Skitunge!

Gullgossen har tillbringat sin hemma-tid utan blöja. Ibland på en handduk men eftersom han är otroligt nyfiken och sällskaps-sjuk har han idag som vanligt burits omkring. Han vill titta på allt och känna på allt och hälsa på alla. Och visst fanns det saker att titta på – spännande maskiner och sladdar när köksbelysningen installerades av favoriten morfar.
Ibland hände det en liten kiss-olycka men det var inte mycket att bry sig om – Gullgossen kissar doftlöst och lite. Ingen fara…

Vad vi inte visste var att Gullgossen samlade sig och väntade. På mormor. Så när han hamnade i mormors knä – då satte han fart. Först kissade han för att avleda uppmärksamheten och sedan – fullt sprut bakåt. TUR att han är en sådan gullig Skitunge – för det var kanske inte bästa charmoffensiv precis.

Skitunge eller inte – han är lite mindre röd efter min 200 kronors shoppingtripp till apoteket (flera olika krämer och babyolja) och dagens nudistläger. Och han är och förblir GULLGOSSEN!!!

byxlös men inte arbetslös

Gullgossen sitter utan blöja på en handduk på mattan och leker. Han har bajsat (poop låter gulligare – skulle kanske blogga på engelska) mååånga gånger igår och nu på morgonen. Så han är RÖÖÖÖÖÖÖD i baken. Och slipper blöja i möjligaste mån!
Detta gjorde att vi också är tvugna att stanna hemma från extra babysim med Knasluvan, hans mamma och gästspelande – hans mormor.

Passade på att ringa chefen – är ju orolig för min anställning. I nuvarande plan (som inte är MBLad) så finns jag kvar. Tjohoo! Allt är inte klart men som sagt – planen är lagd! Stor sten föll från mitt hjärta. Söka jobb och vilja jobba 80% och ha en Gullgosse hemma är ju inte snutet ur näsan… speciellt för den som drömmer om Gullungar….

Gullgossen vs sovrutiner 10000000,5 – 1,5

I natt (och de senaste nätterna) har vi vaknat hela tiden (känns det som man kanske 4-5 ggr istället för vanliga 2-3). Hans små armar båda utsträckta mot mig. Drar i håret eller tröjan för att få komma nära. Inte nära mig men nära bröstet. Så otroligt gulligt att man inte kan annat än ge honom bröstet. Samtidigt går det ännu sämre med maten på dagen…

Nu har han precis fått en ny tand och varit täppt i näsan – så det har kanske varit svårare att äta. Eller så är det för att jag börjat med en tråigare (läs nyttigare) gröt. Eller så är han i en ny tillväxtperiod.

Rutiner skiter sig iallafall. Mat vill han inte ha. Somna utan bröst händer knappast. Kan inte bara skylla på Gullgossen här. Det är ju JAG som ska få ordning på rutiner. Suck. Men som tur är så kör vi på och blundar för det faktum att vi borde ha rutiner. Och då är allt bra. Jättera. Rutiner får vänta ett par veckor till…

Verkligheten

Precis som Knasluvans mamma har jag gått omkring denna vecka och känt att det är sååååå lyxigt, att få vara hemma medvärldes gulligaste Gullgosse, dagar fyllda av honom, lucher med Gullgosse-kompisars mammor, sjunga lite, hälsa på mormor och morfar, och se honom växa och utvecklas – och höra has fantastiska skratt…

Så bryter den in – VERKLIGHETEN. Den som inte handlar om lyxiga gullgossedagar med lön från försäkringskassan Den som handlar om det ”vanliga livet”.

H som har fått MS – och vars liv nu är ”on hold” i väntan på en ny verklighet och P som ringde igår. Från SÖS. Han hade känt sig trött, gått till Vårdcentralen – verkat frisk men ändå fått en remiss och vart inlagd direkt han kom till SÖS – hjärtinfarkt! Nu, en vecka senare är han friskare, med 3 st små fixningar* i hjärtat och kranskärlen, och om en månad eller så är det dags att börja jobba igen…

Men också ”Krisen” – många blir arbetslösa. Själv förväntar jag mig nu – helt plötsligt – att kunna bli uppsagd. Hade jag inte trott men börjar misstänka att det finns en stor sannorlikhet att det händer. Neddragningar kommer att ske. Och min kompetens kommer att finnas i överflöd mot behovet. Och jag är ganska nyanställd. Ställer alla planer på huvudet. Arbetslös är ingen ljuv verklighet…

Livet finns – det lyxiga hemmalivet med Gullgossen och det verkliga livet utanför…

*Han pratade om ”hönsnät” i hjärtat som ska växa fast… konstiga bilder i mitt lilla huvud…

Rostbiff med rotsaker i en tomat och basilikasås!

Vissa tar det som ett bevis på att de är dåliga husmödrar om de inte städar själva. Inte jag. Jag har ingen stolthet alls på städområdet.

Pratar man däremot om MAT – då har jag en liten aversion mot dåliga råvaror, halvfabrikat och micromat. Ja inte så liten heller…

När det gäller Gullgossens mat så har jag inga problem alls med köpt burkmat – som han just nu fortfarande mest små-smakar. Men ändå har tanken känts lite spännande – att kunna laga mat till honom. För att inte tala om att hans små-smakande är ganska dyrt. Av en 10-kronoerburk äter han 2-3 ggr och sammanlagt för mellan 2 och 4 kronor… resten slängs…

Ikväll var det alltså dags att prova kulinarisk malagning åt Gullgossen – ganska lätt – koka en massa saker i en timme eller så. Sedan mixa.

Så låt mig presentera det färdiga resultatet:

Funkar inte!

Rngde kommunen idag. Igen. Låååång kö till Gullgossens önskedagis. Och stackars-mig-jag-är-ensamstående-kortet gjorde ingen skillnad. Skönt – faktiskt – för jag vill att kommunen ska vara rättvis – fast det ”drabbar” mig…

Dagens samtal var bra. Troligen måste Gullgossen gå ett tag på det ena dagiset och sedan byta till favvodagiset. ja. Så nu vet vi.

Dagen var fö bra – babysim-dag med Knasluvan och hans mamma. Plus lunch. Och fika med SEMLA. En tur förbi jobbet på vägen hem. Hämtade ny mobiltelefon. Och pratade med några kollegor.

utveckling

Ja nu kan man väl säga att navelsträngen är avklippt.

Med förvånansvärd lätthet. Så fort jag visste att han somnat så kunde jag slappna av. Och hänge mg åt mat och sällskap. Visst pratade vi om Gullgossen men inte heeela tiden. Och det var roligt att vara som vanligt – som jag brukade vara… Men det var skönt att komma hem och se honom igen – sovande och lugn och gullgossig!

Det är ett steg i vår utveckling. Eller i min kanske. Att kunna vara ifråb varandra. V har väntat länge – men det gick också bra. Han har rutiner, man vet att han somnar i vagnen och han känner mormor och morfar. Jippi men lite vedmodigt!

Mums och !!!

Så fort efterrätten var slukad sprang jag iväg (betalade först) och ringde mormor och morfar för att medelå att jag är på väg.
Panik – han har precis vaknat! Ingen hörbar panik hos dem – men jag:-( nej inte panik men jag kan inte vara där innan midnatt för att trösta eller avlasta. Gråt och stress om han inte somnar:-(
fram tills dess var middagen god och rolig. Busigt att vara ute utan Gullgossen. Ovanligt. Och lättare än jag trott – tills nu…

tillåtet snyft eller onödig offermentalitet???

Idag gjorde jag det – drog fram stackars-mig-jag-är-ensamstående-kortet… resultatet av detta är inte klart – kändes som det började bra… imorgon vet jag mer…

Vill bara direkt säga att det är första gången jag gör det – är inte en vana jag har.

I fredags fick vi daghemdplacering – på vårt andrahands-önskemål – på 15-20 min gångavstånd istället för 3-4 min… placeringen av dagiset är inte det största problemet – och inte dagiset i sig heller – men jag vill att Gullgossens kompisar ska bo nära… ja och så skulle det ju vara skönt med näst-gårds-dagis i och för sig…

Så jag ringde kommunen nu på morgonen. Och började lite katastrofalt med att säga ”dagis” men rättade mig själv snabbt till ”förskola”. Sedan frågade jag hur lång kön var, sa att jag är ensamstående och det blir jobbigt om hans kompisar ska bo långt bort och snyft-snyft-snyft… Medlidsamt försökte hon kolla in kösystemet – men datorn hängde sig och den huvudansvarige finns på plats imorgon. Nytt försök då

Så – vad jag hoppas är ju att vi ska komma fram i kön och få en plats till augusti. Men jag skäms för min taktik…

1+1 ska bli 2!!!

Innan han föddes var Gullgossen och jag ett. Sedan han föddes i slutet av maj har vi fortfarande varit ett. Sällan är vi mer än 3 meter från varandra om han är vaken. Om han sover och jag är vaken är vi kanske 15 meter från varandra. Men allra oftast är vi mindre än en meter från varandra.. 1+1=1

Men nu är det hög tid för 1+1 att bli mer (fler!). På måndag ska jag undersöka Melker Anderssons mat-rea på lyx-resturang. Och Gullgossen ska ha barnvakt. På flera mils avstånd.

Våra trevande försök med sov- och mat-rutiner ställer till det hela. Eller inte försöken i sig men att de fortfarande måste betraktas som trevande… Att jag inte vet att han kan få mat om han är hungrig. Han äter ju gröt. Så han KAN få i sig mat. Men jag VET inte det.

Så nu har vi ÖVAT oss. Vi har varit hos mormor och morfar ikväll. Mat vid halv åtta, lek med mormor tills han blev trött och sedan ut och gå. Han har sovit bra och sover fortfarande efter en rask tur hem. Imorgon får vi ÖVA igen. Och på måndag smäller det. MIN FÖRTSA KVÄLL FRÅN GULLGOSSEN. Jag tar naturligtvis bilen – inte helt utan fallskärm och snabba reträttvägar men ändå.

Bebis-religion

I barnkretsar hör man titt som tätt ”I boken står det…”. ”Boken” heter Växa och Upptäcka Världen. Och precis som inom de flesta religioner så tror man först blint på Boken, sedan tvekar man lite, men man återvänder ändå till den nu och då. Och upprepar ”det är OK att han skriker – det står i boken”, ” boken står det…” som en försäkring om att allt är OK.

Satt och tittade igenom Boken igår kväll för att få lite ledning i hur Gullgossen utvecklats – jag har inte varit lika duktg som Knasluvans mamma på att skriva ner vad som händer när…
Gullgossen är i fasen ”26 v” som kallas ”Relationsvärlden” och är på väg in i fasen ”37 v” som kallas ”Kategorivärlden”. (läter verkligen mumbojumbo men… låt gå för…) Jag tror helt plötsligt lite på Boken iallafall… Man har samlat ihop små steg i utvecklingen i grupper. Och helt plötsligt ser jag – Gullgossen kunde vissa grupper när han var 5-6 månader och har knappt börjat på andra grupper nu när han är 8,5 månader… Bebbarna utvecklas olika och tar en grupp i taget! (jaja jag visste väl det men nu vet jag det igen).
Detta återbesök i Boken gav oss också lite insikt i vad som är utveckling:
”gå runt spjälsängen” – och vi som aldrig är där! Bästa att testa – gå runt vet jag inte – men han stod där och höll sig uppe – och flyttade sig i sidled för att nå leksaker… Jaha – det kunde han alltså!
”picettgrepp” och ”lyfta på mattan” som han hållit på med länge är tydligen delar i utvecklingen… jag hade inte tänkt på att dessa små saker var tydliga steg…
Det är väl med Boken som med Bibeln – man får ta den med en nypa salt men den kan ge vägledning i livet!

Med det sagt – nu måste jag ”knarka” Knutby – har varit sjukligt fascinerad (jaja besatt) av den absurda hstorien – så jag kan inte missa en ny TV-serie om det… TROTS att det krockar med LYXFÄLLAN…

bristande sjukdomsinsikt???

Jag har fått klagomål. Från jobbet. Jag SMS ar och surfar tydligen mycket jämfört med mina kollegor. Hrm. Känner mig inte förvånad. Egentligen. Så dagens projekt var att skaffa en privat mobil. När vi skulle ge oss av kom jag på att Viktväktarna har möten på onsdagar – varför inte göra slag i saken???

Invägning. Nytt program – POWERSTART… När invägning och mobiljakt var avklarade så var jag hungrig. Och bestämde att jag ju inte läst POWERSTART-materialet ännu… så jag gick på Big Burger. Och åt plusmeny. Kunde ju inte börja innan jag visste vad det stod i materialet – eller???
Kanske inte helt chockerande att jag kanske inte är pinnsmal med den attityden…

Sjukdomsinsikt har jag dock när det gäller städning. På måndag kommer städfirman. varannan måndag kommer de – JIPPI!!!!!!!!!!!!! Ochinte så dyrt heller – men VITT naturligtvis…

dags för förändring

Gullgossens utveckling gör att jag måste få ändan ur. Med städning, möblering, säkring av hemmet, färdigställande av köket och RUTINER.

Jag är dålig på att städa. Jag kan inte vara noggrann med något som är så tråkigt. Gullgossen kan hasa. sakta och långsamt. Men om han får upp farten så kommer han se ut som en dammråtta om han hasar omkring och samlar upp dammet som en ”mopp”. Värdelns absolut sötaste dammråtta men hur som helst en dammråtta…. Imorgon kommer en städfirma och tittar på vårt hus. För att se vad det skulle kosta om de kom och städade lite nu och då. Så dammet på dammråttan inte blir äldre än en månad eller så. Vet inte om den lyxen är nåt vi kan unna oss – dags för att göra en budget ikväll tror jag!

Håller jag ut mina fingrar så han kan ta i dem så reser han sig. Om han skulle hasa fram till ett flertal av våra lätvikts-IKEA-möbler är de inte säkrade utan kan välta om han skulle försöka resa sig mot dem… Och säkerhetsgrindarna har stått i 2 månader och väntat på att sättas upp. Och socklarna i köket måste upp – och lådorna säkras…

OCH RUTINER – ju mer han rör på sig desto mer måste han äta. Och om han ska äta så ska det ju helst vara på dagen. Och mat. Inte vakna hela natten och amma…

SUCK! Mycket ska jag göra medans Gullgossen, han fortsätter bara med sitt – att utveklas i sin egentakt.

Som alla andra

Har haft besök. Ofta har vi folk på middag. Inte lika ofta som innan Gullgossen – när det ofta var 5-10 kompisar på middag. Alla bodde i stan. Nära. Singla eller par utan barn. Och var de inte fullt hus var det en eller två som kom och åt och tog ett glas vin. Ja inte varje dag men 2-3-4 gånger iveckan…

Nu när vi flyttat till förorten kommer samma personer (men mer sällan) men också bjuder jag in kompisarna som har många barn – som varit familjer länge. De som var mina kompisar förr (och nu) men som jag liksom inte umgicks med på det sättet längre. Men nu! Varje vecka har vi haft minst en barnfamilj-från-förr på besök. Och egentligen är det inte för flytten tror jag. Det är för att nu är Gullgossen och jag en familj. Som de. Vi spelar på samma planhalva.

Känner inte att jag vet hur jag ska formulera känslan – men det är iallafall en annan känsla av samhörighet. Eller likriktning. Det senaste som hänt mig är inte längre att jag var i Pakistan/Moskva/London förra veckan utan att Gullgossen börjar dra sig fram sakta sakta på golvet.

Så antingen är det i likriktningen som jag kan känna mig hemma eller så är det med Gullgossen som allt faller på plats. Jag tror att det är Gullgossen som är nyckeln!

mayday – Gullgossen vs Sovrutiner 3,5-0,5

Jaha. Vi har blivit besegrade. Jag och sovrutinerna är inte mycket att hurra för när Gullgossen drar fram sina vapen.

Han äter innan vi går upp. Jag är säker på att han är mätt. Vi går upp för att lägga oss. GRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT och SKRIK. Och Trollmor… igen och igen. Tills han blir helt hysterisk (har hänt igår och idag) och jag efter ett tag lyfter upp honom och mutar med bröst… Han får inte somna vid bröstet – han får en slurk och sedan får han gråta lite till innan han somnar. Men i natt vaknade han ju iallafall och ville äta. Flera gånger… hrm…

Imorgon och på måndag har vi middagsgäster – men på tisdag – då ska han somna själv – med 5-minutersmetoden. Inget mer snuttande för att det är kul – nu ska det sovas… kanske, om jag inte veknar igen…

ahahahahh, flämtar Gullgossen

Gullgossen blir så ivrig så ivrig så ivrig… jag visar bildspel på datorn – kort som jag tagit de senaste månaderna.

Så fort det finns ett barn på bilden slånger han sig fram mot datorn och andas snabbt och exalterat (dreglar ibland) och pekar och petar på bilden. Bara där bebisen är. En vuxen som finns med på bilden får ingen uppmärksamhet alls. ARG blev han när jag kom på att vi skulle byta blöja och gå upp. Han ville titta på fler bebisar. Kompisar!

Nu ska jag – parallellt med gottande i Lyxfällan på TV – skicka iväg foton för framkallning. Gullgossen ska få ett album med sina kompisars bilder i – så mamma kan ha datorn i fred!!!

Liten sömnuppdatering – för tredje kvällen i rad somnar han utan bröst men med sin mamma i sängen. Snart kan vi börja med ”somna-själv” (mer känd som 5 minutersmetoden) – när han och jag vet att vi har en rutin. I natt vakande han dock 3 ggr – och var hungrig… så bröstet var framme hela natten kändes det som… tror han är mättare ikväll så… vi får se!