta sig till säker hamn vid fåtöljen (där några bilar placerats startegiskt som uppmuntran).

Ja alltså, vi har väl gjort allt detta sammanlagt 6-7 gånger idag så det är väl ingen vana men men inga engångshändelser heller.

Samtidigt börjar han fatta VARFÖR man ska resa sig. Som jag skrivit många gånger (eftersom jag är en nojjig mamma) så vet han hur man reser sig, men är inte intresserad…
Nu är han mer intresserad – så när jag säger ”ska du resa dig/ställa dig upp” så kan det hända att han tar sats. Inte har han någon effektiv metod precis så ibland krävs en stödjande hand men viljan verkar vakna… Leendena är stoooora på både Gullgosse och mamma!

bubbleboy and bubblemom

Gullgossen hade bjudit ut sina kompisar Sockerärtan och Knasluva till landet i veckan. Generöst delade han med sig av sina leksaker – fast snabbt ångrade han sig också – HAN VILL HA SAKERNA SJÄLV JU! Men roligt hade de – mamma visade stolt upp Gullgossens små promenader – en kille som kan gå många steg…

Tre dagar med mys var inplanerade – vädret fick faktiskt göra vad det ville – vi skulle iallafall njuta!!! Första kvällen var mysig. Gullungarna somnade alla innan middagen och mammorna fick njuta av maten och sällskapet utan avbrott.

När jag nu tänker tillbaka så har jag bara ögonblicksbilder av hur resten av tiden var.
Gullgossen började nästa dag supergrinigt. Trodde det berodde på att vi inte hade vår timme med halvslumrande mys i sängen som vi brukar börja dagen med. Men det skulle fortsätta och snart visade det sig att han var varm. Stackarn hade feber.

Han och jag blev som ihopklistrade – han var gnällig och varm och ville inte äta – annat än amma trots den mycket minimerad tillgången på mat i mamma-resturangen.

Idag är Gullgossen frisk men trött och lite gnällig. Och vill inte äta. Hans mamma är fundersam.

Jag har tydliga minnen från första dagen. Och från andra dagens förmiddag. Men när febern konstaterades gick vi in i en mamma-gosse-bubbla – och även om jag just då kände att jag var med och hade koll, så hade jag tydligen inte det. Jag inser nu hur det påverkar mig att han är sjuk. Hur min värld krymper och att allt annat liksom susar förbi. Det enda jag har tydligast minnen av under febern är våra barnvagnspromenader – för då var Gullgossen nöjd och satt i vagnen och berättade om traktorer och blommor och båtar.

Hur ska det gå till hösten när han börjar dagis? En helt ofarlig liten feber – som jag inte var orolig för – har sådan inverkan på mig… det kommer att bli tufft när han dukar under för alla dagisbakterier och jag jobbar. Prioriteten är iallafall klar – no surprises – Gullgossen kommer först.

on the move – uppdaterad

Jag har ju nojjat lite… över Gullgossens ointresse för att byta ställning… Han kan men är ointresserad. Men han utvecklas ändå.

Spännande är det att gå-utan-att-hålla-i. Han har gjort det sedan början av maj – i början slängde han sig mot mamma men nu står han still och tar sedan flera steg. Roligt tycker vi båda.

Idag gick han från mammma till mormor, mamma till morfar och senare mamma till Guldlock. Han är på väg! Naturligtvis bara om man först ställer honom upp – resa sig själv är onödigt och ointressant anser han…

Uppdatering kl 23…
Efter att ha sovit en dryg timme runt sex-tiden så var Gullgossen redo för en aktiv kväll – somnade vid 22.30.

I direktsändning över mobilen visade han mamma och Knasluvans mamma (i telefon) att han kunde gå själv från mamma, strålande glad med en boll i handen. Senare var TVn så intressant att han gick, på mycket skakiga ben, från mamma fram till TVn och stod där och slog på Gordon Ramsey. Vi har även övat på att gå med en hand – har vi knappt övat det tidigare pga skrik, men nu gick det – stapplande men ändå!!!

Gullgossen är verkligen ON THE MOVE idag!!!

Språkutveckling – samhällsformat

En kasse barnböcker har Gullgossen fått av sina kusiner. Tog en näve böcker till landet. Totte tänkte jag – han är ju känd… Blir bra! HAHA – lurad!

Totte och Malin. En ganska tråkig bok visde det sig- och väldig PK.

Skriven på 70-talet i tidens andra – i korthet handlar den om att Totte och Malin är lika – likadan frisyr och kläder, lika många ögon, öron och munnar som varandra. Boken avslutas med att de jämnlikt leker mamma, pappa, barn och Totte lagar låtsas-mat. Väldigt mycket 70-tal – kvinnor och män är lika mycket värda och i princip lika. Men kvinnorörelsen på det frigjorda 70-talet hade ändå missat en sak – kvinnans könsorgan har inget namn alls. INGET NAMN!

”Totte har en penis som han kissar med. Malin har en springa med ett hål i som hon kissar med” (citerat ur minnet)

Det ska visst ta 30 år till innan språket kan utvecklas till att ge flickor ett neutralt ord att beskriva sin kropp med. Tack för SNIPPAN!

Såpråkutveckling – mini-format

Gullgossen utvecklar sitt språk.

Först var ugglan och apan ouh-ouh-ouh. Detta utvidgade sig sedan till ALLA djur.

I måndags blev (bad)ankan ”smack” (hans variant av kvack). Sedan i fredags är alla fåglar ”smack” och resten av djuren ouh-ouh-ouh.

Brrr-ljudet gäller just nu inte bara bilar/traktorer/moppar/bussar osv utan har utvidgats till allt med hjul – sittvagnen, gasolgrillen och mormors cykel.

Alltså: Först hittar han en ”typ” – sedan generaliserar han ut på alla i samma ”kategori”. Och nu har en djur-under-kategori uppstått. Fåglar.

Mitt denna utveckling har något mystiskt dykt upp bland leksakerna…

Han har fått det svårt emed sin Brio-tax. Oftast är den brrr men ibland är den ouh-ouh-ouh…

I säkert förvar…

tillbringar dagisbarnen dagarna. Grinden har 4 lås – helt rymningssäker….

Gullgossen och jag har varit på besök. Avdelning Bläckfisken. Det största problemet vi hade var egentligen att komma in genom grinden – sedan var allt bra.

Personalen verkade trevlig, gården var stor och barnen glada. Men det kändes surrealistiskt att Gullgossen ska vara där hela dagarna!

Här i förorten är barn med donatorpappa ganska ovanliga – så jag berättade om hur Samuel kommit till, lämnade över informationsblad och visade sagan vi läser. Det kändes inte konstigt, inga konstiga frågor eller illa dold förvåning utan en bra diskussion. Hade nog varit lite orolig för detta – men än så länge inga problem…

Så den 24 agusti kl 10 – då slutar vår underbart lyiga ledighet och vardagen träder in…

liten liten liten

Liten (1) – Gullgossen är liten och ynklig ikväll. En spruta i varje lår på BVC idag har resulterat i en ledsen liten gosse – fortfarande vaken men vilar sig mot mamma…

Liten (2) – på BVC visadedet sig att Gullgossen gått NER i vikt! och inte blivit så mycket längre heller! Han har varit sjuk två gånger sedan sist – och nu ska smör och grädde-kuren utökas!

Liten (3) kanske var overallen jag köpte igår ändå väldigt stor… så nu har jag köpt en till – en mindre… Som tur är verkade de billiga overallerna försvinna lika snabbt som godis på ett fredagsmys – vi har inte råd att åka förbi PoP imorgon igen!!!

ett paket kritor….

…låg hos mormor och morfar. Samuel fattade galoppen snabbt! Han till och med vände kritorna med spetsen ner om han fick tag i dem åt fel håll (efter det att jag visat hur det skulle gå till)!

Hans första konstverk!!! (eh – kanske man behöver vara mamma för att se de små strecken- snart orkar han trycka hårdare – då kan alla se…)

1 år – i ord

Nu när det börjar lugna sig efter allt firande av Gullgossen, morsdag och SOMMAREN så återgår vi till det vanliga. I bakhuvudet går jag fortfarande med den isande tanken på hur det varit om jag inte vågat – då hade han ju inte funnits – och jag gläds åt lyckan av att han finns!!!! Han kunde ju lika gärna inte funnits – men han är HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR! Älskade Gullgossen!

Tänk att han är ett år!!! Varje dag nu kommer tanken ”idag för ett år sedan…” och så kommer jag ihåg hur det var med det lilla lilla knytet. Fast ändå inte. För på något sätt har jag glömt hur han var när han var så liten – nu när han är stor…

För att komma ihåg hur han är nu sedan när han är ännu större kommer här listan – det här kan Gullgossen när han är 12 månader!!!

  • Vi har rutuiner nu! Gullgossen ammar bara morgon och kväll, sover hela natten (till 4-5 iallafall) och äter ordentligt – gröt – pasta – mellis – pasta (han ääääääälskar pasta så… oftast blir det det)
  • Han utvecklar sin motorik hela tiden – han tänker ut hur han ska vända saker för att de ska komma igenom ett litet hål eller kunna träs på en ppinne eller…
  • vi läser böcker – Gullgossen bläddrar gärna fram till den sida som han gillar bäst i boken och hänger med när man berättar – han pratar om vad han ser, brrr för fordon, eller ouh ouh för djur och trummar med handen om de trummar i boken. Han skrattar när han kommer till roliga sidor
  • Nu gungar och dansar han lite om han hör musik eller sång
  • Vi har börjat prata om hur han blivit till genom att vi läser boken om ”mamman som inte var en mamma” – favoritsidan är när mamman får reda på att hon kan bli mamma på klinik med insmination (troligen inte pga innehållet utan för att det är en rolig bild och för att hans mamma läser med så glad röst och klappar händerna) Han letar fram denna sida gång på gång och skrattar så fort den kommer fram
  • Grovmotoriskt är vi delvis kvar på samma ställe – han byter inte mellan olika ställningar själv- han sitter mest och helst, hasar fram liggandes, välter sig ibland med flit för att han ska nå något men oftast inte
  • När man sitter med honom i famnen (om man inte läser en bok) så tar han tag i fingrarna och ålar sig ur greppet för att man ska ut och gå – han bestämmer vart, huset är för litet tycker han ofta och vill ta sig ut i uterummet eller ut genom dörren
  • Han tar medvetna steg – när jag ställer honom på mattan står han numer ofta kvar någon sekund och han kommer glatt gående mot mig – 2-3-5 medvetna steg – och så skrattar vi tillsammans och kramas
  • Han ska vara med om allt som händer – är med och lagar mat på diskbänken, vill också kratta eller hålla i spaden, såga med sågen och skruva själv osv
  • Gullgossen kör gärna bilen när vi tex åker på och av bilfärjan till landet. Han har hittat tutan på mammas bil så den trycker han gärna på – många gånger. Vet inte om mammas förskräckelse eller själva tutet är roligast – stackars medtrafikanter
  • Han ”sätter tillbaka” allt – ringarna på clownen, klossar på varandra, jättelego-bitar på varandra, saker ner i en låda eller burk, lock på en låda osv
  • Han trycker på alla knappar – alltid på OK när vi handlar med kort och på hissknappen om han når och får, försöker trycka på bussknappen (för svag som tur är) och på alla knappar i bilen när han ”kör” på färjan
  • han är MED på ett helt annat sätt – fattar verkligen vad man pratar om (när han vill – annars ignorerar han det)
  • tittar på TVn – äääääääääääääääääääääääääälskar Teletubbies som mamma köpt på DVD (och som vi ibland tittar på på Youtube – men då blir han så glad att han slår på tangenterna och då slutar filmen)
  • Tittut är en favorit – och nu har han gått från att själv ta upp vad som helst och hålla för ansiktet eller gömma sig bakom suffletten på vagnen för att leka med andra barn till att kunna lägga ett skynke över dockan och sedan ta bort det – TITTUT!!!!
  • Han är fortfarande kramig och pussig – och skrattar när vi gör eskimå-pussar (näsa mot näsa)