Allt mellan flera gånger i veckan och en gång i månaden har han glatt, uppfodrande eller uppgivet gråtandes påpekat att idag, idag !, är det dags för jobbet!

Imorgon, vår lediga dag, ska jag gå på ett möte på jobbet. Det är sisådär viktigt att jag är med, men jag kände att det kunde vara det perfekta tillfället för honom att få följa med… Så imorgon lämnar vi syrran hos mormor och morfar, och gör ett försök med ett förmiddagsmöte, första mötet med en riktig arbetsplats, lite fika och spännade ensamtid med mamma (och mammas arbetskamrater och process-scheman…).

Barnen på gullgossens avdelning får ta hem nalle en helg var – nu är det vår tur!
Nalle har redan hunnit träffa mormor och morfar, åkt rutschkana och fått se Gullgossens rum.
Imorgon ska nallen få vara med om spännande saker…

Eller tycker iallafall det…. Behövde visst hjälp iallafall, men gullgossen har fortfarande knappt aldrig försökt ta på sig galonisar utan påstötningar….

Ber om ursäkt för superrosa fodrade galonisar – första året vi kör med sådana så det fanns inga att ärva och bara rosa kvar på rean….

Hon hade i och för sig inte ätit färdigt. Men hon drack mjölk. För ANDRA GÅNGEN i livet (premiär på kryssningen – trodde det bara var ett misstag).

KÄNSLAN! SMAKEN! LYXEN!

Ett torn kommer lastat

Trekantssnitt med skagenröra

Rulle med sotad kalv

Scones - smakar bättre än de ser ut

Dessertvåningen

Tiramisu-rulltårta med grädde och bär

Minisemlor

Pannacotta med kolakaka

Snart tar vi bussen hem – sista etappen på kryssningen…
Humöret fortfarande på topp…

muminkalsonger – check
Finlandskryssning nästa

Mina!!! I en två meter bred säng valde de bästa platserna….

Det var förvånansvärt roligt – jag är ju inte precis vän med arbetsgivaren….

Underhållningen var dj men också live – jan Johansen…

Jag hade hört nån lite tråkig kommentar, på bakvägar, om mig från personalavd. Så jag skrev ett mail (*) till min peresonalman… och han kallade till ett möte idag.

Igen fick jag dra min historia. Igen grät jag. Summan av kardemumman? Jag fick fram min situation, jag punkterade de flesta av hans argument om hur företaget fungerar i teorin, och på nåt sätt så vet han ju nu iallafall hur min tid varit och vad jag är bra på….

Jag vet inte – det har inte lett framåt direkt men heller inte bakåt. Jag fick honom att erkänna att jag hade haft en större chans om jag hade haft en sponsor i organisationen eller en chef… Han sa “nej” först men jorå – vi kom överens om att det var så.

Ja nu är det kanske slut på frustrationsgråten – jag är så ledsen för att jag har kastat bort 4 år av min karriär (och då menar jag inte karriär-karriär utan möjlighet-till-givande-jobb-karrär) på det där företaget… Men nu är det slut på det – jag ska fokusera på den tjänst jag fått, lära mig så mycket som möjligt och hålla ögonen öppna för externa jobb.

(*) Mailet… långt och ointressant – mest för mitt eget minne… kan med fördel hoppas över…

Tänkte bara berätta min arbetssituation under 2009-2010-2011 så du kan förstå varför du upplever att jag ”hotade” med att sluta.

Jag kom tillbaka från föräldraledighet till Produktledning som produktutvecklare 1 september 2009. I juni 2008 hade jag blivit inplacerade som Produktchef (under min föräldraledighet) men eftersom företaget omorganiserade, gjorde sig av med*avknoppat företag* så minskade antalet tjänster och jag blev alltså produktutvecklare.

I september och oktober 2009 hade jag jobb att göra för kanske 70% av en arbetstid, efter det ca 50%-70% fram till april 2010. Jag bad om mer att göra hela tiden (LB var min chef). I april 2010 blev jag föräldraledig igen.

I juni 2011 ringde jag *annan personalman *  (under min föräldraledighet) och bad honom hjälpa mig ha utkik efter andra roller åt mig, eftersom jag förstått på *min ställischef* att det inte skulle finnas full beläggning för mig som Produktutvecklare – och eftersom produktutvecklare faktiskt inte var det jobb jag ville ha utan den nödlösning som skapats under en tid av neddragningar. *Annan personalman* sa att du var min personalman men eftersom vi aldrig träffats så var det ju svårt för mig att be dig om hjälp då – han sa att han skulle prata med dig.

När jag kom tillbaka 1 september hade jag INGENTING att göra. Jag hade under september och oktober ca 10 timmars produktutvecklingsjobb och hjälpte till med en offert i kanske 10 timmar. Detta var ju ohållbart. Jag pratade flera gånger i veckan med *min ställischef* , pratade med *avd chef, sälj* om de behövde hjälp med något på sälj (kopiera papper, offerter vad som helst), jag mailade *affärsstrategichefen* för att fråga om de behövde hjälp eller hade lediga positioner.

Jag tog två veckors semester i oktober – en var planerad sedan innan och en planerades snabbt. Jag resonerade att det var bättre för *företaget* att jag var på semester istället för att jag satt och surfade på aftonbladet hela dagarna – men visst var huvudanledningen att det skönt att åka till Rhodos.

I månadsskiftet oktober/november fick jag rollen som projektledare för *kundprodukt*-kvalitetsförbättring. Ett bra och utmanande 3 månaders jobb.

Fortfarande fanns inga produktutvecklar uppdrag att tala om.

Då (november) hade jag möten med *min avdelningschef* och *Sverige VD* och beskrev min situation – inget alls att göra, inga lediga tjänster att söka, en massa kapacitet och vilja att leverera – jag såg inte längre *företaget*  som en möjlig arbetsgivare – ingenstans fanns det någon som ville ge mig jobb.

*Min avdelningschef* ville jag också fråga om jag gjorde fel som inte tog tf på  Ls Produktchefs tjänst – om jag skulle ta det iallafall. Det fanns ju inga roller för mig i företaget – men jag ville vet lite mer om Ls roll innan jag tog den – jag hade tackat nej efter att L beskrivit frustrationen i sin roll, men jag funderade ändå på om det kanske fanns en annan bild. *Avdelningschefen* sa ”nej ta inte den – eller du kan fundera på det – men har du inte tänkt på ledarspåret? Jag behöver chefer som du!” Jo visst hade jag tänkt på ledarspåret – det var ju en anledning till att jag valde *företaget*. Ja men sitt lugnt i båten och vänta på omorganisationen var hans råd. Då kommer det att finnas bra roller för dig – med saker att bita tag i.

Jag hade möte med *sverige VDn*.  För att fråga om jag borde ta Ls roll, han som visste mer om *koncernen* – om den rollen skulle vara mer än en förvaltarroll. Han sa samma sak som *avdelningschefen* – om du bara väntar till omorganisationen så ska du se att du kommer hitta roller att söka som kommer passa din kapacitet och personlighet.

Så jag väntade. Och omorganisationen kom. Och jag sökte jobb. Och den 23/12 ringde *avdelningschefen* och sa att jag ju inte fick sektionschefsjobb men att jag skulle ta det lugnt – efter jul skulle allt ordna sig för mig.

Det var med de samtalen i ryggen jag gick in i intervjuerna. I vetskapen att produktutvecklingsrollen skulle försvinna, att min situation som jag haft med alldeles för lite jobb inte var något jag kunde stå ut med (jag gillar ju att jobba) men att  både *avdelningschefen* och *sverige VDn* hade försäkrat mig att det skulle bli slut på surfa-på-aftonbladet-tiderna och dags för riktiga utmaningar.

Man kan ju undra varför jag inte pratat med dig – men du har skapat dig ett rykte inom organisationen som går ut på att om man inte är nöjd med sitt jobb på *företaget* så kan man lika gärna dra. Och jag behövde verkligen inte hamna på någon shit-list hos personal. Allt jag vill är att få leverera något och att få ett utmanande jobb där det *företaget* investerar i mig (lön men också ett headcount) används till något som är värdefullt för *företaget*. Jag har verkligen jobbat för hitta saker att göra – jag har rotat runt i organisationen och trodde VERKLIGEN att *avdelningschefen* och *Sverige vdn* menade något med det de sa. Att det skulle bli dags för mig att få leverera på en utmanande roll.

Jag är fortfarande väldigt besviken på att allt jag jobbade för att erbjuda min kompetens och arbetsvilja används emot mig. Jag känner mig lurad av *avdelningschefen* och *Sverige vdn* – och vet att jag inte är det. De hade inte rätt att lova mig något – men efter att under hela min tid på företaget (för jag gjorde det redan 2007-2008) påtalat för chefer och HR att jag kan leverera så mycket mer än de roller eller den beläggning jag haft, så blev jag så glad – äntligen ville någon ha det jag ville leverera.

Ja jag vet inte vad din attityd hade varit om du suttit med 25 timmars beläggning under två månader – kanske skulle du tyckt att det var lugnt – men för min del så var det ett tecken på att om inget händer måste jag lämna *företaget*. Inte för att jag ville. Utan för att jag inte stod ut med att vara overksam. Allt jag vill är ju att få leverera men det enda *företaget* ville var ju att jag skulle sitta overksam (utom det 3 månaders uppdrag jag fick, men det skulle ju ta slut). Så kanske jag hotade. Jag hotade med att jag ville jobba. På *företaget*. Men om jag inte fick jobba på *företaget*, då ville jag jobba någon annanstans.

Jaja jag vet att det värsta man kan göra är att lämna saker ifrån sig i skrift – men jag pallar inte med att beskriva min 4-åriga frustration över att inte fått jobba till min kapacitet på ett möte. Men jag kan heller inte lämna det osagt.

Hjärtkakor hade jag planerat av vi skulle baka.
Efter att ha dissat en hjärtformad kakform i silikon på IKEA, blev det individuella hjärtan utskurna enligt egengjord mall….
Vilken fest – vi tinade upp lite extra fisk, spontan bjöd in mormor och morfar på torskmiddag, bubbel och hjärtkakor. Bordet pryddes av Pippigullungarnas hjärt-pyssel från förskolan

Han går direkt fram, öppnar kaminen, tar fram spaden och ställer sig och väntar. Han skopar med otroligt lugn och utan att spilla eller göra stora askmoln ner askan i påsen. Han är FAKTISKT till hjälp.

Det är så roligt med en sån där som ska fylla fyra om några månader…  Han sågar och spikar och tänker ut uppfinningar han ska göra (en lamprobot har vi jobbat på idag få jag ska slippa stå på en stol och byta lampor). Han behöver lite hjälp med att hålla emot när han sågar, och ibland med lite sågning så det kommer igenom, men oftast håller han på själv. Kommer bärande på sin verktygslåda och tar fram skruvdragare, hammare, spik, tänger, skruvmejsalar eller vad han kan behöva.

Visst behövs det hjälp för att det ska bli mer än slumpmässigt spikande – men det är verkligen med stort allvar han angriper sina byggprojekt. Jag vet allt om sånt där byggande – du kan bara fråga mig…

Just nu spelar han på bolibompawebben – han byter mellan spelen själv, spelar med musen och tangenterna, ibland behöver han hjälp men oftast inte… trodde jag skulle behöva köpa ipad eller så för att han skulle kunna få spela, men näh – mus och tangenter duger bra.

Bästa gossen!

- Det är min bära

- Det är min duka

 - Det är min fryser

 - Det är min spela

 - Det är min göra eld

Ja än så länge är det inte hennes laga mat eller diska eller tvätta tyvärr – jag längtar lite…

Det här med sjuka barn tär på ett speciellt sätt – det är extra gnälligt på dagarna med sjuka barn som inte alltid äter, är trötta, stundtals understmuerade och stuntals små och ledsna och måste sitta i knät…. Till det läggs ett frisk barn som är understiulerat. Och så en mamma som ska hantera allihp med minimal sömn – man sover inte mycket när man har spybarn eller feberbarn…

Domen på vårdcentralen var öroninflamtion -antibiotika  och hostmedicin.

Nu har vi sakta klättrat uppåt. Barnen är friska, men mamman är slut som artist. Samtidigt har vi varit sociala – men det har varit med en ganska trött pippigullmamma… Pulkaåkning två gånger – till allas glädje – och lite mello i det lugna… Nu är jag vaken en lite stund efter maratonläggning – men stupar nog i säng snarast!

112 Pannkakor

1 ägg - 1 dl mjöl - 2 dl mjölk – lite salt

Det är ovant. Inte sorgligt, inget hon saknar – men Gullgossen har inte pratat om “pappa” på det sättet. Han pratade inte på det sättet i den åldern.

Han har alltid vetat det, precis som hon alltid vetat, men han påpekar inte allt han ser på det sättet som hon gör.
Gullgossen har däremot frågat (och det är lite jobigare) Varför hittade du ingen so ville vara pappa?  och mitt svar Jag hittade ingen att älska som kunde vara pappa, jag tror det finns många som vill vara pappa åt er känns tomt. Varför hittade du ingen? Ja om jag visste det!

Det känns inte som han saknar en pappa – det är bara en följdfråga på våra diskussioner. Pratar vi om det så säger han att vår lilla familj är jag , mamma och Pippilotta och vår stora familj är mormor och morfar och kusinerna… och pratar vi om pappa lite mer allvarligt så säger han alltid att det är morfar som är vår pappa.

Ja de verkar inte sakna en pappa men min attityd är att aldrig ducka – jag tar upp ämnet själv ibland (ur aspekten att vi inte  har någon pappa precis som xxx) och de tar upp det själva ibland – fast mer slumpmässigt och om jag tänker efter är det Pippilotta som tar upp det på samma sätt som hon tar upp vad som helst som hon ser (undulat, motorcykel, stol, tröja, pappa) – Gullgossen kommer nog mest med följdfrågor när ämnet ändå är uppe. Han har aldrig tagit upp ämnet själv.

Rörigt inlägg.. men det är jag som hakar upp mig mer än de gör på ämnet och jag tar alltid tag i det när det kommer upp. Men jag känner att det är rätt väg. Aldrig ducka.

Det kryper i kroppen på mig. Jag har lust att skrika och sparka runt mig.

Ungarna älskar det. Jag älskar det. Bjuder man på det älskar gästerna det.

Spagetti Carbonara (4 port)

• 250 g kokt spagetti
• 1-2 paket bacon (more is more!)
• 4 ägg (egentligen äggulor men… jag tar hela)
• svartpeppar
• riven parmesanost

Under tiden spagettin kokade steker jag bacon. Inte så hårt – barnen gillar inte knapret lika mycket som lagomstekta baconet…

Knäck och vispa äggen. Rör i parmesanost.

I med bacon och spagetti och rör runt så det blandar sig.

Servera med parmesan och svartpeppar. NJUT!!!!

VABRUARI

 - De e MIN

- De e min tur

 - Ja kaaan inte

- Ja kunde

Tydligt midre syskon/dagisbarn på de första och lite upprepning av vuxna på de andra två.

Skillnad med en pratare som Pippilotta och en tecken-ljud-kommunicerare som Gullgossen var. Men samtidigt – jag visste lika mycket vad han ville som vad hon vill. Nästan.

Uppdatering – glömde några andra favvosar:

 - ja viiiiiiiiiill inte

- inte mamma, diiiiiiiriiiii (lite kan själv…)

 - kladdig – ja tätta hännerna (ääääälskar att stå på pallen med rinnande vatten och tvätta händerna)

På radion: Godmorgon världen – men det hörs inte annat än som störande brus i köket…

I kaminen: Mysig brasa

I soffan: Pippigullmamman, latte, dator, frisk Gullgosse (de säger moniker! ! !), febrig Pippilotta som piggat på sig efter alvedon

Ute: -12,8 och mulet

Pippilotta är nykräkt och måste hållas från fredagsmys – ganska lätt, hon vill inte riktigt ha men blir sugen…

Pippigullmamman sitter beredd på utbrott från två * två håll – massa handdukar överallt… och ett glas vitt vin och en ask Licorics Persimon Läckerol (få viktväktar-points) till fredagsmys… hoppas jag får behålla det…

Detta innebär en ny sorts helgkänsla – en känsla av isolering…

Jag tycker att intervjun gick bra – det jag var tvungen att säga att jag inte kunde var att rita upp ett mobilt core-nät. Men att om jag fick en timme och en dator skulle jag lära mig tillräckligt för att kunna rita upp och förklara det.

Allt var bra men de ska intervjua en till den 20 februari… så det dröjer med svar. Och med min tur så får den andra personen jobbet  - jag ställer in mig på det så länge…

Jag vill att det ska hända nåt BRA jobbmässigt NU!