Genrep

Idag hade Gullgossen sitt barnkalas – dagen före födelsedagen…

Han gillade att hans kompisar kom på besök – och han gillade presenterna. Och hans mamma blev nog allt lite rörd när vi tände ljuset och sjöng Ja må han leva…

Tur att vi hade genrep idag – så mamma hinner förbereda sig – inför FÖRSTA FÖDELSEDAGEN!!!!

Min lilla gosse – snart int så liten!

nedräkning

3 dagar kvr till 1-årsdagen….

Innan dess ska hallen målas, gräs rullas ut, mat lagas och tårtor bakas. och huset ska städas – varför sa jag åt städfirman att komma var 4:e veckan under sommaren?

Sedan ska vi vila upp oss – och njuta av sommaren som ska invadera under helgen. Och fira MORS DAG naturligtvis!!!

TÄNK ATT DET VAR HAN!!!

Sitter och tittar på anteckningar från början av graviditeten med Gullgossen…

Då visste jag inte att det var HAN! varken att det var en han eller att det var just HAN! Tänk!

HAN KOM TILL MIG!!! JAG ÄR HANS MAMMA! OCH HAN ÄR MIN SON!

(kunde bara inte låta bli att skriva det!!! OTROLIGT!!!)

Fyndar-paket!!!

Jag har alltid varit imponerad av hur Gullgossens moster alltid ringt runt och sagt åt oss i familjen vad vi ska köpa till hans kusiner – och det kan till och med hända att det redan är inköpt och man ska bidra med oengar. Hur kan hon veta så exakt vad de vill ha? Ofta har jag ett eget förslag som blir strålande – men ändå!

Nu ska Gullgossen fylla 1 år. Och jag har redan börjat ”dela ut” presenter – och inhandlat dem själv också… Gullgossen äälskar ju bilar. Så idag har vi blocket-fyndat en bobby-car med släp (150 kr) och ett FisherPrice garage (150 kr) som mormor och morfar + moster ska få ge… (och har genast sparat in runt 900 kr! ! ! fy f*n vad plastleksaker är dyra) Det är ingen slump att Gullgossen får dessa – han har sett dem hos andra och hans ögon har tindrat!!!
När vi kom hem från fyndandet – vid åtta-tiden – åkte vi förbi mormor och morfar och lämnade in sakerna (så de inte ligger här hemma) men naturligtvis fick han leka med dem! Köra runt på bobbycar – rooooooooooligt! och rulla appelsin ner för garagets ramper (bilarnahade tydligen försvunnit – lite begagnat-svinnfår man räkna med) – man kan ju skratta för mindre säger Gullgossen!
Tänk att lilla killen snart är ett år – och tänk att jag är hans mamma!!! och att jag vet vad han önskar sig!!! (blir lite tårögd bara jag tänker på det…)

gräddbakelse

Gullgossen och jag brukar ha mysmorgon – han vaknar kanske runt halv-sju, sju och så ligger vi och myser till åtta, halv-nio typ. Under detta mys småsover jag halv medvetslös och Gullgossen brukar antingen sova eller snutta på brösten…

Gullgossen har blivit en liten spagetti-pojke den senaste veckan – armarna är tunna tunna och kroppen så smal. Han har ju haft feber och inte velat äta så mycket – men idag insåg jag att han snuttar och snuttar men sväljer ju aldrig (jag sov tnte för en gångs skull). HAN FÅR JU INGEN MAT!!!!

Hans första morgon-amning vid fem-tiden känner jag att det rinner till – men jag har inte funderat på hur det varit resten av koma-morgonen…

Så idag steg vi upp (stress stress) redan före sju… och Gullgossen fick prova välling – NEEEEEEEEEEEJ – och sedan fick han yougert. Blandad med VISPAD GRÄDDE! Redan igår började vi med mellanmål av vispad grädde och stooora klickar smör i maten – och gräddkalaset fortsätter!!!!

Misson för denna vecka: Gullgossen ska gå från spagettikille mot gräddbakelse!

Gullgossen och clownen…


…är bästisar.
Clownen är just nu Gullgossens roligaste leksak.
Alltså kommer den fram när mamma vill titta på matlagningsprogram och Gullgossen helst vill att mamma ska gå runt runt runt med honom i huset… Clownen som avledning fungerar oftast!!!

(lååångt klipp och mest av super-stolt-mamma-intresse)

gillar INTE pipet

Gullgossens grinighet de två senaste dagarna har varit EXTRA jobbig – så i två dagar fick han faktiskt lite dagamning till och med… Ett bevis på att jag kommit tillbaka – för igårkväll hade han 39.3 och sedan 39,6… Fast jag kände mig som en loooser så kände jag också att han verkligen behövde få amma – och det behövde han – han var ju sjuk!

Hur vet man då att han har just 39,6? jo man har en termometer som man har i stjärten. INTE populärt. När man sätter igång den piper den – och redan då börjar Gullgossen skrika. DET gillar han INTE!!! Överhuvudtaget är det meckigt med rekatal-temp… så idag ska vi köpa en örontermometer. med den får man bara veta att han har ungefär 39,6 men man slipper försöka klä av en febrig sjuk Gullgosse för att få reda på det…

Bäst att ge oss av till söndagsöppna apoteket för alvedon och termometer innan han blir sämre igen (nu på morgonen är han pigg)!

osäker mamma tuffar till sig

Det jag skulle skriva om är en ny osäkerhet som smugit sig in – men som jag nu har gjort upp med (hoppas jag). Började på inlägget i måndags… och nu är jag ännu säkrare på att jag gjort upp…

Gullgossen är en ordnad gosse numer. Iallafall när det kommer till natttsömn (somnar oftast mellan 20-20.30, vaknar runt 5 (halv ganska ofta) för godmorgon-amning och sedan sover han till runt 7 då vi snuttar lite, gosar mycket och drar oss till lite efter 8….

Och mat. Han äter ordnat och ordentligt. Aming morgon och kväll och mat där emellan. Här står vi stadigt. Jag är nöjd – hårt arbete har lönat sig!

Men dessa framgångar har skymts av mer och mer tärande småproblem

  • Gullgossen håller på att gå över till att bara sova en gång om dagen – men varken han eller jag vet vilka dagar det är en gång och vika det är två… så det blir gnäll och försök att sova (rulla vagn…) men ibland bara gråt och ingen vila och ibland somnar han… Detta kan upprepa sig 2-3 ggr varje dag – och det blir mycket gnäll – och om mamman har otur bara EN sovning på 40 minuter
  • Eftersom vi inte dagammar kan jag inte söva honom de gånger han inte kommer till ro men kanske egentligen skulle sova – så jag kan inte stävja gnället
  • Och det jobbigaste av allt – hans gnäll när vi inte kan ha det som vanligt – när jag försöker få honom att intressera sig för att förflytta sig mellan sina olika favoritställningar (sittande, stående och gående) och inte bara ger honom allt han vill ha utan försöker få honom hämta det

Allt detta gnäll – speciellt det när han inte får allt som han vill – tär- tär så mycket att jag helt plötsligt började lyssna på andra mer än mig själv. Jag har fått hjälp att se hur Gullgossen och jag har levt i en värld där jag ibland gjort det för lätt för honom.

Men helt plötsligt slog det över – jag började bara lyssna på andra – allt gnällande och oroande försvagade mig. Och mådde dåligt av att lyssna – jag hade ingen kontroll på vad vi gjorde och hur det passade med hans rytmer. Om någon sa ”han verkar trött” så bara gick jag ut med honom vare sig han behövde det eller inte – utan att jag märkte det tappade jag tron på mig själv.

I måndags tog jag ledigt – checkade in Gullgossen hos mormor och morfar (med en timmes varesel) och åkte in till stan. Själv. För att slippa höra gnället. Och inser jag nu – för att slippa vara en dålig mamma hela tiden.

Med lite ensamtid och en sömnlös natt har jag nu kommit fram till sanningen – eller MIN sanning.

Gullgossen är inte så superintresserad av att ta sig mellan sina stadier. Han är intresserad av annat – läsa öcker, trä på ringar på en pinne, stå, gå, passa in klossar i runda, fyrkantig och trekantiga hål, trycka på knappen så mamma kan få kaffe – det händer nya saker nästan varje dag. Han har inte tid eller lust att göra som de andra barnen – och de har inte lust att göra som han.

Så – visst ska vi ha träningsläger – men inte på hans egen utvecklings bekostnad. Och inte på mammas självförtroendes bekostnad. Jag har ändrat mitt beteende lite för att inte ge honom allt han vill ha uten låta honom försöka själv och lägga honom istället för att sätta honom – men samtidigt får det vara stopp nu på att lyssna ocensurerat på vad andra tycker.

Gullgossen är ju världens bästa Gullgosse och jag är hans mamma – vi hittar vårt eget sätt att klara oss.

PHU!

Ella goes slumming

På lokala Ica har de smygit sig in. Utan buller och bong – utan att bjuda på inflyttningsfest – så hade hade de tagit plats i hyllan.

Ellas Kitchen har nu spridit sig från Vasastans ost (a 20 kr portionen) till förorts-ica för 12-14 kr.

Snart blir det väl Bobux-tofflor på öppna förskolan också! (har inte setts till i förorten än – vi kör med hederliga mockasiner a 69 kr)

I fablernas värld

Gullgossen läser många böcker. En som mamma tycker är tråkig är den med olika traktorer – vad kan man säga om dem? En traktor – brrr, en skördetröska – brrr, en grävmaskin – brrr osv Så mamma smyger gärna in boken om djur – katten – majau, hunden – vov, får – bääää osv.

Oväntat har Gullgossen fastnat för ugglans hoho och apans ouho ouho ouho… (precis som med imse-vimse så avstår han rörelserna – att slå sig för bröstet…)

Frisk och rörlig!

Livet återgår sakta till sin vanliga lunk – Gullgossen har nu återhämtat sig från förkyning och har klarat sig utan dag-amning idag (JIPPI).

Två veckors träningsläger börjar ge resultat…

Idag har han lagt sig från sittandes 8-10 ggr för att kunna hasa sig fram till någon leksak. Och rest sig själv några gånger (med incitament – tex små små pizza bitar på bordet eller en stoooooor tunna med duplo)… Så det är på gång nu!!!!

Och ikväll bokar vi flygbiljetter till Spanien.

Cooolast huset är hyrt för en veckas semester i oktober med polare från studietiden – 11 pers (inkl3 barn) ska njuta av sällskap, mat, vin och utflykter!!!

med ett tjut av skräckblandad glädje

tog han ett par steg…

Vi lekte på mattan – och jag ställde honom mitt emot mig, släppte och skrttandes tog jag emot honom när han ramlade framåt. Efter några gemensamma skratt (mina förväntasnfulla, hans skräckblandade) flyttade jag bakåt – ställde honom, släppte och han tog några steg…

Han har både stått själv och tagit steg själv förut – när han inte vetat om det. Nu visste han!

(senare satt han ner och gnällde fär han inte nådde en leksak – inte lade han sig ner inte…)

Bakslag

Gullgossen fick amma sig till sömns nuvid 17-tiden! ! !

Brott mot 2 nya ”lagar” i vårt hushåll – dagamningsförbud och somna-utan-bröst-regeln…

Men han har varit mycket snuvig på fm (mindre snuvig efter lunch) och gnällig. Och jag känner mig nästan lite svag… så för att få lugn och ro blev det bröst – såhan kunde komma till ro och även hans mamma…

Imorgon kör vi hårt igen!

taggarna-ut-inlägg

Jag är känsligare som mamma än innan. Jag är lite skörare och ventilerar lite mer – och tar också åt mig mer om jag får fel svar på det jag ventlierar.

Under valborg träffade jag gamla pluggarkompisar i Göteborg. Jag berättade skämtsamt (!) om min oro för Gullgossen – hur han i princip går men inte rör sig mellan ställningar – och hur han är så nyfiken och ivrig men ändå sitter kvar trots sin frustration när han vill iväg.

Nu kommer det som fick mig att vända taggarna ut – reaktionen var ”haha men alla barn är olika och han kommer kunna gå snart – mitt barn bla bla bla”.

JAG FATTAR ATT HAN KOMMER ATT GÅ SNART (han gör ju nästan det nu) OCH BÖRJA RESA SIG MEN JAG VAR IALLAFALL OROLIG (helt grundlöst)…

Jag ville höra ”jag förstår att du är orolig, man är ju lätt det som mamma… han kommer att klara sig bra och lära sig i sinom tid, men jag vet – när xx var liten nojjade jag över yy”… men nej – lite överlägsna (ja i min tolkning) små skratt om min nojjighet men ingen förståelse.

Det irriterade mig…. Jag FATTAR att han inte kommer sitta still tills han är 10 år. Jag fattar att det är nojjigt att gå till BVC. MEN jag fick faktiskt råd som gör att det går bättre nu med både mat och hans tränings-läger. Det var BRA att jag gick – för nu står jag inte ivägen för honom.

Nej USCH! Jag fattar inte varför man inte kan ge lite förståelse (hitta på för f*n) för att man som mamma ibland känner sig allt annat än perfekt?